Man lär av sina misstag. Hade precis skrivit klart dagens inlägg på min blogg ( dvs här) men så får jag för mig att jag skall kolla något innan jag publicerar det.....och sparar inte, så allt försvann. Då tänkte jag att det är ju bara att skriva ner igen. Men ack vad jag bedrog mig, det är ju tankar som landar på bildskärmen. Tankar som nästan är som färskvara. Ena stunden är dom där, nästa har dom paserat. I alla fall som läget är nu.
Innan jag brände ut mig så hade jag ett kanonbra minne. Det fanns i princip ingenting som jag inte kom ihåg. Men idag.....snart nio år senare.....Man skulle nästan kunna tro att insidan blivit teflonbehandlat. Nu tänker säkert en del att det är väl ingen fara. Dåligt minne det har vi väl lite till mans. Klart att det inte är någon fara, men när man nu haft så bra minne (hm..låter som om att jag hade någon speciell gåva, men det var nog bara bra minne) och det minnet försvinner så får man faktiskt göra en livsstilsförändring.
Det som jag tycker är tråkigast med det nya dåliga minnet är att jag inte kan lära in sångtexter utantill lika lätt. Visst går det, men det medför en otrolig kraftansträngning, känns som att man varit ute och sprungit eller så efteråt.
Men ibland blir det dåliga minnet lite komiskt. Som när min mamma ber mig komma ihåg saker åt henne. Då går jag direkt och skriver en lapp, för jag vet ju redan på förhand att jag inte kommer kunna hjälpa henne med det. Jag menar, jag kan ju till och med glömma äta frukost. Det är snarare min mamma som får påminna mig.
Nu sitter jag här och funderar på vad jag egentligen ville ha sagt.......men det dåliga minnet gör sig påminnt. (Då funkar det minsann =)...minnet alltså).
Tror att jag börjar bli för trött för tillfället...det är bäst att låta hårddisken gå in i viloläge. God natt min skatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar