Jag börjar väl så smått inse att det här med Myspace inte är lätt som en plätt. För det första så tycker jag att jag sitter vid datorn hela tiden för att få till mitt space som jag vill ha det, för det andra verkar inte allt funka som det ska, eller så är det så hemskt att jag inte får vara någons friend .
Skämt och sido. Det här med tålamod har nog aldrig varit min starka sida. Jag tycker heller inte om att inte ha koll på läget, att inte kunna. Jag minns så väl när jag kom in på gymet första gången. Jag förklarade för hon som skulle instruera mig att jag inte tycker om att inte kunna saker, och att jag helst skulle velat vara fulllärd vad det gällde gym i går.
Jag tillhör också den del av jordens befolkning som vid flytt, helst packar allt natten innan flytten och sedan packar upp allt nästföljande natt. Jag tycker helt enkelt inte om att bo i kartonger Jag menar nu inte kartong i stället för lägenhet.....du fattar säkert.
Kanske det är delvis på grund av det här som jag näst intill stressat ihjäl mig. Att försöka ha allt så perfekt som möjligt hela tiden. Inget får bli fel eller se fel ut. Jag bjuder gärna på mig själv om jag råkar klanta till det, men helst ser jag till att inte hamna i sådana situationer. Helgarderad om det går.
Men jag försöker att lära mig. Under senaste sex åren (oj vad tiden går) så har jag haft x antal ouppackade lådor i källaren. Visst går jag dit och plockar emellanåt för at inte förvara en massa onödiga saker som jag ändå aldrig kommer att använda. Men kanske det där röjandet också är ett uttryck av strävande efter perfektion...hm.
Men jag städar inte bara för att det är lite smutsigt, eller stryker all tvätt för att det ligger en hel hög och väntar (vad har man annars garderober till om inte för att slänga in ostruken tvätt), jag inte ens diskar så fort jag använt något. Det sistnämnda borde jag kanske göra när jag har ett så litet kök som jag har. Men allt detta är steg i att bara göra sådant som verkligen är väsentligt, göra det som kroppen orkar. Det är ingen ide att försöka pressa sig så mycket att man ligger i en liten hög med panikångest i ett par dar bara för att allt skall vara perfekt.
Panikångest......hemskt ord men ännu hemskare att uppleva. Det var ett tag sedan sist, men härom veckan hände det igen, två dagar på raken. Tack gode Gud för att man lärt sig hantera det någorlunda och att Gud just är Gud och hör ett rop på hjälp. Men nu är allt lungt igen......förutom då att jag inte riktigt får koll på funktionerna på My Space som du förstår tycker jag det är ofantligt roligt att använda smilisarna iallafall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar