Med där menar jag tappad bakom vagnen. Tjejen som man glömde. Den osynliga. Ja, nu låter jag tragisk deprimerad , mm. Men vad annat kan man bli?
Har ett par kompisar som funderar på att skriva en bok om killar och dating. Nu är ju inte jag själv speciellt inne på det här med dating, men nån stans måste man ju börja. Det som kommer att tas upp i boken (tjejer jag hoppas verkligen att ni skriver de) är de olika faserna när en tjej träffar en kille (ops, i min ålder skall man kanske säga man och kvinna...ja ja).Deras teori består av tolv olika faser (låter som AA:s program). Killen agerar lite olika i de olika faserna. En fas är att han inte riktigt hittat sig själv, och att man inte skall ta det personligt, men han kan inte ha ett förhållande just nu. En anna fas är när man faktiskt har haft ett förhållande som han gjort slut på.....och sen vill han va kompis....liksom fortsätta ha kontakt, men förstår inte riktigt skillnaden mellan att va kompis och att va ihop, och att det inte är helt okomplicerat att gå från ena stadiet till det andra. Han förstår heller inte att man inte kan hålla på och vela.
Nu vet jag i o f inte om jag fattat stadierna helt rätt, men jag tror jag hamnar i närheten. Scenario: man börjar att maila med någon, kanske inte den mest rappa konversationen, men man tycker ändå att personen verkar intressant, och ser fram emot nästa svar. Svaren kommer med varierande snabbhet. Sen inser man att personen i fråga faktiskt inte är intresserad. Det är inte så att man får det svart på vitt, men man lyckas räkna ut det. Klart man blir besviken, helst av allt skulle man vilja maila och fråga vad som händer (Obs! inga löften är gjorde, inga övererenskommelser....bara ett intresse). Men nu har jag ju läst att så kan man ju inte göra...maila och fråga vad som står på. Då kan man ju till och med råka ut för att få epitetet "desperat", och det är ju inte så smickrande.
Nu påstår jag inte att jag är världens bästa nätdatare själv. Jag tycker det är jättesvårt, har ju tagit upp det tidigare. Visst är det så att jag ganska ofta inte svarar när någon skickar ett mail och visar visst intresse. Men det beror mest på at jag inte ser någon anledning att svara någon som jag inte över huvudtaget är intresserad av. Kanske undrar du då hur jag kan veta att jag inte är intresserad om jag inte känner personen. Nä...visst kan jag inte det men jag går på magkänslan. Dom gånger jag gått emot den så har det aldrig slutat bra ändå.
Men dom gånger som jag faktiskt har mailat lite, hållt lite kontakten, så brukar jag faktiskt inte bara släppa det. Jag talar helt enkelt om att det tyvärr inte känns som någon bra idé att fortsätta kontakten. Jag är liksom inte riktigt ute efter fler vänner egentligen, tar inte hand om dom jag har som jag borde, så fler är ingen bra idé.
Men vad tror du? Får man egentligen lov att göra som jag gör, säga att man inte är intresserad? Visst borde man väl kunna få sådan respekt att folk är ärliga och säger: inte intresserad, istället bara för att liksom glömma bort mig?
Nu är jag ute efter lite diskussion, så jag har lagt in denna blogg på min andra bloggadress, så att du kan kommentera. Länken finns här:http://monackla.blogspot.com/Surfa in där, säg din mening i jakten på den perfekta mannen/kvinnan.
Tills dess hasta la vista, idag är det tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar