E ru galen eller e ru från Mjölby......

Känner att det här förmodligen blir 2007 års sista blogg inlägg. Är trött men lycklig.......
Känner du igen rubriken på dagens inlägg........ Jo men visst är det från Sällskapsresan 1....eller har jag missuppfattat det hela. ...?
Vet egentligen inte vad jag skall berätta för dig. Om lilla Mjölby finns i nte speciellt mycket att säga, men det är en ganska söt liten stad...hm..eller kallas det by....eller samhälle.........inte håla i allafall för de har ju faktiskt McDonalds.
Tillbringar nyåret här och ser med glädje fram emot vad 2008 har att erbjuda....man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet.........
Ett gott nytt år vill jag i allafall önska just dig. Hoppas att ditt 2008 blir riktigt bra, att du tar dig tid för att njuta av livet och människor runt omkring dig som är viktiga för dig. Ta inget för givet och lev väl.
Gud välsigne dig!

Så här i juletid

Imorgon är det då dags igen....julafton.....Allting är fixat och klart, julklapparna inköpta, dammråtorna utrotade, och kvar finns härlig tid att umgås med de som är nära. Till och med det som skulle kunna vara tråkigt är det ordning på.
Det tråkiga jag syftar på är att min pappa fick en sk "tia" på natten mellan fredag och lördag. Det är en slags liten hjärnblödning. Världens pådrag mitt i natten med ambulans och brandbil (????). Men återigen måste jag ge en stor eloge till de som jobbar inom sjukvården, proffsigt bemötande, kunnighet, snabbhet...Tack alla ni som vigt era liv till att rädda liv på andra.
Men nu är pappa hemma igen och kaffebryggaren brygger för fullt, precis som det skall vara. Så även det är ordnat till julafton. Har varit på gudstjänst i missionskyrkan i Fiskebäck idag....fantastiskt bra. Kanonbra predikan och en jätteduktig musiker/sångare...han påminde lite om Peter Jöback i klangen, så då förstår du ju själv.......
Annars snurrar ju livet på i sakta mak....försöker ta mig tid till att njuta och jag måste säga att jag lyckas riktigt bra, och imorgon blir det en helt underbar dag för då kommer äntligen Mannen med stort M. Två veckor kan kännas otroligt länge, samtidigt som det gått ganska fort.
Om igen vill jag påminna om julåttan på Juldagen klockan 8.00. Det är enkelt att komma eftersom man inte behöver äta frukost innan, det får man ju efteråt (om mamma kommer ihåg att ta med nån marmelad till mig).
Nu vill jag önska alla en riktigt God Jul och om vi inte hörs så: Ett Gott Nytt År.

Just nu lyssnar : Jul I Betlehem Av Carola Utgivningsdatum: 12 June, 2007

Ingen ro och ingen vila, bara gno och bara ila.....

Hmmm. ...rubriken stämmer nog inte riktigt för visst har jag ro...och visst vilar jag. Men det är ju lite så här nu inför julen att det hela tiden finns saker att göra. Då är det viktigt att boka in tid för att vila.
Själv insåg jag häromdagen att det var dags att tvätta mina gardiner. Jag tillhör inte den typ av människor som byte gardiner lite då och då. Har jag väl hittat några som jag trivs med så...... Eftersom jag bor uppe under taket (det där lät nästan lite romantiskt) så har jag snedtak överallt. Det gör att fönstrena inte är av största varianten, vilket leder till att för mycket gardiner tar bort för mycket ljus. Det har jag löst genom att helt enkelt skippa gardiner i två av rummen, men i det tredje rummet hänger ett par gamla blekgula gardiner som jag tror att min mormor har haft...eller ialla fall mamma i ett tidigt skede på hennes äktenskap.
Vad dom är gjorda av vågar jag mig inte på, det närmsta jag kan komma är att de liksom är stickade......... Hur som helst så var det dags att tvätta dom för dom var inte alls blekgula längre....snarare gråa. När dom hade torkat och jag tog ner dom från tvättlinan så dammade det fortfarande om dom......hmmmm... då har dom suttit uppe alldeles för länge. Har faktiskt avslöjat för min bättre hälft hur det står till med mig och gardiner, tänkte att det inte var något bra skelett att ha i garderoben eftersom han är före detta pedant...... Men han skrattade bara.
Fint blev det i fönstret i allafall. I övrigt har jag jagat dammråttor i de mest skilda storlekar. Måste säga att jag är facinerad av hur det kan bildas dammtrådar i taket. Hur byggs dom liksom? Det är faktiskt inte spindelnät.....tror jag...... Men nu finns det inga sådana kvar (nästan) och det är bara dammet på böckerna kvar i stort sett.
Så nu är det dags att ge sig ut och handla de sista julklapparna. Varför är det så svårt att handla julklappar till pojkar, män, pappor och annat av hankön? Vill liksom inte köpa något bara för att köpa...... det får ju gärna vara funktionellt och önskat på en gång. Men ofta önskas det så dyra saker. Tänk om man kom på en billig pryl som bara alla män ville ha, och så bestämde man att det bara var kvinnor som fick köpa dom, för annars skulle ju männen köpa det själva. Kanske att man skulle försöka sig på en sådan idé till nästa jul.....?!!!?
Nu är det snart Scrubs på tv så det är dags att bänka sig...enda tillfället som jag tittar på tv nuförtiden känns det som...men det är ju härligt att ha skaffat sig ett liv i stället för att leva genom tv:n
Om du inte har planerat klart julen så har jag ett super duper tips. På juldagen (den 25:e alltså) klockan 8.00 på morgonen är det "Julåtta" i Elimförsamlingen Billdal. Efteråt serveras det frukost. Ingen jul utan julåtta...... Välkommen!

Long time no see

Aktuellt humör: romantisk
Exakt tio dagar sedan senaste bloggen......har verkligen kopplat av. Har egentligen inte tid att blogga just nu för jag skall iväg på styrelsemöte för kyrkan. Men jag tänkte att kanske är det någon som bara dööööööööör av längtan efter ett par väl valda ord från mig.
Så väl valda vet jag ju i och för sig inte om dom är........men men. Egentligen vill jag väl bara säga att livet är helt underbart just nu, Gud är god. Om man bara väntar på Gud så löser sig faktiskt allting. Visst, visst kanske du tänker...men det är faktiskt så. Oftast när vi ber Gud om hjälp med saker och ting så vill vi också att lösningen skall komma på vårt sätt i vår tid. Men Gud fungerar inte så..det är ett faktum. Han har det bästa i beredskap för oss men vi kan inte tvinga fram det Visst kan man längta efter lite ordning och lycka i sitt liv, men när man väl vilar i Gud, så kommer han med miraklet.
Har själv fått uppleva det så många gånger, men minst dubbelt så många gånger har jag tyckt att han inte lyssnar på mig, men det har han alltid gjort men inte så som jag tänkt........
Guds lösningar är alltid de bästa......men inte alltid de lättaste. Men slappna av och lita på Gud. Var också medveten om att det alltid finns någon som inte vill att du skall få det du ber om, någon som inte vill att du skall vara lycklig. Men då är det tryggt att veta följande:
Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss
Gud har segern i sin hand............ och vi är hans arvingar.......alltså tillhör segern oss. Amen

Äntligen

Jaha.....då är söndagen den 2:a december över...jul och adventskonserten genomförd.....
Nu skall jag koppla av ordentligt. Det är både jobbigt men samtidigt väldigt roligt att göra ett sådant projekt som dagens konsert/möte var. Men målet uppnåddes. Målet var att ge människor ett tillfälle att ta med sig vänner till kyrkan, och det var faktiskt en hel del utifrån. Så det blev hel lyckat. Sen är det ju i och för sig alltid någon som kommer med någon kommentar som man bara suckar över och skakar på huvudet åt. Men det är väl så det alltid kommer att vara.
Men sammantaget så är jag ......väldigt nöjd, glad och lycklig. Tack alla ni som var med och deltog på olika sätt. Ni är fantastiska!!!!!!!!!!!!

Sankta Theresas Bön:

Låt det idag finnas frid inom dig.

Må du lita på Gud att du är exakt var du är menad att vara.

Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.

Må du använda de gåvorna som du har fått, och ge vidare

den kärlek som har givits till dig.

Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett Guds barn.

Låt den närvaron sätta sig i din kropp,

och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.

Den finns där för oss alla.

Så här är det nog....

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka

Att hoppas är att riskera att bli besviken.

Men man måste våga ta risker,

För den största risken i livet är att inte riskera någonting.

Den som inte riskerar något, åstadkommer inget, ser inget, och är inget

Den kan inte lära sig något, inte känna, inte förändras, inte växa, inte älska och inte leva.

Måste erkänna att jag snott det här, men nog ligger det någonting i det, eller ganska mycket när jag tänker efter. Jag tror faktiskt att det är viktigt att inte låta rädslan för olika saker hålla oss ifrån att göra saker. Man går miste om så mycket i livet om man lever ett liv i fruktan.
Ett annat citat som passar in i det här är: "Det vi inte dör av gör oss starkare". Det innebär ju att varje besvikelse, varje sårad känsla, varje misstag, som vi inte dör av formar oss som människor. I Cinderella story sägs följande: "Låt inte fruktan för att misslyckas hindra dig från att leva".
Slutligen vill jag citera Joyce Meyer: Do it afraid. Det betyder ungefär att man gör det fastän man är rädd. Det är en livsdevis som jag verkligen vill leva efter

Vad ett samtal kan göra

Tänk vad ett samtal kan förändra allt. Ibland går man omkring och tänker på olika saker och liksom kör fast i sin egen tankegång. Eller så har man bekymmer som man inte ser någon lösning på. Men så stöter man på någon människa som man pratar med och plötsligt ser man saker på ett nytt sätt. Om det är ett bekymmer man haft så känns det som om att det lyfts av från axlarna. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man får en lösning på bekymmret, utan bara det faktum att man pratar med någon gör att det blir lätt.
Det har ofta varit så som olika samtalsterapier har fungerat för mig. Det har inte varit så att jag fått färdiga svar, eller att terapeuten talar om hur jag skall handla eller tänka. Men genom att man talar ut det högt så är det som om att man får ett nytt perspektiv på saker, man ser det ur en helt annan vinkel.
När man väl talar ut det kan jag själv känna att jag samtidigt som jag talar ut ord, kommer på vad som är rätt, ser vad som är ok och kan känna att min åsikt eller mitt tankesätt faktiskt är ok.
Sen finns det ju vissa personer oxå som det räcker att bara prata med om precis vad som helst och så känns livet lite lättare. Men det är ju oftast de människor som har en speciell relation till.
Det finns ju också de människor som man ångrar att man börjat prata med, eller ångrar att man sagt något om just den saken, oftast kanske för att man inte får den respons man tänkt sig. Men allt kan ju inte gå som på räls jämt och ständigt. Min chef brukar säga att lätt är tråkigt, och han har på sätt och vis rätt. För om det aldrig fanns något motstånd så tror jag att man skulle bli ganska less till slut. Och tänk bara hur dåligt ett elektriskt motstånd skulle fungera utan .......just

När allt flyter

Först och främst vill jag bra säga följande....förlåt att jag inte skrivit på flera dagar. Men det är så det blir ibland.
Senaste tiden har varit ganska stressig. Det är ju inte precis stress som jag skall utsätta mig för, men ibland finns det inte riktigt något val. Kanske du tänker: "klart att det finns". Delvis har du rätt, men det är ju inte alltid så enkelt.
Det som ligger framför nu är årets jul och advents konsert. Det är något som jag verkligen vill göra, har sett fram emot det en längre tid. Men ju närmare det kommer, desto mer stressad känner jag mig. Men det är ju fortfarande så att jag gärna vill göra det. Jag vill ge människor möjligheten att kunna bjuda med sig vänner och bekanta för att få ta del av julens sånger, och framför allt ta del av vad julen faktiskt handlar om.
Idag var det då dags för övning med kompet. Måste erkänna att det inte känns helt lätt. Jag älskar att sjunga med komp, men att spela ihop med andra.....gör att jag känner mig sressad. Vi skulle börja öva klockan tio plus. Trodde att vi skulle få stressa, och jag skall vara bort klockan ett. Men redan klockan halv tolv var vi färdiga....Så gott att ha flyt.
Tror nog att jag är på väg in i en period med flyt helt enkelt....underbart. Livet ler mot mig. Hade jag varit Fred Flinta hade jag utbrustit i ett: Yabadabadoooooooooooooooo.
Kanske är det så att jag har himlen runt hörnet, att det är min tid nu.....
Härligt

Ett under har skett

Nu måste jag berätta för dig om ett underverk. Jag är helt begeistrad, facinerad..... finner inte riktigt ord.
Du har säkert tittat inuti en vattenkokare nån gång. Har du då lagt märke till hur svart den kan var inuti (förutom om den är svart till färgen)? Det bildas avlagringar och oftast blir inte bar metallen inuti svart och ful utan även plasten. Det känns liksom inte helt sunt att dricka vatten som varit i den där vattenkokaren.
Igår bestämde jag mig för att försöka få rent en sådan, så jag sökte på nätet efter nåt bra tips. Jag läste att man skulle koka upp vatten i vattenkokaren och därefter tillsätta ättiksprit och låta det stå. Visst förstod jag att det skulle bli renare. Men att den skulle bli som NY, det hade jag ingen aning om. Så nu går jag igenom varenda vattenkokare jag hittar och ser till att göra ren den.
Hur är livet annars då? Jo det är ganska bra, men nog känns biverkningarna från medicinen i tisdags fortfarande. Känner mig liksom lite seg hela tiden, och mår ganska lätt illa, å så snurrar det lite när jag reser mig. Givetvis hörde läkaren inte av sig häromdagen så det har inte hänt nått nytt på den fronten.
Men hur som helst.... det är ju söndag idag....och det tycker jag om. I synnerhet när jag varit och lyssnat på en kanonpredikan, tagit nattvarden, träffat vänner vid fikabordet.....då är livet super. Och snart börjar "Ogifta par - en film som skiljer sig" på tv. Lorry gänget är verkligen helt kanon. Det blir gott att få skratta lite (för det brukar jag ju inte göra............inte) ha ha ha ha ha ha ha !
Ångest och vånda.....snart e det månda' !
(kul va)

I feel funny

Som jag känt mig idag tror jag att Briget Jones kände sig i "På spaning med Bridget Jones" när hon hade ätit svampstuvning på psykidelisk svamp. I går fick jag en till medicin som skulle förstärka den jag redan har, eftersom jag inte mått helt hundra de sista veckorna.
När jag öppnade kartongen kändes det inte helt rätt att ta den....den såg grön ut. Det visade sig sen att det bara var förpackningen som var grön, så det var ingen större fara......trodde jag. När jag läste bipacksedeln så måste jag säga att jag kände mig väldigt fundersam. Tal om hur illa tabletten smakade och att man därför skulle försöka svälja den fort, var inte speciellt tilltalande.
Biverkningarna såg inte så farliga ut, det var typ bara en eller två biverkningar som var vanliga. De mest sällsynta var desto fler. Men dom brukar man inte behöva bry sig om. Jag tog min tablett och la bekvämt till rätta för att prata i telefon ( man skulle ta tabletten typ en timma innan man gick och lag sig, så den skulle fungera lite som en insomningstablett också). Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, och det är lite ovanligt för mig. När jag la på telefonen och reste mig upp kände jag mig lite illamående, men jag trodde det berodde på att jag inte ätit på ett par timmar.
I morse väcktes jag (!!!!!!!! vågar knappt säga tiden) vid halv tio av min chef som ringde och kollade om jag kunde hämta lite grejer på väg till jobbet. Visst sa jag. Jag kände mig totalt borta, mådde illa, hela världen snurrade och svetten började rinna. Jag gick och la mig en kort stund igen och kände mig helt grön i ansitktet.
Illamåendet släppte inte, och så fort jag reste mig upp så snurrade allting, kände sån yrsel så jag trodde jag skulle krevera....... Kollade in bipacksedeln till medicinen igen.....och där bland de sällsynta biverkningarna fick jag nästan full pott. Yrsel, illamående, lågt blodtryck...... och inte bara lite grann utan jätte jätte mycket.
Så det var bara att avboka det man skulle ha gjort idag, och lägga sig ner i horisontalläge. De utlovade biverkningarna ledvärk och myrkrypningar har kommit.......som en räkning på posten.
Tyvärr var inte min läkare tillgänglig idag, men sjuksköterskan skrev in en telefontid i morgon och rekommenderade att jag inte skulle ta någon tablett ikväll. Inte ens alla Pamplonas tjurar skulle kunna få mig att ta en tablett till. Det har var nog nästan den värsta dagen i mitt liv..........det känns i alla fall så nu. Vill verkligen inte vara med om det igen.
Undrar bara när eländet har gått ur kroppen? Det räcker att jag lutar huvudet lite åt sidan så känns det som ............jag hittar faktiskt ingen träffande beskrivning. Men kanske en blandning av bomull, gelé, bly....................
Så jag känner mig lite funny, wozzy, moshi (eget ord)....................
Liv kom tillbaka, jag längtar så efter dig.........

En ängel

Har du någon gång råkat ut för en ängel?Eller....hm....råkat ut och råkat ut, låter ju nästan som om att det skulle vara något negativt, men det är det ju inte.
Jag tror faktiskt att vi alla då och då får besök av änglar, eller får vara änglar. Genom andra människor får vi besök, men det är inte alltid vi ser dom. Men den här gången har jag faktiskt gjort det. Just nu finns det saker i livet som stökar till det lite grann, men då har jag en ängel som faktiskt gör allting lite (eller ganska mycket) lättare.....nämligen min chef.
Han bara är.......... Det är liksom inget speciellt han gör...eller ....jo.....han bryr sig utan att vilja fixa allt åt mig. Han vet att det är bara jag som kan om någon kan. Jag är säkert lite sån också som dom som gärna vill att allting skall bara bra, av ren omtanke. Dom hjälper gärna till med mitt liv, för att förenkla det, för att dom bryr sig. Men det kan ju bli så fel. Det kan ju faktiskt bli en extra börda......Ledsen att säga det....men så är det faktiskt.
Men min ängel ger mig utrymme. Sen finns det mängder av andra änglar som jag vet tänker på mig, och den tanken styrker.
Men oftast tror jag att änglar är precis som i "The preacher's wife". Vi ber Gud om hjälp och han skickar den i en eller annan form, kanske som en ängel. Men vi har tänkt ut en helt annan plan än vad Gud har gjort och därför öppnar vi inte ögonen och tar emot den hjälp som Gud ger.
Skall nog försöka att se var hjälpen finns........man måste ju inte klara allt själv.

Kylan kommer.......

I morse när jag vaknade trodde jag nästan att det inte var sant att klockan ringde..... När jag låg där under täcket så funderade jag verkligen över hur jag någonsin skulle kunna ta mig upp......jag frös ju om näsan.
Men upp kom jag till slut. Eftersom det var så kallt ute så var det givevis på alla bilrutorna, och eftersom bilen just nu står bredvid en husvagn så töar inte solen bort isen. Av ren slapphet byltade jag på mig en massa kläder och gick till kyrkan. Men när man har bra med kläder på sig så är det ganska skönt ute.
Sen läste jag min syster dotters blogg......där har det snöat ca 3 decimeter. Då tycker man att det är ganska skönt att vi inte har nån snö här...än. Systerdottern tröstade sig å sin sida med att 3 decimeter snö.....det är väl knappt vad Skåne får på en hel säsong.......schysst va....inte.
Men det är ju väldig skillnad på snö här på Västkusten och snö i Norrland. Där är det liksom en härlig kyla av snön........här nere så blåser det ju oftast genom märg och ben så det blir inte alls det där mysiga......
Mitt slutsats är att snö skall man ha i Norrland......på Västkusten skall det vara sommar sol och bad.......året om. Men i och för sig........hösten är ju ganska mysig också....om man bara har gott om stearinljus och en härlig filt......

Blogg light............

Ett helt nytt sätt att blogga.......eller.......det här att sno från nån annan. Tycker faktiskt att det är helt ok, då får man ju spridit ut det som man tycker är bra. men jag tror hur som helst att dagens egentliga författare inte har så många invändningar. Han är liksom död sen många hundra år sedan......Augustinus var namnet. Men det skulle faktiskt lika gärna ha varit jag som skrivit........om inte han hade hunnit före.

Sent har jag börjat älska dig

du uråldriga och evigt nya Skönhet

sent har jag börjat älska dig.

Och ändå var du i mitt inre

men jag var utanför.

Därute sökte jag dig och förblindad

kastade jag mig in i allt det sköna som du skapat.
Du var hos mig

men jag var inte hos dig.

Jag fångades av allt det

som inte kan finnas till utan din vilja.

Du kallade på mig,

du ropade och trängde

igenom min dövhet.

Du flammade upp och bländade mig

och du tog bort min blindhet.

Du sände ut din väldoft,

jag andades in

och nu längtar jag efter dig.

Jag har smakat dig

och nu hungrar och törstar jag efter dig.

Du berörde mig

och jag upptändes av längtan efter din frid.

Det här beskriver så väl mitt möte med Gud, mitt liv med Jesus.

Fars dag och husdjur

Fars dag......söndag. Ni glömmer väl inte det? Själv har jag gått och klurat lite på vad man skall ge den gamla farsgubben. Man vill ju inte ge något bara för att det är tradition, utan för att på sätt och vis visa sin tacksamhet. Det är ju faktiskt inte alla som har en pappa, eller som inte har en pappa vid liv. Så kunde ju faktiskt fallet varit för mig och mina syskon, men tack gode Gud och tack för sjukvården.
Hur som helst så har jag kommit på ( wow vilken aha upplevelse *ironi*) att pappa gärna sitter och bläddrar i saker, gärna sådana där små fotoalbum eller andra små böcker eller liknande. Det är liksom lagom för honom att kika i. Har även under en tid börjat fundera på om jag skall börja scrappa. Nu tänkte jag att jag skulle få ihop de här två sakerna, så om tiden och framförallt orken räcker till så blir det ett litet scrap familjealbum till fadern. Skulle tro att det blir uppskattat.
Vill även meddela att jag skaffat mig ett husdjur, flugan Ernie. Det är bara ett problem med Ernie och det är att han är svår att fostra. Jag vet inte hur många gånger som jag har sagt till honom att han inte får sitta i ansiktet eller surra runt huvudet på mig. Men han lär sig aldrig. Finns det någon som har några tips på hur man fostrar en fluga?
Han är iallafall billig i drift, kräver ingen mat, kostade inget i inköp, behöver inga vaccinationer. Men tyvärr så kan jag irritera ihjäl mig på honom. Har go lust att klippa till honom emellanåt......men det skulle väl vara slutet på den vänskapen........
Nä..nu är det nog dags att börja scrappa om det skall bli nått.........

Igång igen

Då har ytterligare en helt ny vecka sparkat igång. Skall bli spännande att se vad den innehåller. Har allvarliga funderingar att skriva om Ted Gärdestads gamla hit "Jag vill ha en egen måne", texten skulle då givetvis vara "Jag vill ha en egen sol". Eller kanske hellre "Jag vill ha en sol som skiner".....för nog skulle jag dela med mig av en varm och härlig sol.

Du som känner mig har förmodligen ramlat av stolen vid det här laget......skulle Monica vilja ha sol.......? I vilken tidsålder då? Jo, men det ligger faktiskt till så här att värmeproduktionen (min altså) har gått ner, och för första gången som jag kan minnas saknar jag solen. Nu vill jag ju inte klaga i och för sig, för det var underbart väder både i fredags, lördags och söndags om jag inte minns fel. Men tyvärr hjälper det ju inte när det är riktigt, äkta, svenskt höstväder idag.

Men nu skippar vi skitsnacket om vädret. Viktigare saker finns att prata om. Igår kväll hade vi kvällsmöte i Elim, med Hans Weichbrot som talare (nej, jag är inte helt säker på hur det stavas, men jag håller mig numera till den här stravningen). Första gången jag hörde Hans var tidigare i höstas, och jag fastnade för hans öppenhjärtliga sätt, hans teologiska djup och hans humor.

Gårdagens möte innehöll givetvis alla dessa delar. Ämnet var "Ett nytt liv för en ny tid". I och med att jag spelade så hade jag inte hundra fokus på predikan (bra att skylla på det va, men det e sant), men det som ligger kvar i mig idag från predikan, slutkontentan för mig, var att göra det där avstampet så att man hamnar i ett nytt liv. Med det nya livet kommer en ny tid som inte är något tidigare likt.

Det handlade även om att hämta sin kraft hos Gud, genom den Helige Anden, varje dag. Det räcker inte att få påfyllning lite då och då. Det behövs varje dag. Får du nån gång möjligheten att gå och lyssna på Hans så tycker jag verkligen att du skall ta chansen.
Vill bara tala om att jag gjorde något helt super duper gott idag. I sommras lovad jag min ena brors småkillar att jag skulle baka en kladdkaka med jordnötssmör i.....idag blev det av. Tycker du om Snickers så är det definitivt något för dig. Det var bara att göra receptet som vanligt och så blandade jag i cirkus två matskedar jordnötssmör.....Yummie!

Nä.....nu är det snart dags för en ny dag....ett nytt oskrivet blad.......undrar vad som hamnar på det....?

Meningslöst dravell..............

Nu tänkte jag faktiskt att jag skulle göra det som jag är bäsgt på: att bara mala på om precis ingenting. Det är en sorts talang jag har. Har tyvärr inte riktigt kommit på vad jag skall ha den till. Jag menar ....varför skall man vara duktig på att kunna prata om just ingenting. Skulle vara om man skall uppehålla någon för att dom inte skall gå in i det där rummet som ens kompanjon just nu är inne i för att ta reda på saker som man egentligen inte alls borde ha reda på. .......frågan kvarstår dock varför just jag begåvats med det här dravlet...jag menar...hur stor är chansen att jag hamnnar i en situation som jag måste försöka ta mig ur, eller där jag måste uppehålla någon.

Men se här.....på så kort tid har jag lyckats plita ner åtskilliga rader med text som är totalt meningslösa. Men det förstås....meningslösa för vem? Ja...säg det du. Egentligen är jag ju inte bra på meningslöst snack...iallafall inte när det kommer till att kallprata....du vet det där att lyckas prata om saker som egentligen inte har något värde. Jag förstår egentligen inte hur folk lyckas med det. Eller....egentligen har ju pratet ett värde men det är bara så att ja inte kommer på det. När jag möter en ny människa så vet jag liksom inte hur jag skall öppna konversationen...det gäller ju även skriven form som du vet (du som följt mina bloggar en längre tid).

Jag har ju tagit upp det här mängder av gånger, men lyckas inte komma fram till någon lösning. Frågan är då....hur kan någon som lyckas skriva på om precis just ingenting så här länge vara totalt värdelös när det handlar om att komma i kontakt med människor?
Nu kom jag just på en lysande idé. Kanske jag kan gå omkring med en skylt kring halsen, eller skriva i pannan...eller varför inte skaffa mig en kepa med texten........prata med mig............ Min egen spontana reaktion är: PSYCHO. Om jag hade sett någon med den texten på sig på stan så hade jag ju undrat vad det var för något miffo. Men det är väl så ....på sig själv känner man andra, Kanske jag skulle ta och deklarera här och nu........jag är ett psykat miffo.... *asgarv*. Kan man göra annat än att skratta åt sig. Det är ju det enklaste sättet att ta sig igenom.

Ibland funderar jag på om jag inte skulle ta och flytta min blogg härifrån till nått annat ställe. Det är ju så fruktansvärt tråkigt att inte kunna få nån respons på det man skriver......jag menar...hur många är det egentligen som har My Space. Det är ju lite det jag inte tycker om, när en del blir utelåsta. På blogspot så kan ju vilket miffo som helst skriva en kommentar. Men det är än så länge bara en massa funderande. Tills dess kommer jag att stanna här i m in lilla hörna av cyberspace. Med samma problem som jag alltid haft.

Men jag kan ju hoppas att Mr Right till exempel, surfar in här med en elegant sväng och läser om mitt dilemma. Därefter tar han kontakt och löser alla mina problem. Kastar upp mig på surfbrädan och så surfar vi tillsammans in i solnedgången........... eeeehhhhh.......nytt problem........jag kan inte surfa....på vatten.

Nä Mr Right får nog vara såpass romantisk så att han klurar ut ett helt eget sätt att svepa med mig på. Jag tänker inte ge några ledtrådar om hur. Tycker faktiskt att det borde räcka med att folk vet att jag är en obotlig rmantiker.......vem är det som har de flesta superduper romantiska filmerna som hon ser om och om och om igen....Förr var det Harlequin men tekniken går framåt.
Nu har jag i allafall återigen bevisat att det går att skriva en hel massa saker utan att egentligen få sagt någonting. Men det är ju lite lättare här. Vem tar mig på allvar, och så är det ju ingen som tjötar emot. Jag kan säga precis vad jag vill här. Ingen säger emot mig, ingen avbryter mig. För om jag skulle prata på så här i verkliga livet (hemma på vår gata i stan) så skulle jag förmodligen tappa tråden nånstans. Å det jobbiga med att tappa tråden i dravell är att det inte finns någon tråd egentligen............

Sug på den du

Lyckan är gjord.....

Hade en sån där dag igår när det känns som om att det sitter tugummi under fötterna, eller som om att man vandrar omkring i gyttja upp till midjan. Till slut fick jag nog och åkte hem och drog täcket över huvudet. Tro det eller ej ..... men det hjälpte faktiskt.

När jag sedan stack upp huvudet igen (med viss modifikation) så lyckades jag se på slutet av "Studio 60 on the Sunset Strip". Där var jag med om något helt fantastiskt. Ett gäng på kanske ...typ.... sju killar, spelar O helga natt med blåsinstrument. Kan bara säga att jag inte riktigt finner ord för att beskriva känslan. Det var gjort som en hyllning till New Orleans (i samband med att Katrina hade skövlat hela sta'n).

Känslan som killarna spelade med........................ooooooooh. Kände genast att jag var tvungen att få reda på vilka det var. Surfade, och surfade, och surfade ......det enda jag kom fram till var att när det här avsnittet sändes i USA blev det en smärre tittarstorm. Alla ville ha musiken, så NBC var tvugna att lägga ut musiken på sin hemsida för efterfrågan var så stor.

Nå.....vilka var det här. Killen som var ledare heter Troy Andrews och är typ 22 år gammal, men man skulle nog kunna säga att han är ett musikalisktgeni. Han spelade vid detta tillfället ihop med et gäng musiker från just New Orleans. Från början var det tänkt att man skulle spela ett arrangemang av O helga natt gjort av Snuffy Walden (som skriver väldigt mycket till NBC). Men när killarna började spela och inspirationen föll så gjorde Troy en helt egen tolkning som ........blev helt fantastisk.

Har under de senaste 24 timmarna gjort allt för att få tag på en fil med låten.....men eftersom avsnittet sändes förra hösten i USA så har NBC vid det här laget tagit bort den fil som dom hade på sin hemsida. Men den som söker han finner. Jag fann den................men jag säger inte var. Men den blir en del av adventskoserten i Elim den 2 december 17.00.............
Välkommen!

PS. Gå gärna in och lyssna på lite annat med Troy på hans My Space, http://www.myspace.com/tromboneshorty . Jo .....han kallas för Trombone Shorty också. DS

Helt otroligt....

Nu är det mindre än två månader kvar till julafton........ vart tog det här året vägen. Känns som om att livet passerar med raketfart, det går så fort.

Anledningen till att jag uppmärksammat det här är att jag börjat kolla in julsånger till advents musikmötet i kyrkan.....och det är snart bara fyra veckor kvar. Det är vid sådana här tillfällen man får anstränga sig att leva i nuet, och det är ju inte alltid så lätt.

Det där med julmusik.....tricky helt enkelt. Vissa sånger vill man ju ha med just för att de verkligen lockar fram den där härliga julkänslan. Samtidigt vill jag inte att årets julkonsert skall bli en upprepning av förra året, man vill ju vara lite nyskapande. Sen är det ju det där med att få ihop folk som kan och vill ställa upp. Jag vill gärna vara ute i god tid, inspirera folk till att vara med, att vara engagerade. Men så räcker inte orken till.........

Men tack gode Gud för mail och sms, om nu folk bara kunde låta bli att ta illa upp för att man inte ringer, eller söker upp dom för fråga om dom vill vara med. I synnerhet musiker (nu rackar jag ner lite på mitt eget släkte). Det finns nog ingen del av kyrkverksamheten som är så känslig och revirstänkande som de som sysslar med musik...........mig själv inberäknad..........Men man skall inte dra alla över samma kam....och bland de jag jobbar med så märks det inte av speciellt mycket. (De kanske i o f sig inte vågar säga något, om så är fallet så är det ju ganska skrämmande)

Men tillbaka till julmusik.....det är ganska mysigt att lyssna på.....och jag medger villigt att jag gärna är med att skapar den där härliga stämmningen, med levande ljus, gran, glögg, pepparkakor, gemenskap och en plats att koppla av på. Julen är ju främst för att fira Jesu födelse, men därefter önskar jag att julen skall vara en tid av gemenskap, avkoppling, vila.........vi behöver det

Men jag tar väl och river av en påannons redan har. Söndagen den 2:e december (1:a advent) klockan 17.00 är alla inbjudna till adventsgudstjänst i Elimförsamlingen i Billdal ( www.elimbilldal.com ). Unna dig själv och dina vänner det...........................

100:e bloggen på MySpace

Har gått och klurat sen sist på vad jag skall blogga. Det här är nämligen den hundrade i ordningen just på den här platsen. Tänkte att det skulle bli lite speciellt.....men har faktiskt inget speciellt vettigt att komma med.

Är tillfreds med tillvaron......visst....allt är inte perfekt, men det kommer det aldrig någonsin att bli. Om det skulle bli det skulle jag nog bli rädd. Men att vara tillfreds....det känns ganska bra. Livet liksom rullar på, jag har ett hem, en otroligt härlig släkt, det finns mat både i kylen och frysen, jag har kläder, jag har dator, bil, böcker (oh dessa underbara böcker), jag har hälsa i jämförelse med många andra, mitt liv går framåt och inte bakåt (det är faktiskt inte en självklarthet). Men framför allt så är jag vid liv.

Funderade senast igår på vad det hade blivit av mitt liv om jag inte tagit emot Jesus igen, låtit honom få bli en del av mitt liv......svaret jag kom fram till (som så många gånger förr) är att jag inte är säker på att jag skulle vara vid liv idag. Det är liksom min tro som gör livet värt att leva, allt det materiella är bara en bonus. Jag tror faktiskt att depression och annat skulle ha ätit upp mitt liv vid det här laget.

Så min hundrade blogg får nog bli en hyllning till livet, att leva....... Tänk på det, smaka på det ordet. Det är ingen självklarhet. Ta det inte för givet. Sätt dig ner en stund och tänk på vad du har att vara tacksam över. Att vara tacksam för de små sakerna i livet är något som berikar livet. Mötte en man idag som sa att det är de små stunderna som gör livet. Jag tror inte att han var medveten själv, om vilket djup det ligger i de orden. De små stunderna och de små sakerna, de gör skillnad.

Så var man då där igen......

Med där menar jag tappad bakom vagnen. Tjejen som man glömde. Den osynliga. Ja, nu låter jag tragisk deprimerad , mm. Men vad annat kan man bli?

Har ett par kompisar som funderar på att skriva en bok om killar och dating. Nu är ju inte jag själv speciellt inne på det här med dating, men nån stans måste man ju börja. Det som kommer att tas upp i boken (tjejer jag hoppas verkligen att ni skriver de) är de olika faserna när en tjej träffar en kille (ops, i min ålder skall man kanske säga man och kvinna...ja ja).Deras teori består av tolv olika faser (låter som AA:s program). Killen agerar lite olika i de olika faserna. En fas är att han inte riktigt hittat sig själv, och att man inte skall ta det personligt, men han kan inte ha ett förhållande just nu. En anna fas är när man faktiskt har haft ett förhållande som han gjort slut på.....och sen vill han va kompis....liksom fortsätta ha kontakt, men förstår inte riktigt skillnaden mellan att va kompis och att va ihop, och att det inte är helt okomplicerat att gå från ena stadiet till det andra. Han förstår heller inte att man inte kan hålla på och vela.

Nu vet jag i o f inte om jag fattat stadierna helt rätt, men jag tror jag hamnar i närheten. Scenario: man börjar att maila med någon, kanske inte den mest rappa konversationen, men man tycker ändå att personen verkar intressant, och ser fram emot nästa svar. Svaren kommer med varierande snabbhet. Sen inser man att personen i fråga faktiskt inte är intresserad. Det är inte så att man får det svart på vitt, men man lyckas räkna ut det. Klart man blir besviken, helst av allt skulle man vilja maila och fråga vad som händer (Obs! inga löften är gjorde, inga övererenskommelser....bara ett intresse). Men nu har jag ju läst att så kan man ju inte göra...maila och fråga vad som står på. Då kan man ju till och med råka ut för att få epitetet "desperat", och det är ju inte så smickrande.

Nu påstår jag inte att jag är världens bästa nätdatare själv. Jag tycker det är jättesvårt, har ju tagit upp det tidigare. Visst är det så att jag ganska ofta inte svarar när någon skickar ett mail och visar visst intresse. Men det beror mest på at jag inte ser någon anledning att svara någon som jag inte över huvudtaget är intresserad av. Kanske undrar du då hur jag kan veta att jag inte är intresserad om jag inte känner personen. Nä...visst kan jag inte det men jag går på magkänslan. Dom gånger jag gått emot den så har det aldrig slutat bra ändå.

Men dom gånger som jag faktiskt har mailat lite, hållt lite kontakten, så brukar jag faktiskt inte bara släppa det. Jag talar helt enkelt om att det tyvärr inte känns som någon bra idé att fortsätta kontakten. Jag är liksom inte riktigt ute efter fler vänner egentligen, tar inte hand om dom jag har som jag borde, så fler är ingen bra idé.

Men vad tror du? Får man egentligen lov att göra som jag gör, säga att man inte är intresserad? Visst borde man väl kunna få sådan respekt att folk är ärliga och säger: inte intresserad, istället bara för att liksom glömma bort mig?

Nu är jag ute efter lite diskussion, så jag har lagt in denna blogg på min andra bloggadress, så att du kan kommentera. Länken finns här:http://monackla.blogspot.com/Surfa in där, säg din mening i jakten på den perfekta mannen/kvinnan.

Tills dess hasta la vista, idag är det tisdag!

Uppdaterad

Nu har jag äntligen gått över till att använda mig av det svenska My Space så nu förstår jag plötsligt allt som står på min skärm. Ingen speciell utmaning längre alltså. Får väl ändra min profil text till svensk också så jag slipper alla skumma meddelande. Alla säger till mig att jag kanske borde spärra så att inte alla kan se och läsa......men det är ju just det som är grejen. Tillgänglighet åt folket.

Jag får väl fortsätta att sålla i inboxen istället. Det är ju kul å se att man fått ett mail i alla fall...även om det är från ett psycho. Låter jag bitter...jag....inte alls. Bara lite trött och.........................blank. (Inte svettblank)

Vill egentligen bara säga att jag hört världens bästa och mest upplyftande låt. Självklart har jag lagt den på min My Space. Så sätt på högtalarna, gå in på min profil och njut av Israel & New Breed. Låten heter "with long life" och är såååå bra.
Nu är det dags för sängen. Ha det gott

Fair ?

Kom bara på en ganska kul sak... Jag har skaffat mig en ny startsida, som innehåller sådant som jag tycker är viktigt när jag går ut på nätet. Visst finns det en massa bra sidor man kan använda. Men det jag tycker är viktigt är RSS-feeds från de olika bloggarna jag följer. Jag är också helt urkass på att följa med nyheterna så det är ju en fördel om jag kan en susning om vad som händer i världen utan att behöva anstränga mig. Annat som jag gärna vill ha snabb åtkomst till är de sidor som jag besöker nästan varje dag.

Man går in på följande adress http://www.protopage.com och så pusslar man ihop den sida man vill, lägger in lösenord så att ingen anna kommer åt den å så e det färdigt. Man kan även använda sig av kalendern som finns, eller post-it lappar.

Appropå post-it lappar. Visst är det kul att vissa saker fäljer med in i den virtuella världen. En post-it lapp är ju något som är väldigt praktiskt. Men nu kan man som sagt anväda sig av post-it lappar på sin egen startsida, det går också bra att använda dom i sin facebook. (Vet du inte vid det här laget vad facebook är så får du kolla tidigare inlägg).

Hur som helst var det inte post-it lappars varande som jag skulle komma till. På min startsida kan man även lägga in en sk widget som visar vilket väder det är där man bor, om man inte orkar titta ut genom fönstret eller blivit inlåst i källaren i sju svåra år, men ialla fall fått med sig sin dator. (Tipset är ju om du nu är inlåst, at du mailar om hjälp). Man kan även ställa in så att man kan se vädret i andra delar av världen och det kan ju vara kul. (vad många sidospår det blev idag då).

När jag nu råkade se vad det är för väder i Gbg:s trakten började jag fundera. Var det verkligen vädret dom angav? Eller är det någon sorts barometer om hur man blir behandlad i livet? Eller kanske till och med att det egentligen är en evenemangskalender? Men varför anger dom då också Celcius?

Ikväll står det nämligen följande: Fair. Väderangivelserna är alltid på engelska. Just ordet fair skulle ju då kunna vara antingen att det är marknad i just det området. Eller så skulle det kunna vara så att det anger att vädret som vi har just nu är rättvist. Om det nu hade regnat ute så undrar jag i så fall om det fortfarande hade stått fair, och i så fall, vad har vi gjort för fel. Straffas hela området för att någon gör fel. Är det allas gemensamma fel som räknas ihop eller är det politikernas fel? Hmmmmm, kanske inte så konstigt att vi inte haft så kanonbra väder den här sommaren. Eller vad tror du?

Stulen uppmuntran

Läste lite uppmuntran på en annan My Space.
Tänkte att det kan vara för just dig och mig.

Du säger: "Det är omöjligt"
Gud säger: "Allting är möjligt" (Lukas 18:27)

Du säger: "Jag är så trött"
Gud säger: "Jag vill ge dig vila" (Matteus 11:28-30)

Du säger: "Ingen älskar mig"
Gud säger: "Jag älskar dig" (Johannes 3:1 6 & Johannes 3:34 )

Du säger: "Jag orkar inte fortsätta"
Gud säger: "Min nåd räcker" (II Kor 12:9 & Psaltaren 91:15)

Du säger: "Jag vet inte vad jag skall göra"
Gud säger: "Jag leder dina steg" (Ordspråksboken 3:5- 6)

Du säger: "Jag kan inte göra det"
Gud säger: "Du kan göra vad som helst" (Filipperbrevet4:13)

Du säger "Är är inte skicklig"
Gud säger: "Jag är skicklig (II Kor 9:8)

Du säger "Det är inte värt det"
Gud säger: "Det kommer att vara värt det" (Rom 8:28 )

Du säger: "Jag kan inte förlåta mig själv"
Gud säger: Jag förlåter dig (I Joh 1:9 & Rom 8:1)

Du säger: "Jag klarar mig inte"
Gud säger: "Jag vill fylla alla dina behov" (Fil 4:19)

Du säger: "Jag är rädd"
Gud säger: "Jag har inte gett dig en ande av rädsla (II Tim 1:7)

Du säger: "Jag är alltid orolig och frustrerad"
Gud säger: "Kasta alla dina bördor på MIG" (I Petrus 5:7)

Du säger: "Jag är inte vis nog"
Gud säger: "Jag ger dig visdom" (I Kor 1:30)

Du säger: "Jag känner mig ensam"
Gud säger: "Jag kommer aldrig att överge eller lämna dig (Heb 13:5)

Gud välsigna dig du fantastiska man eller kvinna, skapad av Gud allsmäktig

Har översatt från engelska, därför blir det ibland lite platt i det svenska språket.
Ha en underbar dag!

Hemma bäst..........

Då var man äntligen hemma igen efter en trip till London på fyra dagar. Utmattande men ganska kul. Men faktum kvarstår...... jag är en riktig hemma tjej. Jag älskar hemma. En del hävdar att man behöver åka bort för att uppskatta hemma riktigt ordentligt, men jag håller inte alls med. Redan innan jag åkte visste jag att jag älskar hemma. Jag håller mig krampaktigt och envist kvar vid hemmet. Min underbara säng, mitt fantastiska kök, det supergoda vattnet i kranen, lugnet, luften, böckerna, tystnaden, friheten.......mmmmmmmmmmmm. Det e gott.

Men det var ändå kul att varit iväg en sväng och framför allt att ha tatt ut lilla mamma på äventyr. Men tror nu inte att den som var tröttast var mamma. Visst... hon va trött.... men jag har haft konstant ryggont i fyra dagar.......så nu skall jag lägga mig i min fantastiska säng och sova så underbart fantastiskt och bara njuta av livet. Det du!
Om London får du höra mer om en annan dag.

Det kan gå så fort

Fick precis ett meddelande som jag någon stans inom mig hade på känn. Men vissa saker vill man bara inte tro.

När jag gick på bibelskola för .......hm....ett par år sedan (tror visst det var 4), så hade vi en kille i våran klass som hade ett handikap. Jag fick aldrig kläm på vad det var, men man tänkte inte så mycket på det. Visst han hade svårt och gå, hand skelade och ibland kunde det vara svårt att höra vad han sa. Men som så många andra med ett handikap, så var han så levnadsglad. Han vara älskade människor och att var i närheten av dom. Han hade en inre önskan att få se människor bli frälsta.

Han var vad jag brukar kalla ultra social. Jag som mest är en ensamvarginna och behöver avstånd kan ibland dra mig undan den typen av människor. Samtidigt som jag vet att dessa ultrasociala människor gör världen lite godare att leva i. Sist jag hörde om honom så arbetade han i sin hemförsamling och mådde nog ganska bra.

Till saken hör också att jag under bibelskoletiden fick en liten porslinsängel av personen i fråga. Den är nog mest tänkt att stå framme under jul, men jag har den faktiskt framme året runt. Det händer att jag tänker på personen och undrar hur han har det när jag ser ängeln.

Nu precis fick jag meddelandet som jag hoppades jag inte skulle få. Han har gått hem till Herren. Himlen har fått ytterligare en ängel. Det känns bara så hemskt att man efter att ha gått ett helt år tillsammans inte har mer kontakt. Det visade sig att han gick bort för två månader sedan, och ingen av oss visste någonting.

Sjukdomen tog livet ganska fort ifrån honom. Men jag är ändå tacksam för att den tid han fick, den tid han fick i våran klass.Tacksam för att han inte längre behöver känna någon smärta. Men våra klassträffar blir inte mer detsamma.

Vila i frid!

Bara en sak......

Saker och ting är kanske inte alltid vad de ser ut att vara vid första anblick......så det är dags att chilla lite

Därför bloggar jag....tror jag

Tror jag kommit på varför jag bloggar. Det är helt enkelt ett måste. Vem skulle annars påminna mig om när jag kommit på något vist, eller vad jag tyckt tidigare i livet (cirkus ett par månader tillbaka). Det är tur att jag har bloggen eftersom hela mitt hjärnutrymme ibland tycks vara teflonbehandlat. Ingenting fastnar.

Idag var jag tvungen att gå tillbaka till inlägget hur online-dating bör gå till i sin ultimata form. Förmodligen är jag alldeles för intensiv. Men nog tycker jag att om man fått ett mail så svarar man ganska pronto på det. Det är ju liksom inte så att jag ställer frågor i stil med: hur kan man ordna fred på hela jorden. Skall det var så svårt att få iväg ett litet mail. Om inte för att säga: skriv inte mer till mig.

Nu känns det som om att jag är lite uppretad, men jag är nog egentligen bara frustrerad, och inte blir det bättre av att jag just nu hänger ut mig själv i min egen blogg. Jag kan inte vara riktigt klok.

Nä, jag får nog öva på det där med tålamod lite till........eller ganska mycket förresten. Men det känns lite som att åren går ifrån mig, tiden springer iväg. Bara tanken på livet och allt jag vill gör mig totalt utmattad. Än en gång vill jag påminna alla er som är gifta, eller iallafall har träffat någon ni skulle kunna tänka er att leva tillsammans med.........VAR TACKSAM....

Var tacksam för allt gnäll om dammsugning, tvättning, vem skall laga middagen, vem skjutsar barnen, vad skall vi göra i helgen, kan du aldrig lägga dina svettiga strumpor i tvätt korgen....allt detta är ju faktiskt tecken på att det finns någon som älskar dig och att du har någon att älska.

I-landsproblem och anat

Jag håller på att bli helt knäpp. Den externa musen till datorn har kolapsat (det är inte allt som tål vatten) så jag har varit tvungen att koppla in pekplattan igen. Såååååååå irriterande.... helt plötsligt så hoppar pekaren bara i väg. Eller när man sitter och surfar så råkar man klicka på någonting av misstag. Det är nog en del på 7ehimlen som setta att jag varit inne... fast det har bara varit av misstag. Så jobbigt....dvs dagens i-landsproblem.

Annars så var jag en sväng på bokmässan igår (lördag). Alldeles för mycket människor för min smak. Eftersom jag är en väldigt organiserad person så vill jag gärna gå gång upp och gång ner, så jag inte missar något. Men givetvis var jag där samtidigt som Fuglesang (ni vet han i rymden) det va liksom ganska mycket folk just där, så jag var tvungen att går runt alltihop. Puh.

Sen ledde jag mötet idag. Lite komiskt egentligen....jag menar.....här har man en ledig söndag å så åker man på att leda mötet. Men det är kul med omväxling. Det var en av körerna från Fiskebäckskyrkan som gjorde oss den äran. Kanonbra... å så en bra predikan från pastorn oxå.
Annars har jag väl mest slappat. Strulade lite häromdagen på jobbet....så jag har behövt ta det lite lungt. Tur att man har en ängel som arbetsgivare.
Men i morgon är det nya tag som gäller, skall bland annat försöka få tag i en ny mus till datorn.....

Simma lungt

Måste bara tipsa om en av videorna som ligger på min My Space. Den översta tror jag att det är ... med Yolanda Adams och Donnie McClurkin. Så helt underbart........mmmmmmmmmmmmmmm

Ett mästerverk

Har precis kommit innanför dörren efter en tripp till Skövde med två kompisar. Vi har varit och hälsat på en kompis som precis har fått barn. I och för sig så föds det ju barn varje dag och alla barn är väl på sätt och vis ett mästerverk. Men med lille Alfred är det lite speciellt.

Han såg dagens ljus den femtonde augusti i år, då vägde han 925 gram. Ja du läste rätt. Han var då bara ca 30 centimeter lång. Nio och en halv vecka för tidigt..... Det är verkligen helt otroligt att ett barn kan klara sig, att det finns sådan kunskap som gör att man kan hanskas med en situation som den.

Den här lille krabaten väger nu ca 1600 gram, så det går åt rätt håll. Men fortfarande är han sååååå liten. Det låg en liten mössa vid sängen som skulle ha kunnat passa en docka...... men den var för stor........

När man stod där och betraktade den här lille killen så känner jag .................. förundran. förundra över hur underbart Gud har skapat varje människa. Det blir så påtagligt när människan är så liten. Allting är ju inte färdig utvecklat ännu, men när man t ex betraktar örat..... detta lilla, lilla öra, som är så välutvecklat ...... med vartenda veck färdigt och gjort med en speciell tanke av mästar designern. .......................... verkligen fantastiskt. Den lilla foten med fem tår på varje fot ..... varje tå med en funktion. Det sägs ju att om vi inte hade lilltån så skulle vi få väldiga problem med balansen. Smart uttänkt.

Vid tillfällen som det här förstår man hur stor vår skapare är.

Att göra det rätta fastän det känns svårt

Följande utspelade sig vid en rättegång i Sydafrika

En bräcklig, svart kvinna i sjuttioårsåldern reser sig långsamt. I andra änden av salen, vända mot henne, sitter flera vita polismän. En av dem är Mr Van der Broek, som just har åtalats och befunnits delaktig i morden på kvinnans son och man några år tidigare. Van der Broek hade kommit till kvinnas hem, tagit med sig sonen, skjutit honom på nära håll och sedan satt eld på den unge mannens kropp medan han själ och hans underlydande festade i närheten.

Flera år senare kom Van der Broek och hans män tillbaka för att ta även kvinnas man. Under flera månader visste hon ingenting om var han befann sig. Men nästan två år efter mannens försvinnande kom Van der Broek tillbaka för att hämta kvinnan. Hon minns så väl den kvällen då hon fördes till en plats nere vid floden där hon fick se sin man, bunden och slagen men fortfarande stark i sin ande där han låg på en vedhög. De sista ord hon hörde från hans läppar, medan poliserna hällde bensin över hans kropp och tände eld på honom, var: "Fader, förlåt dem…"

Nu står kvinnan i rättssalen och lyssnar till Van der Broeks bekännelse. En medlem i Sydafrikas sannings- och försoningskommission vänder sig till henne och frågar: "Vad vill ni? Hur ska rättvisa skipas gentemot den här mannen som så brutalt har dödat er familj?"
"Jag har tre önskemål", börjar den gamla kvinna, lugnt men självsäkert. "Först vill jag bli förd till platsen där min mans kropp brändes, så att jag kan samla ihop hans kvarlevor och ge honom en hederlig begravning."

Hon tystnade, men fortsatte sedan: "Min man och son var den enda familj jag hade. Därför vill jag för det andra att mr Van der Broek blir min son. Jag skulle vilja att han två gånger i månaden kommer till gettoto och tillbringar en dag med mig, så att jag kan slösa den kärlek som jag ännu har inom mig på honom." sedan nämnde hon sitt tredje önskemål. "Det här är även min mans önskan. Jag skulle vilja be någon komma hit och leda mig tvärs över rättssalen så att jag kan ta mr Van der Broek i mina armar och omfamna honom och tala om för honom att han verkligen är förlåten." när medhjälparna i rättssalen kom för att leda den gamla kvinnan över rummet svimmade mr Van der Broek överväldigad av det han just hade hört. När han gjorde det , började de som befann sig i salen, släkt, vänner, grannar – samtliga offer för årtionden av förtryck och orättvisor – att sjunga, lågmält men med övertygelse: "Förundrad jag hör ett glädjens bud, att syndaren nåd Han ger."

Mycket tänkvärt. Om någon som har så mycket förlåta kan förlåta, varför skulle jag och du då inte kunna förlåta våra medmänniskor när de sårar oss. Även om det känns svårt ibland, kan man behöva besluta sig för att förlåta en då. Känslorna har inte alltid rätt.

(Berättelsen är kopierad ur Joyce Meyers bok "Beroende av bekräftelse" och hon citerar en annan författare)

Facebook och idol

Facebook och Idol...
Jag känner mig ibland som en fjäril som flyger från blomma till blomma. Jag hade hållt benhårt på att inte gå med i Facebook för man kan ju inte vara med överallt. Det är många som har tyckt att jag skall gå med ändå, men jag har försökt stå fast. Men dödsstöten blev när jag frågade en kompis om hon inte hade några foton på när hennes syrra gifte sig och hon meddelade att visst hade hon det..... på facebook.

Så nu har även jag trillat dit. Men jag måste medge att det är ganska kul....

Sen är det ju det här med idol. I år har jag inte ens tittat på uttagningarna. Jag hoppas verkligen att juryn får bra betalt för att sitta och lyssna till 9000 människor som vill bli idol. Visst fanns det säkert en hel del guldkorn .... men oj oj oj . Jag får väl här medge att jag tittat på ett avsnitt, den sista uttagningsdagen. Men det känns tragiskt att så många tror att dom skulle kunna lbi en idol. För att bli en idol krävs ju så mycket mer än att kunna sjunga hyfsat.

Själv kan jag ju ta ett par toner .... men därifrån till att ställa upp i Idol... men please. Jag är ju definitivt inte idolmaterial. Många tycker att juryn kan vara lite väl hård ibland. Men jag tror nog att jag skulle vara något liknande efter att lyssnat på så många bottenskrap. Jag har nog bara ett ord om hela alltet.... tragiskt. Senhar man ju förståt också att man helst inte skall vinna Idol .... satsa på andra platsen, för det är ju dom som faktiskt har slått.

För att återgå till det där med självinsikt .... det handlar fakatiskt inte om själförtroende. Självförtroende är något helt annat. Att ha självinsikt är att veta om sina svaga och starka sidor och acceptera det. Att tro att man sjunger bra är tex inget tecken på gott självförtroende. Ett exempel på dålig självinsikt är om man säger att man aldrig kör för fort, men faktiskt alltid kör för fort, men man tror fortfarande att man aldrig kör för fort. Det är inte bara dålig självinsikt, utan man även ljuger för sig själv.

Så nu vet du!

Ny kontakt.......

Jag har ju tidigare haft uppe det här med hur man lär känna nya människor via nätet, och då framför allt lära känna någon som man skulle kunna tänka sig att leva med, eller i alla fall är intresserad av. Det är ju faktiskt inte helt lätt att starta en nätkonversation med någon man inte känner. Har även upptäckt att det inte är helt lätt om man känner personen lite grann.

Men häromdagen hittade jag faktiskt en guide på nätet. Det är en man vid namn David Wygant som ger tips både till tjejer och killar vad det gäller online dating. Vill du läsa hela artiklarna så är det följande länkar som
gäller.
http://dating.personals.yahoo.com/singles/datingtips/33451/14-fatal-online-dating-errorsauthor_bio
http://dating.personals.yahoo.com/singles/datingtips/23868/10-fatal-online-dating-errors

Mest handlar det väl om vad man inte skall göra. Resultatet av artiklarna är 10 punkter för killar och 14 för tjejer.
Vi börjar väl med männens:
1. Fråga henne inte hur mycket hon väger (det trodde jag var självskrivet)
2. E-maila henne inte sju gånger för att fråga varför hon inte svarat på det första mailet.
3. Fråga henne inte hur många dater hon varit på, det är oväsentligt
4. Skicka inte otrevliga e-mail till henne om hon inte svarar dig
5. Fråga henne inte om hon vill ha sex med dig i det andra mailet
6. Om hon ger dig sitt telefonnummer, vänta inte en vecka med att höra av dig
7. Om du villl ha fler bilder på henne, säg då inte "Kan jag få några bilder så jag kan se hela din kropp?"
8. Bli inte stött om hon inte vill prata med dig
9. Förfölj henne inte via e-mail
10. Skicka inte klipp-och-klistra mail eller kopior

Sen över till tipsen för tjejer:
1. Publicera inte fyra olika foton från fyra olika stadier i livet. Det är bara intressant hur du ser ut nu
2. Lista inte vad du inte tycker om med internet-dating
3. Beskriv din exakta kroppstyp (om det efterfrågas)
4. Skriv din riktiga ålder
5. Jag är verkligen glad att du hade en trevlig semester, men är inte intresserad av tio foton utan dig som motiv
6. Håll din presentation kort och håll dig till saken
7. Var inte självupptagen8. Lista inte dina ekonomiska önskemål
9. Inget barnprat
10. Lista inte alla dina regler
11. Sluta skicka flörtar
12. Om han inte svara, ge upp honom och hitta nån ny
13. We know you're looking at us, say hi (den här punkten går inte att översätta och korta ner. Gå in och kolla)
14. Om en kille du är intresserad av skriver till dig, spela inget spel utan svara.

Vissa om dom här punkterna kan man väl i o f undra över men lite sannning ligger det nog i dom.
Ta det som känns bra och börja maila.....

Lycka till!

Utopia

Tänk vad härligt det skulle vara att kunna samla allting på ett ställe. En schysst blog där vem som helst kan kommentera (så man kan få lite diskussion ibland), en bra hemsida där man kan lista allting man tycker om, ge lite tips om lite allt möjligt, dela med sig av smarta saker eller sådant som man bara helt enkelt är stolt över. ...... listan kan göras lång. Men jag jobbar på det, får se hur det går att lösa det. Tänker att det skulle vara en ganska bra grej, för en tjej som mig .....(där kom det ett rim igen). Nu vet jag ju i och för sig inte om mitt liv är av intresse för andra människor, eller att mina erfarenheter skulle vara till nytta för andra. Men det är faktiskt så att det skulle vara bra för mig att dela.......Så jag får väl jobba vidare på det projektet och se vart det leder.....

Frukt och bär

Känner mig riktigt duktig i dag. Tog en dag ledigt från jobbet (jobbar igen det i morgon) för att va med mamma lite grann. Vi knallade upp i skogen för att plocka blåbär. Det fanns så där lite lagom. Tur var nog att jag va med. Mamma stöp över ett par stenar. Ingen fara skedd, fast jag tror att hon slog i revbenen ganska rejält. Mest var det nog chocken som gjorde att hon lät. Det jag kom att tänka på var Kommondoran i Emil i Lönnebärga, när hon ramlade i Emils varggrop. Så numera kallar jag mamma för Kommondoran. Nej nu var jag väl inte riktigt seriös, jag är glad att det gick så bra som det gick för det kunde gått ganska illa tror jag.

Sedan var det dags för lite äppleplock. Det är ganska dåligt med äpplen i år och de som finns har ofta antingen fåglarna varit och hackat på eller så är det mask i dom. Men lite grann fick vi allt i hop. När nu inspirationen hade infunnit sig så passade jag på att såga ner ett par grenar (efter att vi plockat av äpplena ifrån dom). Kan väl säga som så att det inte var några små kvistar precis som for ner. Men jag hann undan som tur var.

Nu när man hållt igång hela dagen så känns hela kroppen helt mör. Blev ganska glad när jag insåg att "Örnen" börjar ikväll igen, så man kan koppla av ordentligt. Örnen är den där danska kriminalserien med Halgrim från Island i huvudrollen (jag tror det är Island ialla fall). Så har du inget för dig kan jag rekommendera 21.00 i ettan varmt.

Livet är ingen äppelskrott, nej det är Gudagott. (rimmade det verkligen)

Nu när farten är uppe.....

Visst verkar det som om att jag fått upp bloggfarten igen..... jag tror nog att det är så. Ibland känner man sig på så där lite busigt humör, jag vet inte riktgt vad det beror på. Människor runt omkring verkar bli lite småtokiga på mig och mina extremt dåliga skämt som kommer mest hela tiden. Men det är så kul. Jag funderar ibland på om jag verkligen är 36 år eller om faktiskt ligger under 20-strecket i stället. men förmodligen skulle de under 20-strecket tycka att jag bör vara kvar där jag är.

Nå ja nog om det. På eftermiddagarna försöker jag pricka in middag vid typ fem snåret. Mest just nu kanske för att jag då kan passa på att se på "Omaka systrar". (Jo jag vet att man inte skall äta framför TV:n, men det är faktiskt ett ok sällskap). Jag tycker att det görs alldeles för få riktigt roliga filmer och program. Sådana där som man skrattar riktigt mycket åt. Men det här programmet är faktiskt jättekul emellanåt, det är sådana där "real-life" grejer som ju faktiskt skulle kunna hända. Idag försökte bland annat männen att manipulera sina hustrur, och det kan ju vem som helst räkna ut att det inte gick som dom tänkt sig. Det är nog så att riktigt bra manipulation skall göras av kvinnor.

Själv tycker jag nog att ärlighet är det bästa, inte en massa manipulerande hit och dit. Det måste ju bli jobigt till slut, vad är äkta och vad är bara spel för gallerierna?
Oj då! Nu upptäckte jag att jag suttit vid datorn alldeles för länge, å inte har jag ätit nått under tiden. Hmmm .... rena bantningspillret

Lite grann

Igår var ju alltså inte min bästa bloggardag, det mesta gick fel. Men jag har fortfarande ganska kul åt min egen fyndighet "hasta la vista, vi syns på tisda'". E man lättroad så e man.
Det jag egentligen ville berätta igår var om min fantastiska söndag. Markus Olson var i min församling och hade ledarsamling på förmiddagen och väckelsemöte på kvällen. Han är verkligen både duktig och rolig. Vissa stunder skrattade jag så att tårarna rann. Men jag e ju ganska lättroad som sagt var (men det var faktiskt verkligen jättekul).

Jag hade hand om musiken under båda mötena, men jag kände ändå att jag fick ut väldigt mycket av mötena ändå. Annars kan det ju ibland vara så att när man är i "tjänst" så är man så fokuserad på det att man inte riktigt kan ta in allt runt omkring. Men nu var det så att det Markus predikade och undervisade om var så rätt in i mitt eget liv. Mmmmmmmm .... underbart. Om det nu skulle vara så att du inte har hört Markus någon gång, så ta chansen om du ser att han talar nära dig nån gång.

En annan kul grej är att Elim's nya hemsida är färdig. Tobbe, som har gjort den har verkligen varit kanon duktig. Nu skall det bara pekas om och lite sånt. Men vill du se den kan du gå in på den här länken redan nu, http://elimbilldal.2u.se/, men snart skall man kunna se den på www.elimbilldal.com , förhoppningsvis redan till helgen.Snyggt jobbat Tobbe!

Tredje gången gilt

Först skrev jag ett helt fantastiskt härligt blogg inlägg. Men när jag tryckte på post..... då blev det error. Grrrrrrrrrr

Då satte jag och skrev om det och fick till det hela ganska bra. Vad händer då? Jo jag lyckas trycka på cancel istället för post, vilket ledde till att allting raderades. Så det här är nu mitt tredje försök idag...........puh

Det är som om att det gått troll i min dator (eller i användaren kanske, får kolla tandtrollen). Igår skrev jag ett ganska så långt mail. När jag sedan skulle skicka iväg det så ......... just det, error. Jag var tvungen till att skriva om allt ihop en gång till.

Men jag kommer i alla fall idag ihåg min otroligt roliga slutkommentar. Så här kommer den igen.
Hasta la vista, kanske vi ses på tisda'!

(Jag skrattar ialla fall, och känner mig trots allt ganska nöjd med den här dagen )

Fikatips

Nu var det då åter igen ett tag sen. Men här kommer en kort uppdatering. Jobb, kyrka, jobb, kyrka, släkt, jobb, kyrka ......å så en massa promenader (underbart).

I går fyllde mitt äldsta syskonbarn 20, hipp hurra, yipeeyay. Därför bar det av till Jönköping/Huskvarna. Vet du att det tar sex timmar från Göteborg och dit? Fast ... det beror i och för sig vad man gör på vägen dit. Vi tog vägen över både Särö (hmmmm ..... fel håll), Blidsberg och Mullsjö. Givetvis åkte vi på mängder av småvägar inne i skogen med totalt lugn, underbara torp, vackra sjöar....... Skulle verkligen kunna tänka mig att bo så. Skall bara hitta ett jobb där man kan jobba hemifrån så man inte behöver lämna härligheten. Om någon har ett tips så hör av er.

Under resan passerade vi då alltså Blidsberg. Man tar av från Ulricehamn och kör förbi Timmele, sedan landar man i Blidsberg. Vad e det då för speciellt med detta ställe? Släkten har en passion för bra fikaställen. Det är helst inte bara fikat som skall vara bra utan även miljön. Detta finns i Blidsberg. En gammal kvarn är ombyggd med café i botten. Man har även gjort i ordning med lite vattenfall, ett par öar mitt ute i vattendraget, med små broar som man kan gå på. I vattnet finns det hur mycket lax som helst. Man kan köpa mat till fiskarna i cafét. När man kastar i maten samlas mängder med fisk runt omkring.

Det är lite svårt att förklara, det bör erfaras. Så nästa gång du är ute och åker ... ta en sväng förbi "metropolen" Blidsberg. För en gång skull hade jag med kameran så här får du lite bilder....Trodde jag ..... min tekniska kunskap sträckte sig tyvärr inte så långt....... så du får åka dit istället

Simma lungt

Slut på lidande, en bra konferens är här ...

Så har det då gått ett par dagar igen när jag inte har gjort något avtryck på bloggen. Ryggvärken är äntligen över till stor del. I torsdags gick jag min första promenad på flera dagar. Det gick inte fort men oj vad jag njöt. Har nog inte uppskattat en promenad så mycket på länge. När saker och ting inte funkar så uppskattar man verkligen när de fungerar igen.

Annars har jag varit på konferens i Fiskebäckskyrkan (allians). Det är en ekumneisk konferens med mission, allians och pingst. Talare: Hans Weichbrot. Det var första gången jag hör de honom, men jag måste säga att jag är djupt imponerad. Han har verkligen talang. Han talar enkelt, rakt, djupt teologiskt och humoristiskt på en och samma gång, och det krävs det talang för.

Kan verkligen rekommendera att gå nästa helg när konferensen fortsätter. Surfa in på www.fiskebackskyrkan.se så ser du tiderna.

Gud e lite rolig faktiskt. Ibland när man känner det som om att man inte finns, inte hörs, så skickar han någon som säger något positivt. Undrar ibland om dom här människorna vet om att dom är sända av Gud.

Spridning

Härligt väder, mat på bordet, ett hem och bo i, en underbar familj i närheten, mängder av underbara böcker, fantastiska vänner, en underbar församling....... listan kan göras lång på vad man har att vara tacksam över.

Men ändå har vi så lätt att glömma att vara tacksamma. Jag skulle tro att om man räknade efter så skulle man nog få ihop fler saker per dag som man uttrycker sitt missnöje över en saker som man är tacksam över. Kanske du tänker: "Klart jag är tacksam för allt det underbara." Men jag tror att vi måste bli bättre på att uttrycka det.

Vi vet ju alla själva hur glada vi blir om någon säger något positivt till oss. Men ändå har vi ofta så svårt att säga det själva. Men, deppa nu inte ihop, det är bara att ta nya tag. Vi kommer alla att glömma av oss emellanåt i vad vi säger. Men då är det ju tur att vi ibland blir påminda om allt det goda runt omkring oss.

Ont, det gör ont, det gör ont...............

Vet inte vilka associationer du får när du läser rubriken, men jag tror att du tänker fel. Jag har ont i ryggen och ingen annan stans. Försökte gå till kyrkan i morse men klarade bara av att sitta upp i tio minuter sen var jag tvungen att gå hem igen.

Det finns nog inte som är så tröttande för kroppen som när man är fysiskt ont. Jag har hört att många som blir utbrända och fåt utmattningsdepression ofta har stark fysisk smärta också. Jag är väldigt tacksam att jag sluppit det. Det är som att man inte orkar göra någonting när det värker hela tiden, man orkar inte ens tänka.

Tack och lov att man har en svägerska som inte bara är massör utan en även en duktig sådan. Fick en massage igår som lättade upp det hela väsentligt. Men tyvärr är det så illa att det har värkt alla mina vakna timmar.

Man hoppas ju på att man skall slippa krämpor när man tränar och försöker hålla sig i form. Det är det första folk frågar när de får höra att man har ont: "Du kanske skulle träna." Vad tror ni att jag gör. Jag gör så gott jag kan. Hmmmmm. ....nu låter det som om att värken gör mig lite gnällig också..... Kanske dags att sluta då.

Hur som helst så är livet faktiskt underbart. Undrar om det var någon mer än jag som igår när det regnade ute andades in av alla dofterna som förstärks när det är fuktigt och varmt ute. Helt underbart.......

Elida V

Nu ser det ändå ut som om att Elida skall vara färdig för segling. Just nu seglar hon Ocean Race, tyvärr utom tävlan vad jag förstår men ändå. Vi är många som väntat länge på den här dagen. Jag hoppas att Sjöfartsverket har godkänt henne.

Om du vill veta mer om Elida så surfa in in på http://www.elida.se/ . Om du vill se hur det går för henne på Racet som började idag och är färdigt i morgon, kan du gå in på http://www.livetracker.se/ . Här e hon....

Värme, tårta och uttryck

Nu va det ett par dagar sen igen. Jag tror det är värmen som gör att jag inte orkar. Kanske att du tycker att jag inte borde lipa nu när det äntligen blivit varmt. Men jag anser att jag är en av de få människor som faktiskt får det, för jag har inte bett om värme, och inte gnällt om för mycket regn. Så det så!!!!!!

Men visst är det härligt väder, och vilken härlig färg man får... utan att behöva ligga och pressa, för det är verkligen inte min bag. Idag var jag på lite släktkalas då min kusins dotter fyllde ett år. Adina åt verkligen tårta på en ettårings vis ... med händerna ... helt underbart. Pga av den otroliga värmen, myntades ett nytt uttryck: "Här e släkten, var e fläkten". Ungefär lika betydelsefullt som: "Lägg utav, vägguttag".

Annars då..... helt lungt. Nu kom jag på varför jag inte bloggat så intensivt. Jag har ju läst. Åh dessa underbara böcker. Jag tror att jag klämt cirkus 12 böcker på två veckor ... underbart.
Nä nu e det dags för sängen (hmmmmmmm ... för väll erkänna att jag brukar ligga och läsa minst en timme innan min gröna slås igen...

Natti natti

Hälsa och guldstjärnor...

Tillbaka till jobbet i gen. I morgon gäller det. Nu tillhör jag i och för sig den del av befolkningen som tycker om mitt arbete så det blir bra.

Måste bara berätta att jag är så stolt över mig själv idag (det får man faktiskt vara). Var i affären och stod och kollade om det hade kommit nån ny hälsotidning, jag älskar hälsotidningar. Men beslutade mig att istället för att unna mig en tidning, som jag inte visste om jag ville ha (jag har ju mitt sparkpeople.com), så unnade jag mig frysta laxfileer istället. Det e ju också nyttigt.

Det här med hälsotidningar och hälsa. För några år sedan, innan jag sprang in i väggen, så jobbade jag extra på ett gym. Jag tyckte då att man kunde annordna kurser för tjejer, där man tog upp träning och vad man bör äta och varför. Men personen jag pratade med sa att han så ofta pratade mat med tjejer som ville gå ner i vikt, men att de aldrig följde råden. Jag fick då förklara för honom hur vi tjejer ofta fungerar. Vi tar åt oss all kunskap, läser allt vi kommer över om hälsa och viktnedgång, diskuterar det fram och tillbaka, köper varenda tidning som lovar att vi skall komma i en mindre storlek....... men därifrån till att följa alla råden....... hur mycket skall man begära egentligen. Det krävs ju lite mer disiplin att följa råden än vad det gör att ta in dom.

Jag menade därför på att varför inte tjäna pengar på det människor vill ha... sen vad dom gör med kunskapen är ju en helt annan femma.

Lite elakt kanske, men det är ju så det fungerar, tillgång och efterfrågan.
En guldstjärna är jag iallafall värd för mitt hälsosamma val...
(Förresten så var boken jag började på i förrgår jättebra)

Boktips

Nu tror jag faktiskt att det är dags att dela med mig av vilka böcker jag läser. Det är ju en hel del och allt jag läser tycker jag är bra, annars läser jag inte ut boken, enkelt va. Men de böcker som jag skulle vilja rekommendera till andra är långt ifrån alla böcker jag läser.

Nu de sista dagarna har jag läst Barbara Voors "Smultronbett". Författaren var ett tips för min allra käraste syster. En sån där mysig bok, där man liksom känner igen sig. Har innan fått för mig att Barbara Voors för det första är inte-svensk och för det andra att hon skriver sk kiosklitteratur. Men så var det inte alls. Skulle nog mer vilja jämföra henne med Marika Cobbold-Hjörne eller Rosamund Pilcher, så hon är i gott sällskap.

Har även läst en hel del av en relativt ny författare om jag nu får säga så, Mari Jungstedt. Du kanske känner igen namnet från TV 4:s "Förkväll". Hon skriver deckare som utspelar sig på Gotland, väldigt bra miljöbeskrivningar (tror jag, det var typ 25 år sen jag var där). Hur som helst känns det som om att man får ett grep om ön, och jag tycker nog inte att dom är speciellt förutsägbara. Även Anna Jansson har numera förflyttat sina kriminalfall till Gotland. Vilken spännande ö.

Förra veckan plöjde jag igenom en Sophie Kinsella. Namnet kanske känns igen från "En shopaholics bekännelser" som är en grymt kul bok. Att man sen inser att man ligger i lä vad det gäller shopping gör det hela än bättre. Förra veckan var det i och för sig "Mina hemligheter" som plöjdes, så bra, läs den. (Tyvärr var detta en biblioteksbok så jag kan inte låna ut den).
Om man nu skall gå lite djupare i läsningen och fixar det där med engelska så vill jag varmt rekommendera "Beautyr for Ashes" av Joyce Meyer. Man får som vanligt ta del av Joyce erfarenheter från hennes liv, detta blandat med mycket och bra undervisning. Det handlar bland annat om att förlåta, om att överlämna till Gud och att se framåt.

Nu skall jag precis ge mig in på en ny bok, "En doft av apelsin" av Joanne Harris, ytterligare ett boktips från söstra mi. Det är samma författare som skrev "Chocolate" som senare blev film med en som vanligt charmig Jonny Depp, och regisserad av Lasse Hallström. Vi får väl se vad jag ger för omdöme om den.

Läs gott!

Bla, bla, bla , bla , bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla

Då var det dags för en sån där halvt deprimerande blogg igen. Det värsta är nog att det bara var en vecka sedan sist....men vad gör man. Vad är det då som är så deprimerande nu då?

Jo ... alltså.... det är det här med att hitta orden....eller ... att kunna prata med folk å så. Nu är ju inte jag egentligen en av de mest talträngda människorna kan tyckas. Men ändå är jag det, just när det gäller att komma igång. Jag avundas verkligen människor som kan kallprata, liksom prata om ingenting och sen liksom bara glida in på något helt hyperintressant ämne. En del tycker att det är väl bra om man inte kallpratar, men det är ju faktiskt en väg in till ett samtal.

Jag tror att jag till och med kan bli ganska tyken (göteborgsuttryck) i min kamp om att konversera. Skulle tro att jag även kan verka ointresserad, men så är det egentligen inte. Jag tycker om människor, tycker om att höra om vad de varit med om......... Så varför blir det så här då. Ibland så skall man starta en konversation här på nätet med nån man tycker verkar allmänt trevlig. Men då är det som om att den talangen är ljusår ifrån mig. Jag vet helt enkelt inte hur man gör.

Har du några bra tips. Kom hem på en fika eller skicka ett meddelande så jag får ta del av dom.
Appropå gårdagens inlägg om att välsigna människor genom att tala gott om dom......... tyvärr är jag inte så jättebra på att välsigna mig själv som du kanske hör.

Ha det gott

Välsignelse

Att välsigna andra människor...... visst låter det bra. Men vad innebär det egentligen. Jag tror att det man först och främst tänker på är att läsa en välsignelse, eller be en välsignelse över en annan människa. Att ge någon något kan också ses som en välsignelse.

Om jag får något av någon, en sak eller uppmuntran, så kan jag känna mig välsignad. Men idag hörde jag något som jag tyckte väldigt mycket om, som faktiskt alla kan. Innebörden av det jag hörde var följande: att välsigna någon innebär att tala väl om den personen. Visst låter det bra. Det är ju faktiskt något som vi alla har råd med. Jag säger inte att det är lätt. Det krävs lite att tala väl om andra människor. För om vi ser krasst på verkligheten så är det ju faktiskt oftare så att vi hör mer negativa saker om andra människor än positiva.

Nu ger jag dig en utmaning. Börja välsigna människor i din närhet genom att tala väl om dom. Välsigna inte bara dom som välsignar dig, utan kanske först och främst dom som du har svårt för, som kanske har sårat dig. Ditt liv kommer att förändras, jag lovar dig.

Europakonferensen......något sent

Idag har jag kollat in dvd:n frånh Europakonferensen med Carola och Joakim Lundkvist. Soooo nice! Det var faktiskt min brorson 5 år som hade köpt den. Kan tänka mig att det var för Carolas skull.

Jag är inget stort Carola-fan. Visst har hon en fantastisk sångröst men oftast så griper det inte riktigt tag i mig. Men när hon började leda lovsång i ett fullsatt livets ord, då undrar man ju varför hon inte bara sysslar med det. Hon är duktig och hängiven. Hon har en utstrålning som bara pekar på Jesus. När hon sjunger till Guds ära så...... ja.........jag tror nog att det är jubel i himmlen och alla ängalrna sjunger med.

Mycket lyckat drag att ha Carola och Jocke i samma möte. Hon drar folk och han är en riktig evangelist. Han pratar så att vem som helst förstår, men ändå är han ganska djup, och det är ett allvar i det han säger. Mycket lyckad kombination.

Vill tillägga att tur är det väl kanske att Carola inte bara leder lovsång, hon har ju ett mycket större missionsfält än det inom kyrkan. Sådana förmågor behövs...

Sömnproblem och värk

Finns det något man blir mer trött av än när man har ont? När det liksom värker hela tiden nästan. Man skulle nästan tro att man genomfört ett maratonlopp. I och för sig har jag varit väldigt duktig idag eftersom jag cyklade till en kompis, en och en halv mil åt varje håll. Jag hade tur med vädret också. Det börjae inte regna förrän jag kom hem, men oj vad det regnade då.....

Åter till smärtan igen ( jag måste få lipa av mig lite). Det är den där hammaren som spökar. Jag lyckades ju trampa på hammaren när jag målade häromdagen (jag målade inte med hammaren). Det gick till och med hål på foten ( inte hålfoten). Men det är som om att det inte vill läka. Visst har det bara gått två eller tre dagar sedan det hände, men ändå.

Kanske att jag känner mig trött också efter gårdagen, eller gårnatten kanske det heter. Jag slarvade lite igår och drack kaffe vid typ femtiden. Det är väl inget tänker du kanske. Det trodde inte jag heller (även om jag borde vetat bättre). Jag glömde av det där med kaffet och gick och la mig som vanligt men sömnen verkligen lös med sin frånvaro. Det går ingen nöd på mig i och för sig i sådanan lägen. Jag älskar ju att läsa så det sysselsatte jag mig med.

Jag läste ut en bok och både började på en bok och lyckades läsa ut den .......... men då var klockan halv fem. Inte ens då gick det att somna utan en insomningstablett. Men tack och lov att det finns kemikalier när man slarvat med kaffet.

Men idag har jag varit mer ordentlig så nu skall det nog gå att sova gott. Är det inte konstigt förresten ... nästan alltid när man skall gå och lägga sig så kommer man på en massa saker som man vill göra, böcker man vill läsa, sidor man vill surfa på, artiklar man vill läsa, saker man vill studera........ Eller det kanske bara är jag som har dom problemen....eller....hmmmm ...... problem ........... det är väl att ta i, snarare dagens i-landsproblem.

Nu skall jag inte svamla så mycket mer. Hasta la vista, hoppas vi syns innan tisda'


Just nu läser : Can You Keep a Secret? Av Sophie Kinsella

Fredag depp

Fredag kväll och semester.... vad gör alla människor som är helt normala? Jaaa, förmodligen umgås dom med sina vänner eller med sina respektive. Äter något gott, kollar en film. Kanske en bio. Hade det varit gott väder ute så hade en grillning utomhus varit given.

Men vad vet jag, för uppenbarligen är jag inte helt normal...... för jag sitter framför datorn. I och för sig har jag inte gjort det hela kvällen utan jag har faktiskt legat och läst. Men kanske är det dags att jag tar mig i kragen och börjar.......................................

Vad skall jag börja med? Visst har jag vänner att umgås med, men många av dom lever ett liv som inte är speciellt likt mitt liv, beröringspunkterna är inte så många längre. Då svarar en del säkert att det bara är att skaffa nya vänner, nya bekantskapskretsar. Dom som svarar så befinner sig inte i min eleganta ålder, det är då ett som är säkert. Det är bara så att i min ålder skall man inte vara singel, man skall ha karriär, vara gift, ha barn, ha ett fantastiskt umgänge.....listan kan göras lång på hur det bör se ut. Om livet inte gått dom vägarna så är det faktiskt inte helt lätt.

Bara det här att träffa någon. Ju äldre man blir, desto säkrare vill man vara innan man ger sig in i något förhållande. Man kan ju i och för sig diskutera vad det innebär att ge sig in i ett förhållande. När börjar ett förhållande? Börjar det när man blir intresserad, eller börjar det när man funderar om framtiden tillsammans? Eller börjar det på andra daten?....eller femte? Eller är det så att man talar klarspråk med varandra vid den här åldern? Får man verkligen lov att fråga rätt ut hur man står i förhållande till varandra? Eller är det att stressa på?

Frågorna är många. Jag säger inte att jag står för alla frågorna, men jag tror att det är frågor som man kanske ställer sig. Det hade varit kul att veta hur andra ställer sig, hur andra funderar. Erfarenheten säger mig att det är ganska svårt att få igång en diskussion genom en blogg. Har fått för mig att man måste ha en myspace för att kunna lägga kommentar, det e ju dumt i så fall.

Det innebär ju att jag går miste om en massa helsköna kommentarer. Men det går ju faktiskt att skicka ett litet meddelande eller så diskuterar vi det över en fika. Jag äääääääälskar............. .......fika............jag menar......jag älskar diskussioner.

Snart e det September

Det här bara du måste höra......Kirk you made my day. Earth, wind and fire i all ära, men det är nästan så att det här toppar. Lyssna och tyck! Blir man inte glad så vet jag inte .............

http://www.youtube.com/watch?v=SBuL36cdMa4

Annars knallar livet på. Har du tänkt på at livet e som vädret.... ibland är det strålande solsken och ibland så bara regnet vräker ner. Idag har det gjort både och.... samtidigt.... och så kan ju livet också va, eller hur

Fäääääärdig....nästan

Då var alla möblerna på plats, alla böckerna i ordning, nya hyllor uppsatta (med vattenpass), lister målade, fönster målade, skrivbord polerat, väggar målade, fönster putsat.....Men nu är nog energin slut. Får se hur det blir med resten av rummen. Kanske jag behöver ta lite ledigt från renoverandet och bara njuta lite grann. Att jag lyckades trampa på min hammare så att det gick hål under foten har förstås inte bidragit med mer energi utan tvärtom, gjort mig lite matt.

Men det är ju okej när man har semester ... att inte göra något utan bara njuta. Läsa härliga böcker, lyssna på musik, äta bra, äta gott.... titta lite på tv ( åh älskade sommar deckare).
Det var ganska mysigt att sova inne i vardagsrummet... men sovrummet är faktiskt det bästa att sova i tycker jag. Det är ju en lite ny upplevelse .... att vara borta fast man är hemma.....................

Läser just nu: Under täcket av Marian Keyes

Färgrapport

Vill bara rapportera att jag nu är färdig med det första rummet, så snart är mitt lilla enmannaläger framför tv:n slut. Sängen åker in i sovrummet igen. Är faktiskt ganska stolt över vad jag presterat. Har målat varenda list, fönsterkarmar och väggar. Det är jättefint. Fick lite extra energi och polerade golvet när jag ändå var i farten. Nu skall bara alla grejerna in igen. Men jag tänkte att färgen skall få torka ordentligt den här gången så att inte möbler och annat fastnar i väggarna. Jag får väl tyvärr medge att jag är ganska tråkig, som har målat om i exakt samma färg som jag hade innan. Men det är ju så när man vet vad man vill ha redan från början och väljer rätt från början. Då vill man liksom inte byta.

Får se vad jag tar itu med härnäst. Det enkla eller det jobbiga. Det jobbiga (vardagsrummet) innebär även en del mer jobb. Där har jag definitivt inte målat alla listerna. En del är målade..... till hälften. Å så e det alla de där böckerna som måste flyttas undan till säkert ställe...... för att sedan flyttas tillbaka......puh

På läger

Då har både semestern och målandet börjat. Båda två går väldigt bra. Har röjt ut hela mitt sovrum, målat taket och....... tro det eller ej......alla listerna. Men man blir ju trött. Så nu är det dags att gå till sängs. Fast jag har i och för sig legat i sängen och tittat på tv ett par timmar redan. Har ställt sängen mitt i vardagsrummet. Det känns lite som om att man är på läger.....helmysigt alltså.

Målarfärg och mirakler

Jaha.....då var det dags igen....Jag vet att det var ett par dagar sedan sist, men ibland får man liksom inte till det. För mycket annat pockar på uppmärksamhet. Men nu har jag semester. Första dagen i morgon. Jag tillhör ju den del av befolkningen som inte riktigt vet hur man har semester. Det är ju inte så att jag inte vill ha det. Men jag försöker leva mitt liv så att jag försöker vara ganska avslapnad större delen av tiden. Visst händer det att stressen smyger på, men då har jag lärt mig att dra snabbt och hårt i nödbromsen. Då släpper jag det mesta jag har för händerna och bara är en stund.

Vad skall då en sådan som jag ta mig till med semester (skall försöka klara en hel vecka)? Jo, för några år sedan målade jag om hemma. Men det gick fort och det gjordes inte helt efter reglerna. Kom liksom på när jag målat väggarna och allt annat att man kanske skulle måla taket också. Eftersom allt annat var färdigt så kunde jag inte använda så överflödigt med färg som man skall vid takmålning. För ett ovant öga ser det bra ut, men det kunde faktiskt blivit mycket bättre.

Det är också så att jag inte tycker om att leva i oordning. Det klarar man sig lättast undan med att flytta en möbel, måla bakom, och ställa tillbaka.... kanske inte den bästa lösningen. Jag fick vid ovan nämnda tillfälle inte målat alla listerna heller... tänkte att det kan man ju göra sedan. Sedan har inte infunnit sig och om jag skulle måla listerna nu så skulle det synas ganska väl att det var ett tag sedan väggarna målades. Så nu blir det ommålning av allt ihop. Skall även försöka fixa till lite grejer som jag haft som projekt ett tag.

Annars sitter jag just nu och tittar på "Da Vinci koden" med Tom Hanks (ja..... alltså....... det är ju liksom inte så att han är här...... han liksom spelar i filmen). Boken tyckte jag var ganska bra även om jag inte tror på något som står i den. Men redan i filmen har jag fått vända bort blicken ett par gånger, för den är lite obehaglig. Främst är det nog munk killen som är med hela tiden som är creeepy och känns ganska ond. Det är bara att be om Guds beskydd, för jag vill verkligen se den, men vill inte ha några mardrömmer eller så i natt.

Det har för övrigt varit en sådan där helt underbar dag. Vaknade utan större problem. Åkte till kyrkan och hade så där gott om tid att förbereda den sista musiken innan mötet började. Det var ju Linnea, min kompis som predikade. Det gjorde hon med bravur, och hela gudstjänsten var genomsyrad av Guds ord och Guds tilltal. Det är så fantastiskt att få uppleva det.

Varje söndag händer ett mirakel. Det är nog ganska många som inte är medvetna om det. Så här ligger det till: ofta har predikant, mötesledare och musikansvarig inte pratat om vad de skall tala eller sjunga om, vilka sånger som skall vara med. Men ändå så stämmer allting så bra, mötesledaren och predikanten brukar på ett eller annat sätt vara på väg åt samma håll. Att sedan musiken också går åt det hållet förstärker bara miraklet. Jag tycker att det är underbart att se. Tro nu bara inte att det bara är vissa som får vara med om miraklet. Led mötet, eller predika eller va ansvarig för musiken eller bidra med något annat så får du se miraklet och vara en del av det.

Ibland tror jag att vissa tjänster som utförs i kyrkan sätts på för höga pedistaler, inte av dom som utför tjänsten utan av de andra. Men det står ju faktiskt i bibeln att vi alla har fått olika gåvor, det gäller bara att hitta vilken gåva du har och börja använda den. Hur hittar man då sin gåva? Jag tror att en nyckel är att se vad man är passionerad över, vad man tycker om att göra. Jag tror att det är gåvan. Mer komplicerat än så är det nog inte som ett första steg. Det är först när vi handlar i våra gåvor som de utvecklas.

Så ta en liten inventering nu under semestern och ta reda på vad du tycker är roligt. Jag är övertygad om att din gåva behövs i din församling, i ditt sammanhang. Annars kan man ju faktiskt prata med någon man har förtroende för. Många gånger räcker det , det är som om att man ser klarare på saker och ting när man sätter ord på det.

Nu är det dags för mig att återgå till filmen. Ha det gott, eller som man kan säga: Sicket snärg, målarfärg

Läser just nu: En bit av mitt hjärta av Peter Robinson

Goda vänner...

Har precis varit hos en kompis och fikat. Det vankades en helt suverän hallon paj med citron.....mmmmmm. En fika är verkligen aldrig fel. Att sitta och prata och umgås är så berikande för livet.

Även om jag inte är personen som umgås supermycket med människor, så tycker jag väldigt mycket om mina vänner och andra människor som jag stöter på (alltså träffar.....inte som jag stöter på). Jag är verkligen superdålig på att höra av mig och inte speciellt på när det gäller att göra något. Men det beror förstås på vad det är. Är det något som kostar pengar så är det faktiskt oftast så att jag säger nej. Det är inte så att jag inte tycker att vännerna är värda pengarna, utan att aktiviteten som sådan inte är värd pengarna.

Jag tycker att människor är intressanta, vill veta vad dom tycker om saker och ting, vill gärna diskutera med dom på ett respektfullt sätt. Har tyvärr svårt för besser wissrar som vet allting och som alltid har rätt. Jag försöker själv att inte vara så noga med att ha rätt, har hört att det är överreklamerat. Men det är inte lätt alltid. Det värsta är nog när man vet att man har rätt och är så där hundra procent säker och man måste lämna diskussionen utan att den andra har förstått att man faktiskt har rätt. Det e tungt.....

Men en vanlig diskussion över en god fika som sagt......det e en höjdare......

Välsignad....

Idag har jag stulit med tillstånd från en annan blogg, bara för att jag vill att du skall få ta del av det här. Läs och begrunda

YOU ARE BLESSED
If you woke up this morning
with more health than illness ...
YOU are more blessed than
the million who will not survive the week.

If you have never experienced
the danger of battle,
the loneliness of imprisonment,
the agony of torture,
or the pangs of starvation ...
YOU are ahead of
500 million people in the world.

If you can attend a church meeting
without fear of harassment, arrest,torture, or death ...
YOU are more blessed than
three billion people in the world.

If you have food in the refrigerator,
clothes on your back,
a roof over your head,
and a place to sleep ...
YOU are richer than
75% of this world.

If you have money in the bank,
in your wallet,
and spare change in a dish somewhere ...
YOU are among
the top 8% of the world's wealthy.

If you hold up your head with a smile
on your face and are truly thankful ...
YOU are blessed because
the majority can, but most do not.

If you can read this message ...
YOU are more blessed than
over two billion people in the world
that cannot read at all.

Have a good day and count your blessings!
~ Stephen Eardley ~
Kopiera dessa fina skriva texter från den som har skrivit dom

Prylar, framgång och Gud

Jag läste en artikel i tidningen Världen Idag. Rubriken var följande: Att avstå från jordisk framgång för Herren. Jag kan själv tycka att vi ibland som kristna fastnat i prylträsket. Vi skall ha och vi måste ha än det ena, än det andra. Vi måste ha en bil, en tv, en dvd, en dator, en digitalkamera, fräcka kläder....... Listan kan göras hur lång som helst.

Men vad skulle hända om vi inte hade alla dessa saker.....? Förmodligen ingenting mer än att vi skulle få frågor från människor runt omkring oss som skulle undra hur vi klarar oss. I Romarbrevet 12:2 står det att vi inte skall anpassa oss till denna världen. Är inte det ett bibelord som vi mer och mer börjar fall ifrån?

Nu säger jag inte att man bara för att man är kristen inte skall ha vissa saker, att man skall leva utan bekvämligheter. Men är det inte så att hur vi framstår i människors ögon ibland är viktigare för oss än hur vi framstår i Guds ögon? Vad människor runt omkring oss tycker är viktigast för oss. Gud som är våran Skapare hamnar tyvärr långt ner på prioriteringslistan. Om man inte har massa pengar och prylar så räknas man inte riktigt.

Något är väldigt fel i så fall. Tyvärr har jag inget bra svar på hur man kommer till rätta med det. Men kanske vi måste prioritera om i våra liv. Sätt Gud först i allting och se vad som händer, följ inte strömmen, följ Jesus.

Här har du en länk till ovannämnda artikel. Mycket nöje
http://www.varldenidag.se/ArticlePages/200707/13/20070713065215_093/20070713065215_093.dbp.asp

Kärringrallyt?....inte då

När mina jobbar kompisar fick höra att jag skulle till Borås tog dom genast för givet att jag skulle åka kärringrallyt. Vad jag förstår ingår visst Borås i det tillsammans med Kinna, Skene och lite andra shoppingställen. Men inget kärringrally för mig. Varför skulle jag? Det borde väl varenda vettig människa veta att man åker till Borås för att köpa stämplar ...... Kanske inte alla vet det, men nu vet du det i alla fall.

Om du har varit trogen mitt bloggande så vet du vad detta innebär. Annars så kommer lite förklaring här. Stämplarna är inte av den typen man kan få om man inte betalat en räkning, då kan det ibland vara stämplat på pappret med rött "Påminnelse". Det är inte heller det man gör när man inte har något jobb. Det handlar om att stämpla kort... grattiskort, bröloppskort, krya på dig kort.....you name it. Man kan kombinera ihop olika motiv, olika texter med olika färger. Man kan färga den stämplade bilden med torrpasteller, akvareller, tuschpennor....eller vad man nu råkar ha.

Man skulle kunna säga att grundredskapen för att stämpla kort är: stämpel, stämpledyna och kort. Idag har vi varit på Magnolia och Forma i Borås. På Magnolia finns det hur mycket pysselgrejer som helst. Dom har också mängder av kort som demonstrations ex. Dom är verkligen sjukt snygga. Här kommer lite exempel. Visst e dom snygga

Får se om jag lyckas göra lika snygga nån dag. Nu har jag iallafall bunkrat upp med ett gäng nya stämplar och lite annat pyssel. Så mig gör det faktiskt inte så mycket att det regnar emellanåt...... men lite sol e ju aldrig fel heller.