Då var det dags för en sån där halvt deprimerande blogg igen. Det värsta är nog att det bara var en vecka sedan sist....men vad gör man. Vad är det då som är så deprimerande nu då?
Jo ... alltså.... det är det här med att hitta orden....eller ... att kunna prata med folk å så. Nu är ju inte jag egentligen en av de mest talträngda människorna kan tyckas. Men ändå är jag det, just när det gäller att komma igång. Jag avundas verkligen människor som kan kallprata, liksom prata om ingenting och sen liksom bara glida in på något helt hyperintressant ämne. En del tycker att det är väl bra om man inte kallpratar, men det är ju faktiskt en väg in till ett samtal.
Jag tror att jag till och med kan bli ganska tyken (göteborgsuttryck) i min kamp om att konversera. Skulle tro att jag även kan verka ointresserad, men så är det egentligen inte. Jag tycker om människor, tycker om att höra om vad de varit med om......... Så varför blir det så här då. Ibland så skall man starta en konversation här på nätet med nån man tycker verkar allmänt trevlig. Men då är det som om att den talangen är ljusår ifrån mig. Jag vet helt enkelt inte hur man gör.
Har du några bra tips. Kom hem på en fika eller skicka ett meddelande så jag får ta del av dom.
Appropå gårdagens inlägg om att välsigna människor genom att tala gott om dom......... tyvärr är jag inte så jättebra på att välsigna mig själv som du kanske hör.
Ha det gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar