Nu tänkte jag faktiskt att jag skulle göra det som jag är bäsgt på: att bara mala på om precis ingenting. Det är en sorts talang jag har. Har tyvärr inte riktigt kommit på vad jag skall ha den till. Jag menar ....varför skall man vara duktig på att kunna prata om just ingenting. Skulle vara om man skall uppehålla någon för att dom inte skall gå in i det där rummet som ens kompanjon just nu är inne i för att ta reda på saker som man egentligen inte alls borde ha reda på. .......frågan kvarstår dock varför just jag begåvats med det här dravlet...jag menar...hur stor är chansen att jag hamnnar i en situation som jag måste försöka ta mig ur, eller där jag måste uppehålla någon.
Men se här.....på så kort tid har jag lyckats plita ner åtskilliga rader med text som är totalt meningslösa. Men det förstås....meningslösa för vem? Ja...säg det du. Egentligen är jag ju inte bra på meningslöst snack...iallafall inte när det kommer till att kallprata....du vet det där att lyckas prata om saker som egentligen inte har något värde. Jag förstår egentligen inte hur folk lyckas med det. Eller....egentligen har ju pratet ett värde men det är bara så att ja inte kommer på det. När jag möter en ny människa så vet jag liksom inte hur jag skall öppna konversationen...det gäller ju även skriven form som du vet (du som följt mina bloggar en längre tid).
Jag har ju tagit upp det här mängder av gånger, men lyckas inte komma fram till någon lösning. Frågan är då....hur kan någon som lyckas skriva på om precis just ingenting så här länge vara totalt värdelös när det handlar om att komma i kontakt med människor?
Nu kom jag just på en lysande idé. Kanske jag kan gå omkring med en skylt kring halsen, eller skriva i pannan...eller varför inte skaffa mig en kepa med texten........prata med mig............ Min egen spontana reaktion är: PSYCHO. Om jag hade sett någon med den texten på sig på stan så hade jag ju undrat vad det var för något miffo. Men det är väl så ....på sig själv känner man andra, Kanske jag skulle ta och deklarera här och nu........jag är ett psykat miffo.... *asgarv*. Kan man göra annat än att skratta åt sig. Det är ju det enklaste sättet att ta sig igenom.
Ibland funderar jag på om jag inte skulle ta och flytta min blogg härifrån till nått annat ställe. Det är ju så fruktansvärt tråkigt att inte kunna få nån respons på det man skriver......jag menar...hur många är det egentligen som har My Space. Det är ju lite det jag inte tycker om, när en del blir utelåsta. På blogspot så kan ju vilket miffo som helst skriva en kommentar. Men det är än så länge bara en massa funderande. Tills dess kommer jag att stanna här i m in lilla hörna av cyberspace. Med samma problem som jag alltid haft.
Men jag kan ju hoppas att Mr Right till exempel, surfar in här med en elegant sväng och läser om mitt dilemma. Därefter tar han kontakt och löser alla mina problem. Kastar upp mig på surfbrädan och så surfar vi tillsammans in i solnedgången........... eeeehhhhh.......nytt problem........jag kan inte surfa....på vatten.
Nä Mr Right får nog vara såpass romantisk så att han klurar ut ett helt eget sätt att svepa med mig på. Jag tänker inte ge några ledtrådar om hur. Tycker faktiskt att det borde räcka med att folk vet att jag är en obotlig rmantiker.......vem är det som har de flesta superduper romantiska filmerna som hon ser om och om och om igen....Förr var det Harlequin men tekniken går framåt.
Nu har jag i allafall återigen bevisat att det går att skriva en hel massa saker utan att egentligen få sagt någonting. Men det är ju lite lättare här. Vem tar mig på allvar, och så är det ju ingen som tjötar emot. Jag kan säga precis vad jag vill här. Ingen säger emot mig, ingen avbryter mig. För om jag skulle prata på så här i verkliga livet (hemma på vår gata i stan) så skulle jag förmodligen tappa tråden nånstans. Å det jobbiga med att tappa tråden i dravell är att det inte finns någon tråd egentligen............
Sug på den du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar