Nu har långfredagen passerat och påskafton är under pågående. Påskafton är lite av en dag som nästan inte finns. Den är liksom mitt emellan slutet och början. Nu tänker du säkert att jag menar början och slutet men det gör jag faktiskt inte.
Slutet representeras av Jesu död på korset under långfredagen. Slutet på det gamla livet. Slutet på det som var förrut, innan allting vände. Början representeras av Jeus uppståndelse. En ny start.
Det känns som om att jag verkligen vill tillbringa den här dagen i stillhet och minnas vad Jesus gjort för just mig. En dag där det inte finns några måsten. En dag till eftertänksamhet. En dag till helande.
Just helande är något som söker upp mig vad jag än gör. Om jag ser på TV är det tal om helande, i tidningen jag läser står det om helande, musiken jag lyssnar på visar på helande. Helande både yttre och inre. Framförallt det inre helandet. Det är så svårt att mäta det. Det är inget som syns utåt, och ofta går det lite framåt och lite bakåt, men mest framåt.
Det känns också som att förväntningarna på morgondagen, påskdagen, är väldigt stora. I alla fall för mig. Det rä verkligen då allt är nytt. Påskdagen för mig är klart mer nystart än vad nyårsdagen är. Det är ju på grund av det som hände på påskdagen som jag har fått en andra chans....eller fler än så när jag tänker efter.
Nu vill jag önska er alla en helt underbar påsk och Guds rika välsignelse. Det är du värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar