Tänk vad ett samtal kan förändra allt. Ibland går man omkring och tänker på olika saker och liksom kör fast i sin egen tankegång. Eller så har man bekymmer som man inte ser någon lösning på. Men så stöter man på någon människa som man pratar med och plötsligt ser man saker på ett nytt sätt. Om det är ett bekymmer man haft så känns det som om att det lyfts av från axlarna. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man får en lösning på bekymmret, utan bara det faktum att man pratar med någon gör att det blir lätt.
Det har ofta varit så som olika samtalsterapier har fungerat för mig. Det har inte varit så att jag fått färdiga svar, eller att terapeuten talar om hur jag skall handla eller tänka. Men genom att man talar ut det högt så är det som om att man får ett nytt perspektiv på saker, man ser det ur en helt annan vinkel.
När man väl talar ut det kan jag själv känna att jag samtidigt som jag talar ut ord, kommer på vad som är rätt, ser vad som är ok och kan känna att min åsikt eller mitt tankesätt faktiskt är ok.
Sen finns det ju vissa personer oxå som det räcker att bara prata med om precis vad som helst och så känns livet lite lättare. Men det är ju oftast de människor som har en speciell relation till.
Det finns ju också de människor som man ångrar att man börjat prata med, eller ångrar att man sagt något om just den saken, oftast kanske för att man inte får den respons man tänkt sig. Men allt kan ju inte gå som på räls jämt och ständigt. Min chef brukar säga att lätt är tråkigt, och han har på sätt och vis rätt. För om det aldrig fanns något motstånd så tror jag att man skulle bli ganska less till slut. Och tänk bara hur dåligt ett elektriskt motstånd skulle fungera utan .......just
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar