Fick precis ett meddelande som jag någon stans inom mig hade på känn. Men vissa saker vill man bara inte tro.
När jag gick på bibelskola för .......hm....ett par år sedan (tror visst det var 4), så hade vi en kille i våran klass som hade ett handikap. Jag fick aldrig kläm på vad det var, men man tänkte inte så mycket på det. Visst han hade svårt och gå, hand skelade och ibland kunde det vara svårt att höra vad han sa. Men som så många andra med ett handikap, så var han så levnadsglad. Han vara älskade människor och att var i närheten av dom. Han hade en inre önskan att få se människor bli frälsta.
Han var vad jag brukar kalla ultra social. Jag som mest är en ensamvarginna och behöver avstånd kan ibland dra mig undan den typen av människor. Samtidigt som jag vet att dessa ultrasociala människor gör världen lite godare att leva i. Sist jag hörde om honom så arbetade han i sin hemförsamling och mådde nog ganska bra.
Till saken hör också att jag under bibelskoletiden fick en liten porslinsängel av personen i fråga. Den är nog mest tänkt att stå framme under jul, men jag har den faktiskt framme året runt. Det händer att jag tänker på personen och undrar hur han har det när jag ser ängeln.
Nu precis fick jag meddelandet som jag hoppades jag inte skulle få. Han har gått hem till Herren. Himlen har fått ytterligare en ängel. Det känns bara så hemskt att man efter att ha gått ett helt år tillsammans inte har mer kontakt. Det visade sig att han gick bort för två månader sedan, och ingen av oss visste någonting.
Sjukdomen tog livet ganska fort ifrån honom. Men jag är ändå tacksam för att den tid han fick, den tid han fick i våran klass.Tacksam för att han inte längre behöver känna någon smärta. Men våra klassträffar blir inte mer detsamma.
Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar