Jag försöker verkligen att leva så som jag tycker en kristen människa skall vara. Men det är inte alltid så lätt. Alltemellanåt så säger man saker som inte är helt kärleksfulla. Det händer även att man inte alltid sträcker ut den där hjälpande handen som en medmänniska kan behöva. Inte alltid går man den där extra milen......
Varför är man inte tillräcklig, varför är man inte god nog, varför är man inte sådär snäll och fantastisk och omtyckt av alla? Kan det vara för att man är människa? Skulle nog tro det. Det står ju i och försig att vi är skapade till Guds avbild, men syndafallet gör sig påminnt då och då. Syndafallet som skiljde oss från Gud, syndafallet som gjorde att vi trots att vi är skapade till Guds avbild inte alltid är så lika Gud.
Men man får väl ändå tacka Gud för att man är älskad av Honom ändå, att det finns förlåtelse. Tack gode Gud för nåden.
Nåd.....ett både enkelt och svårt begrepp. Jag kan ta den enkla förklaringen, så kan vi diskutera utifrån den sedan. Nåd är att få något utan att förtjäna det, att få något gratis. Att ständigt få förlåtelse om och om igen av Gud, även om man upprepar sin synd, det är nåd.
Ett citat från någonstans ekar inom mig i samband med prat om nåd. "Nåden att älska". Smaka på det. Att älska är ingen självklarhet, att få älska är en gåva, en dyrbar gåva som man måste vårda och ta hand om. Något så vackert som man inte fått på grund av vad man gör, eller vem man är utan bara för att. Jag måste säga att jag fylls med vördnad inför dessa tre ord.
Man kan också säga "nåden att bli älskad". Och det är väl just det relationen med Gud handlar om. Förbehållslöst älskad av alltings skapare, Alfa och Omega, konungars Konung, min Far.
Kanske man skall leva efter följande devis: "Ge av nåd det du fått av nåd"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar