Vilken underbar dag! Det känns som om att allting har gått rätt. Har fått gjort en massa på jobbet, ätit bra, vaknat i tid, varit ute och promenerat.... en ljus dag med andra ord.
Men undra ja om inte Gud har ett finger med i spelet. Hur då kanske du undrar. Jo igår kväll började jag läsa en bok av Richard Foster "Vägar till glädje". Den tog upp lite olika disipliner till ett gott kristet liv. Den fösta disiplinen var just meditation.
Ofta tänker man ju på religioner från Asien, eller på den senaste träningsflugan. Men Foster förklarade skillnaden välidgt bra: "Österländsk meditation går ut på att tömma sinnet - kristen meditation går ut på att tömma sinnet för att fylla det".
Foster gav även praktiska tips hur man kan meditera. En variant beskrivs i följande utdrag:
"Här följer nu en kort övning som hjälper dig till inre samling. Den kallas helt enkelt "handflator ner, handflator upp". Börja med att hålla händerna neråt för att symboliskt visa din önskan att överlämna alla bekymmer till Gud. Inom dig ber du kanske: "Herre, jag överlämnar min ilska mot John till dig. Jag släpper min rädsla för att gå till tandläkaren nu på förmiddagen. Jag överlåter min oro över att inte ha tillräckligt med pengar till alla räkningar den här månaden. Jag släpper min irritation över att vara tvungen att försöka skaffa barnvakt tll i kväll." Vad det än är som tynger ner dig eller gör dig spänd, gör bara "handflator ner". Släpp ifrån dig det. Du kanske till och med känner i dina händer hur du släpper taget. Efter en stunds överlämnande vänder du händerna uppåt som ett tecken på att du vill ta emot från Herren. Du kanske vill be helt stilla: "Herre, jag skulle vilja ta emot din gudomliga kärlek till John, din frid över tandläkarbesäket, ditt tåladmod, din glädje." Vad det än är som du behöver, gör du "handlflaor upp". När du har blivit lugn och stilla, ägna då resten av tiden åt total tystnad. Be inte om någonting. Låt Herren umgås med din ande, visa dig kärlek. Om du får några intryck eller någon ledning, är det bra, får du det inte, är det också bra."
Tycker du att det lät jobbigt? Jag gjorde det här i morse, det tog ca fem minuter. Det är ingen formel för lycka och välmående. Men jag tror att det är bra för oss att hitta sätt att lämna över allt till Gud. Han vill inget hellre än att hjälpa dig med det du behöver.
Ha en välsignad helg
fredag 27 april 2007
tisdag 24 april 2007
Tur, och re(s)tur
Jag bara måste berätta något jätteroligt. För ett tag sedan gick jag med i miljonlotteriet. Tänkte att det kunde vara bra och stödja de som inte är lika lyckligt lottade som jag..... men sen är det ju alltid kul att skrapa lotter också. Två flugor i en smäll så att säga.
Förra tisdagen låg det ett nytt kuvert i brevlådan, men jag väntade ända till sent på kvällen innan jag skrapade. Nog blev jag förvånad och väldigt glad när det visade sig att jag vunnit 5000 kronor i resor så där bara.
Alla som känner mig vet att jag inte är någon speciell globetrotter, så min första tanke var att jag kanske kunde köpa tågbiljetter upp till syrran. Men sedan började jag fundera lite till. Nu ser det faktiskt ut som om att jag och min kära mamma tar en liten tripp till London till hösten istället. Det är en stad som vi både gärna skulle vilja se, och vi tycker i stort sett om samma saker, så det kan bli kul.
Jag har ju redan börjat söka på nätet, dels efter resor, och dels efter vad man bör se när man kommer dit. Hittade en bra resa, med övernattning på ett gulligt hotell. Letade rätt på en London karta på nätet och luskade ut var hotellet låg. När jag väl fick koll på det så luskade jag ut vad som låg i närheten, och började drömma lite grann. Jag liksom visualiserade platserna för mig själv. Till slut kändes det som om jag redan varit där, så vad skall jag där och göra.
Det är nog lite på grund av min goda fantasi som gör att jag gärna stannar hemma. Ge mig en karta och lite bilder och jag reser runt jorden. Men du behöver inte oroa dig, jag skall resa. Men har du några tips på vad man skall se så kan du väl lägga in det i en liten kommentar
Förra tisdagen låg det ett nytt kuvert i brevlådan, men jag väntade ända till sent på kvällen innan jag skrapade. Nog blev jag förvånad och väldigt glad när det visade sig att jag vunnit 5000 kronor i resor så där bara.
Alla som känner mig vet att jag inte är någon speciell globetrotter, så min första tanke var att jag kanske kunde köpa tågbiljetter upp till syrran. Men sedan började jag fundera lite till. Nu ser det faktiskt ut som om att jag och min kära mamma tar en liten tripp till London till hösten istället. Det är en stad som vi både gärna skulle vilja se, och vi tycker i stort sett om samma saker, så det kan bli kul.
Jag har ju redan börjat söka på nätet, dels efter resor, och dels efter vad man bör se när man kommer dit. Hittade en bra resa, med övernattning på ett gulligt hotell. Letade rätt på en London karta på nätet och luskade ut var hotellet låg. När jag väl fick koll på det så luskade jag ut vad som låg i närheten, och började drömma lite grann. Jag liksom visualiserade platserna för mig själv. Till slut kändes det som om jag redan varit där, så vad skall jag där och göra.
Det är nog lite på grund av min goda fantasi som gör att jag gärna stannar hemma. Ge mig en karta och lite bilder och jag reser runt jorden. Men du behöver inte oroa dig, jag skall resa. Men har du några tips på vad man skall se så kan du väl lägga in det i en liten kommentar
söndag 22 april 2007
Lisa Bevere
Idag har jag lånat en bit från Lisa Bevere's sida. Det finns mer att läsa där http://www.messengerintl.org/
Jag tror nog att sönerna också kan ta till sig detta.
Du måste bli som ett barn....
När man är med barn och ser deras spontanitet så förstår man varför Jesus sa att vi måste bli som barn för att komma in i Guds rike.
Har precis varit med på avslutningen för en helg helt tillägnad barn och med barn i fokus. Vi har haft Jahoo hleg i vår kyrka. Dels att se hur alla barnen är så kreativa och engagerade plus att se alla ledare som helt plötsligt blommar ut och kommer med så mycket bra ideer....det är otroligt roligt. Att sedan både gamla och unga samlas i ett och samma möte är en riktig bonus.
Jag är av den åsikten att man inte blir äldre än man gör sig. Jag tror att det är farligt om man börjar skilja de olika verksamhetsgrenarna i kyrkan åt för mycket. Var på predikantveckan i Stockholm för två år sedan. Då var det en av Filadelfias barnledare som gjorde ett viktigt påpekande. Hon berättade att många av barnen i deras arbete som kom från kristna familjer, aldrig hade hört någon tala i tungor, knappt hade hört någon be fritt, eller sjunga lovsång till Herrens ära i sina hem.
Jag tror att det är viktigt att barnen får vara med, att de sitter med på en del av mötet, annars kommer det nog att sluta med att vi inte har några gudstjänster, för den nya generationen har aldrig varit på några.
För även om vi skall vara som barn så måste vi ju också växa till, både som människor och kristna. Paulus talar om att en del fortfarande lever på dibarns föda, fast de borde kunna äta ordentligt. Det är vårat ansvar att se till så att andra människor och framförallt barnen inte fastnar i dibarns föda.
Har precis varit med på avslutningen för en helg helt tillägnad barn och med barn i fokus. Vi har haft Jahoo hleg i vår kyrka. Dels att se hur alla barnen är så kreativa och engagerade plus att se alla ledare som helt plötsligt blommar ut och kommer med så mycket bra ideer....det är otroligt roligt. Att sedan både gamla och unga samlas i ett och samma möte är en riktig bonus.
Jag är av den åsikten att man inte blir äldre än man gör sig. Jag tror att det är farligt om man börjar skilja de olika verksamhetsgrenarna i kyrkan åt för mycket. Var på predikantveckan i Stockholm för två år sedan. Då var det en av Filadelfias barnledare som gjorde ett viktigt påpekande. Hon berättade att många av barnen i deras arbete som kom från kristna familjer, aldrig hade hört någon tala i tungor, knappt hade hört någon be fritt, eller sjunga lovsång till Herrens ära i sina hem.
Jag tror att det är viktigt att barnen får vara med, att de sitter med på en del av mötet, annars kommer det nog att sluta med att vi inte har några gudstjänster, för den nya generationen har aldrig varit på några.
För även om vi skall vara som barn så måste vi ju också växa till, både som människor och kristna. Paulus talar om att en del fortfarande lever på dibarns föda, fast de borde kunna äta ordentligt. Det är vårat ansvar att se till så att andra människor och framförallt barnen inte fastnar i dibarns föda.
lördag 21 april 2007
Släpp loss lite gung
Idag har det verkligen varit full rulle, men å så kul. Att få en massa ungar att sjunga med, klappa händerna, gunga mm. Det är en härlig känsla. Men bäst av allt var nog när jag skulle få första raden med coola killar att hoppa till musiken. De satt först ner och såg allmänt uttråkade ut. Till slut fick vi dom att stå upp. Men när dom inte ville hänga med så sa jag att om dom inte hoppade till musiken så skulle de vara tvugna att stå framme på scenen. Det gick som en elektrisk stöt genom golvet och ..... hux flux så studsade hela raden med grabbar till. Känsla!!!!!!!!!!!!!
fredag 20 april 2007
Jahooo!
Har inte tid att skriva så mycket idag, skall förbereda mig för Jahoodag i vår kyrka. Jahoodag - vad är det? Man skulle kunna säga att det är ett koncept, eller att det bara helt enkelt är kul. Vi försöker samla så många barn som möjligt från trakten och givetvis församlingsbarnen. Under fem timmar i morgon kommer det att vara sportaktiviteter, sång, samlingar, bakning, snickeri med mera. På söndag blir det en sk Jahoo gudstjänst. Då kommer alla få berätta om vad de gjort dagen innan och det blir en härlig gemenskap med grillning mm.
Jag hoppas verkligen att det kommer många på söndag som inte varit med på lördagen. Jag tror att det är viktigt att delta i de olika aktiviteterna coh synnerhet vara åskådare ibland. Om inte annat för att uppmuntra de som jobbat och slitit. Jag menar.....hur kul är det om man förberett sig jättemycket och ingen bryr sig. Visst så skall Gud ha all äran och vi tjänar ju för Herren. Men att vara åskådare tror jag också kan vara en tjänst. Så nu vet du det.
Ha det gott alla vänner
JAHOOOOOOOOOO!
Jag hoppas verkligen att det kommer många på söndag som inte varit med på lördagen. Jag tror att det är viktigt att delta i de olika aktiviteterna coh synnerhet vara åskådare ibland. Om inte annat för att uppmuntra de som jobbat och slitit. Jag menar.....hur kul är det om man förberett sig jättemycket och ingen bryr sig. Visst så skall Gud ha all äran och vi tjänar ju för Herren. Men att vara åskådare tror jag också kan vara en tjänst. Så nu vet du det.
Ha det gott alla vänner
JAHOOOOOOOOOO!
torsdag 19 april 2007
Väder och vind
Nu är det verkligen aprilväder. Regn, blåst, sol...ja allt man kan tänka sig. Men vad är det egentligen för intressant med väder. Inget speciellt kanske du säger. Man brukar ju säga att man pratar om väder och vind om man inte har något viktigare att säga. Är det så att vi mindre och mindre har något att säga varandra, något viktigt alltså?
Det är ju oftast bara att titta ut genom fönstret för att se vilket väder det är. Visst kan man ibland behöva veta vilket väder det blir om man skall planera något. Men det är ju aldrig 100 % säkert. Ibland lyssnar vi så mycket på alla olika väder rapporter så att vi ignorerar det vi faktiskt ser. Vi kollar in termometern och ser att det exempelvis bara är 10 grader, men det faktum att dom på väderprognosen har sagt att det skall bli 25 grader gör att vi klär på oss för just 25 grader, och så får vi gå där och frysa.
Man kan ju i och för sig göra som jag, alltid se till att ha lite olika varianter av kläder med mig så kan jag anpassa mig allteftersom, men jag brukar inte ta med mig termobyxorna, aldrig.
Nä nu får det vara nog snackat om vädret...
Ha det gott
Det är ju oftast bara att titta ut genom fönstret för att se vilket väder det är. Visst kan man ibland behöva veta vilket väder det blir om man skall planera något. Men det är ju aldrig 100 % säkert. Ibland lyssnar vi så mycket på alla olika väder rapporter så att vi ignorerar det vi faktiskt ser. Vi kollar in termometern och ser att det exempelvis bara är 10 grader, men det faktum att dom på väderprognosen har sagt att det skall bli 25 grader gör att vi klär på oss för just 25 grader, och så får vi gå där och frysa.
Man kan ju i och för sig göra som jag, alltid se till att ha lite olika varianter av kläder med mig så kan jag anpassa mig allteftersom, men jag brukar inte ta med mig termobyxorna, aldrig.
Nä nu får det vara nog snackat om vädret...
Ha det gott
onsdag 18 april 2007
Israel
Nej det är inte landet Israel som jag syftar på (eller det kanske är en stat, hoppas jag inte trampar alltförmånga Israel vänner på tårna. Den Israel jag syftar på är Israel Houghton. Han är en helt suverän sångare från Houston ( det är iallafall där hans församling är). Han leder lovsång i Ladewood Church tillsammans med bl a Cindy Ruise-Ratcliff, även hon otroligt duktig.
Israel spela även tillsammans med ett band som heter New Breed, och nej översättningen är inte Nytt Bröd, utan Ny Skapelse.....=). Många kalla deras musikstil för gospel, men själv tycker jag nog att den är mycket bredare än så. Det är som att de inte har några musikaliska gränser.
Om du inte har hört något med Israel så kan du lyssna på ett par videoklipp här på sidan. Du kan även kika in i mitt andra rum på nätet så finns det en hel del mer. Adressen dit är www.myspace.com/monackla . Det är faktiskt där som jag befinner mig mest nu för tiden. Men emellanåt dyker jag säkert upp här.
Israel spela även tillsammans med ett band som heter New Breed, och nej översättningen är inte Nytt Bröd, utan Ny Skapelse.....=). Många kalla deras musikstil för gospel, men själv tycker jag nog att den är mycket bredare än så. Det är som att de inte har några musikaliska gränser.
Om du inte har hört något med Israel så kan du lyssna på ett par videoklipp här på sidan. Du kan även kika in i mitt andra rum på nätet så finns det en hel del mer. Adressen dit är www.myspace.com/monackla . Det är faktiskt där som jag befinner mig mest nu för tiden. Men emellanåt dyker jag säkert upp här.
måndag 16 april 2007
A bigger world.....
Today I will try to write my blog in english, just for fun, and for making my world broader. When you're out on the internet, all boundaries suddenly disapear, so you can end up with talking to a stranger on the other side of the world. At first when I got some connections in other contries, my brain didn't get it . How could someone in another country try to get in contact with me?
But now I think this really is a part of a new kind of world, a new kind of life. I think that I slowly, bit by bit, is trying to discover a new world. Also, this internet thing makes my mind think that I may not always will be staying in Sweden. But ohh, I love my country, I love my home.So I think that it has to be great love, or that God will send me to another country, that will cause me to move.
Sometimes one wish to get away from everything that is known. One wish to just leave all problems behind, and start a new life, and do everything right. But deep inside me I know that problems here will be problems there. And when one problem is solved, there will always be a new one, so that you know you're alive.
From one thing to another...........
Some people don't like the church their in. They feel misstreated, have been hurt, don't feel that anyone is listening to them. I once listend to teaching from John Bevere, and he told an episode from his life, where he and his wife wanted to leave their church to go to another one. But when they asked God about it, they fellt that it wasn't the right time to leave yet. They stayed for a couple of months, and then God told them to leave. When they finally left they left with peace. In the way you leave one church you will enter the next one.
I think it's divine to obey God in this type of questions and above all to ask God for answers. Sometimes we think we shouldn't bother God with our problems. But we have to trust him and obey his word where he says: let me know all your wishes. He will always answer, but not always give us the aswer we want. But still......he answers.
My last qote is from Joyce Meyer. She sells a mug in her giftshop with this text:
Good morning, this is God. I will handle all your problems today, and I don't need your help, so have a nice day.
Have a blessed day
But now I think this really is a part of a new kind of world, a new kind of life. I think that I slowly, bit by bit, is trying to discover a new world. Also, this internet thing makes my mind think that I may not always will be staying in Sweden. But ohh, I love my country, I love my home.So I think that it has to be great love, or that God will send me to another country, that will cause me to move.
Sometimes one wish to get away from everything that is known. One wish to just leave all problems behind, and start a new life, and do everything right. But deep inside me I know that problems here will be problems there. And when one problem is solved, there will always be a new one, so that you know you're alive.
From one thing to another...........
Some people don't like the church their in. They feel misstreated, have been hurt, don't feel that anyone is listening to them. I once listend to teaching from John Bevere, and he told an episode from his life, where he and his wife wanted to leave their church to go to another one. But when they asked God about it, they fellt that it wasn't the right time to leave yet. They stayed for a couple of months, and then God told them to leave. When they finally left they left with peace. In the way you leave one church you will enter the next one.
I think it's divine to obey God in this type of questions and above all to ask God for answers. Sometimes we think we shouldn't bother God with our problems. But we have to trust him and obey his word where he says: let me know all your wishes. He will always answer, but not always give us the aswer we want. But still......he answers.
My last qote is from Joyce Meyer. She sells a mug in her giftshop with this text:
Good morning, this is God. I will handle all your problems today, and I don't need your help, so have a nice day.
Have a blessed day
A bigger world......
16 apr 2007, 09:00
Today I will try to write my blog in english, just for fun, and for making my world broader. When you're out on the internet, all boundaries suddenly disapear, so you can end up with talking to a stranger on the other side of the world. At first when I got some connections in other contries, my brain didn't get it . How could someone in another country try to get in contact with me?
But now I think this really is a part of a new kind of world, a new kind of life. I think that I slowly, bit by bit, is trying to discover a new world. Also, this internet thing makes my mind think that I may not always will be staying in Sweden. But ohh, I love my country, I love my home.So I think that it has to be great love, or that God will send me to another country, that will cause me to move.
Sometimes one wish to get away from everything that is known. One wish to just leave all problems behind, and start a new life, and do everything right. But deep inside me I know that problems here will be problems there. And when one problem is solved, there will always be a new one, so that you know you're alive.
From one thing to another...........
Some people don't like the church their in. They feel misstreated, have been hurt, don't feel that anyone is listening to them. I once listend to teaching from John Bevere, and he told an episode from his life, where he and his wife wanted to leave their church to go to another one. But when they asked God about it, they fellt that it wasn't the right time to leave yet. They stayed for a couple of months, and then God told them to leave. When they finally left they left with peace. In the way you leave one church you will enter the next one.
I think it's divine to obey God in this type of questions and above all to ask God for answers. Sometimes we think we shouldn't bother God with our problems. But we have to trust him and obey his word where he says: let me know all your wishes. He will always answer, but not always give us the aswer we want. But still......he answers.
My last qote is from Joyce Meyer. She sells a mug in her giftshop with this text:
Good morning, this is God. I will handle all your problems today, and I don't need your help, so have a nice day.
Have a blessed day
Just nu tittar : Ever After - A Cinderella StoryUtgivningsdatum: By 14 January, 2003
Today I will try to write my blog in english, just for fun, and for making my world broader. When you're out on the internet, all boundaries suddenly disapear, so you can end up with talking to a stranger on the other side of the world. At first when I got some connections in other contries, my brain didn't get it . How could someone in another country try to get in contact with me?
But now I think this really is a part of a new kind of world, a new kind of life. I think that I slowly, bit by bit, is trying to discover a new world. Also, this internet thing makes my mind think that I may not always will be staying in Sweden. But ohh, I love my country, I love my home.So I think that it has to be great love, or that God will send me to another country, that will cause me to move.
Sometimes one wish to get away from everything that is known. One wish to just leave all problems behind, and start a new life, and do everything right. But deep inside me I know that problems here will be problems there. And when one problem is solved, there will always be a new one, so that you know you're alive.
From one thing to another...........
Some people don't like the church their in. They feel misstreated, have been hurt, don't feel that anyone is listening to them. I once listend to teaching from John Bevere, and he told an episode from his life, where he and his wife wanted to leave their church to go to another one. But when they asked God about it, they fellt that it wasn't the right time to leave yet. They stayed for a couple of months, and then God told them to leave. When they finally left they left with peace. In the way you leave one church you will enter the next one.
I think it's divine to obey God in this type of questions and above all to ask God for answers. Sometimes we think we shouldn't bother God with our problems. But we have to trust him and obey his word where he says: let me know all your wishes. He will always answer, but not always give us the aswer we want. But still......he answers.
My last qote is from Joyce Meyer. She sells a mug in her giftshop with this text:
Good morning, this is God. I will handle all your problems today, and I don't need your help, so have a nice day.
Have a blessed day
Just nu tittar : Ever After - A Cinderella StoryUtgivningsdatum: By 14 January, 2003
söndag 15 april 2007
Jude Law och dåligt samvete
Då var det gjort, nu har jag äntligen sett The holliday. Jättemysig film. Bra skådisar. Härligt med både romantik och humor. Men jag måste bara säga att jag inte förstår andras facination av Jude Law. Visst han ser bra ut, men.....inte så bra. Har därför hela filmen i genom tänkt: "Vad menar dom med att han är så snygg????" Men tack och lov är smaken olika.
Men jag skall ju inte slösa bort min tid med att diskutera filmer och utseende. Har återigen idag kommit in på diskussionen angående hur man är som kristen. Ibland gör och säger man saker som man efteråt undrar hur man kunde säga så, eller vad är man för kristen människa som gör si eller så. En fråga man kan ställa sig är: Är det vi kristna som har höga krav på oss själva, eller är det faktiskt så att människor i runt omkring oss har krav om att vi skall vara på ett visst sätt.
Förr när jag var ute på krogen en del så diskuterade man det ibland, jag menar att jag tog upp det till diskussion. Men svaret blev ofta då att man inte alls förväntade sig något speciellt av kristna. Man hade ingen speciell bild av hur de skulle va (möjligtvis att killarna ansåg att det var relativt lätt att komma över en tjej som va kristen, om man bara hade den rätta charmen och de rätta orden. Men det är ju inte speciellt smickrande).
Vad är det då som gör att vi ofta går om kring med det dåliga samvetet hängande som en ryggsäck på ryggen? Jag tror ju inte att det var så Gud tänkte, att vi skulle gå omkring och må dåligt. Vi måste nog lära oss att ännu mer lägga av det tunga oket och istället bära det lätta oket som Jesus erbjuder oss. Det är nog också så att det är vår strävan efter att göra det som är rätt, att be om förlåtelse när vi gör fel, och att ha en rätt relation med Gud som egentligen räknas.
Det här är ju bara lite funderingar. Skulle va jättekul om du hade något att tillägga eller någon annan syn på det hela
Men jag skall ju inte slösa bort min tid med att diskutera filmer och utseende. Har återigen idag kommit in på diskussionen angående hur man är som kristen. Ibland gör och säger man saker som man efteråt undrar hur man kunde säga så, eller vad är man för kristen människa som gör si eller så. En fråga man kan ställa sig är: Är det vi kristna som har höga krav på oss själva, eller är det faktiskt så att människor i runt omkring oss har krav om att vi skall vara på ett visst sätt.
Förr när jag var ute på krogen en del så diskuterade man det ibland, jag menar att jag tog upp det till diskussion. Men svaret blev ofta då att man inte alls förväntade sig något speciellt av kristna. Man hade ingen speciell bild av hur de skulle va (möjligtvis att killarna ansåg att det var relativt lätt att komma över en tjej som va kristen, om man bara hade den rätta charmen och de rätta orden. Men det är ju inte speciellt smickrande).
Vad är det då som gör att vi ofta går om kring med det dåliga samvetet hängande som en ryggsäck på ryggen? Jag tror ju inte att det var så Gud tänkte, att vi skulle gå omkring och må dåligt. Vi måste nog lära oss att ännu mer lägga av det tunga oket och istället bära det lätta oket som Jesus erbjuder oss. Det är nog också så att det är vår strävan efter att göra det som är rätt, att be om förlåtelse när vi gör fel, och att ha en rätt relation med Gud som egentligen räknas.
Det här är ju bara lite funderingar. Skulle va jättekul om du hade något att tillägga eller någon annan syn på det hela
lördag 14 april 2007
fredag 13 april 2007
En kortis
Skulle bara vilja ge dig ett citat idag: Det handlar om depression, men också om livet och dess mål. "Depression tyder ofta på att du förtvivlat klamrar dig fast vid en målsättning som du har liten eller ingen chans att uppnå, och det är ingen hälsosam målsättning".
Jag tror att det ligger mycket i det här. En av alla orsaker till att jag bränder ut mig och fick depressioner, panikångestattacker mm handlade mycket om att jag försökte nå mål som såg bra ut i andras ögon. Mål som var viktiga för människor runt omkring mig.
Idag vet jag bättre (hoppas jag). Jag skulle även vilja uppmana dig att sätta mål som är hälsosamma för dig, som du känner att du kan uppnå. Om du når ett mål som andra vill att du skall nå, vad gör det dig då för nytta. Lev ditt liv och ta ansvar för det.
Jag menar däremot inte att man skall vara totalt självisk och fullständigt strunta i andra, i synnerhet inte nära och kära. Men det är väldigt stor skillnad att vara självisk/egoistisk och att ta vara på sig själv.
Jag tror att det ligger mycket i det här. En av alla orsaker till att jag bränder ut mig och fick depressioner, panikångestattacker mm handlade mycket om att jag försökte nå mål som såg bra ut i andras ögon. Mål som var viktiga för människor runt omkring mig.
Idag vet jag bättre (hoppas jag). Jag skulle även vilja uppmana dig att sätta mål som är hälsosamma för dig, som du känner att du kan uppnå. Om du når ett mål som andra vill att du skall nå, vad gör det dig då för nytta. Lev ditt liv och ta ansvar för det.
Jag menar däremot inte att man skall vara totalt självisk och fullständigt strunta i andra, i synnerhet inte nära och kära. Men det är väldigt stor skillnad att vara självisk/egoistisk och att ta vara på sig själv.
onsdag 11 april 2007
Att älska sin nästa och leva av nåd
Jag försöker verkligen att leva så som jag tycker en kristen människa skall vara. Men det är inte alltid så lätt. Alltemellanåt så säger man saker som inte är helt kärleksfulla. Det händer även att man inte alltid sträcker ut den där hjälpande handen som en medmänniska kan behöva. Inte alltid går man den där extra milen......
Varför är man inte tillräcklig, varför är man inte god nog, varför är man inte sådär snäll och fantastisk och omtyckt av alla? Kan det vara för att man är människa? Skulle nog tro det. Det står ju i och försig att vi är skapade till Guds avbild, men syndafallet gör sig påminnt då och då. Syndafallet som skiljde oss från Gud, syndafallet som gjorde att vi trots att vi är skapade till Guds avbild inte alltid är så lika Gud.
Men man får väl ändå tacka Gud för att man är älskad av Honom ändå, att det finns förlåtelse. Tack gode Gud för nåden.
Nåd.....ett både enkelt och svårt begrepp. Jag kan ta den enkla förklaringen, så kan vi diskutera utifrån den sedan. Nåd är att få något utan att förtjäna det, att få något gratis. Att ständigt få förlåtelse om och om igen av Gud, även om man upprepar sin synd, det är nåd.
Ett citat från någonstans ekar inom mig i samband med prat om nåd. "Nåden att älska". Smaka på det. Att älska är ingen självklarhet, att få älska är en gåva, en dyrbar gåva som man måste vårda och ta hand om. Något så vackert som man inte fått på grund av vad man gör, eller vem man är utan bara för att. Jag måste säga att jag fylls med vördnad inför dessa tre ord.
Man kan också säga "nåden att bli älskad". Och det är väl just det relationen med Gud handlar om. Förbehållslöst älskad av alltings skapare, Alfa och Omega, konungars Konung, min Far.
Kanske man skall leva efter följande devis: "Ge av nåd det du fått av nåd"....
Varför är man inte tillräcklig, varför är man inte god nog, varför är man inte sådär snäll och fantastisk och omtyckt av alla? Kan det vara för att man är människa? Skulle nog tro det. Det står ju i och försig att vi är skapade till Guds avbild, men syndafallet gör sig påminnt då och då. Syndafallet som skiljde oss från Gud, syndafallet som gjorde att vi trots att vi är skapade till Guds avbild inte alltid är så lika Gud.
Men man får väl ändå tacka Gud för att man är älskad av Honom ändå, att det finns förlåtelse. Tack gode Gud för nåden.
Nåd.....ett både enkelt och svårt begrepp. Jag kan ta den enkla förklaringen, så kan vi diskutera utifrån den sedan. Nåd är att få något utan att förtjäna det, att få något gratis. Att ständigt få förlåtelse om och om igen av Gud, även om man upprepar sin synd, det är nåd.
Ett citat från någonstans ekar inom mig i samband med prat om nåd. "Nåden att älska". Smaka på det. Att älska är ingen självklarhet, att få älska är en gåva, en dyrbar gåva som man måste vårda och ta hand om. Något så vackert som man inte fått på grund av vad man gör, eller vem man är utan bara för att. Jag måste säga att jag fylls med vördnad inför dessa tre ord.
Man kan också säga "nåden att bli älskad". Och det är väl just det relationen med Gud handlar om. Förbehållslöst älskad av alltings skapare, Alfa och Omega, konungars Konung, min Far.
Kanske man skall leva efter följande devis: "Ge av nåd det du fått av nåd"....
Minnet
Man lär av sina misstag. Hade precis skrivit klart dagens inlägg på min blogg ( dvs här) men så får jag för mig att jag skall kolla något innan jag publicerar det.....och sparar inte, så allt försvann. Då tänkte jag att det är ju bara att skriva ner igen. Men ack vad jag bedrog mig, det är ju tankar som landar på bildskärmen. Tankar som nästan är som färskvara. Ena stunden är dom där, nästa har dom paserat. I alla fall som läget är nu.
Innan jag brände ut mig så hade jag ett kanonbra minne. Det fanns i princip ingenting som jag inte kom ihåg. Men idag.....snart nio år senare.....Man skulle nästan kunna tro att insidan blivit teflonbehandlat. Nu tänker säkert en del att det är väl ingen fara. Dåligt minne det har vi väl lite till mans. Klart att det inte är någon fara, men när man nu haft så bra minne (hm..låter som om att jag hade någon speciell gåva, men det var nog bara bra minne) och det minnet försvinner så får man faktiskt göra en livsstilsförändring.
Det som jag tycker är tråkigast med det nya dåliga minnet är att jag inte kan lära in sångtexter utantill lika lätt. Visst går det, men det medför en otrolig kraftansträngning, känns som att man varit ute och sprungit eller så efteråt.
Men ibland blir det dåliga minnet lite komiskt. Som när min mamma ber mig komma ihåg saker åt henne. Då går jag direkt och skriver en lapp, för jag vet ju redan på förhand att jag inte kommer kunna hjälpa henne med det. Jag menar, jag kan ju till och med glömma äta frukost. Det är snarare min mamma som får påminna mig.
Nu sitter jag här och funderar på vad jag egentligen ville ha sagt.......men det dåliga minnet gör sig påminnt. (Då funkar det minsann =)...minnet alltså).
Tror att jag börjar bli för trött för tillfället...det är bäst att låta hårddisken gå in i viloläge. God natt min skatt
Innan jag brände ut mig så hade jag ett kanonbra minne. Det fanns i princip ingenting som jag inte kom ihåg. Men idag.....snart nio år senare.....Man skulle nästan kunna tro att insidan blivit teflonbehandlat. Nu tänker säkert en del att det är väl ingen fara. Dåligt minne det har vi väl lite till mans. Klart att det inte är någon fara, men när man nu haft så bra minne (hm..låter som om att jag hade någon speciell gåva, men det var nog bara bra minne) och det minnet försvinner så får man faktiskt göra en livsstilsförändring.
Det som jag tycker är tråkigast med det nya dåliga minnet är att jag inte kan lära in sångtexter utantill lika lätt. Visst går det, men det medför en otrolig kraftansträngning, känns som att man varit ute och sprungit eller så efteråt.
Men ibland blir det dåliga minnet lite komiskt. Som när min mamma ber mig komma ihåg saker åt henne. Då går jag direkt och skriver en lapp, för jag vet ju redan på förhand att jag inte kommer kunna hjälpa henne med det. Jag menar, jag kan ju till och med glömma äta frukost. Det är snarare min mamma som får påminna mig.
Nu sitter jag här och funderar på vad jag egentligen ville ha sagt.......men det dåliga minnet gör sig påminnt. (Då funkar det minsann =)...minnet alltså).
Tror att jag börjar bli för trött för tillfället...det är bäst att låta hårddisken gå in i viloläge. God natt min skatt
tisdag 10 april 2007
Anteckningsböcker och ordning
Under en lång tid har jag utvecklat en passion för anteckningsböcker. För att kunna rättfärdiga köpet av dessa har jag liksom använt dom till olika sorters anteckningar. Jag och mitt organiserade liv har sättit etikett på var och en. En har titeln Tankar, den är fylld med alla de tankar som jag har haft under min första ångestfyllda tid som utbränd och nedsläckt (nästan). En skriver jag in citat i, sådana man läser i olika böcker eller om man hör någon säga något bra.
En skriver jag in predikningar som jag lyssnat på i (tycker att jag följer med mycket bättre om jag antecknar samtidigt). En anteckningsbok skriver jag in sångtexter jag kommer på (egen skrivna sådana alltså, inte andras). En anteckningsbok har etiketten: samtal mellan jag. Här var det tänkt att jag skulle kunna föra som samtal med mig själv, när jag väl slutade gå hos min terapeut. En annan anteckningsbok skriver jag in böner i.
Så här rullar det på. Det är bara ett problem, nåja i-landsproblem men ändock, kanske inte ett problem men .....
Jag håller mig inte alltid till etiketterna...så nu var det sagt. Så i den ångestfyllda boken kan det komma in ganska upplyftande saker. I mina anteckningsböcker med predikningar kommer det helt plötsligt in ett bra citat eller en sångtext. Det här är ju inget viktigt egentligen, det är bara det att när jag nu gått framåt i utvecklingen kommer jag på mig med att göra det igen.
Först började jag blogga här. Sedan upptäckte jag myspace. Där finns det ju också en blogg. Hmmmmm...beslutsångest. Men så tänkte jag att jag kanske skulle göra lite mer seriösa inlägg på myspace och de mer lättsamma här.
Det har inte gått speciellt lång tid utan att jag inte håller mig till de regler jag sättit upp för mig. Så om du vill undvika mina mer djupa tankar och filosoferanden så går det faktiskt inte. För jag är inte konsekvent. Jag har precis vaknat upp ur illusionen att jag är konsekvent så jag får se var jag landar. Fast det är så kul och nyttigt att blogga så jag dubbelkör nog ett tag till. Det finns ju så olika funktioner på de olika ställena också. Det finns saker som du som håller dig till den här bloggen får reda på men som inte myspace-arna får reda på.
Jag måste bara få berätta om min finaste anteckningsbok. Den är i skinnband, med handgjorda blad och en lädersnodd omkring sig. Köpte den på bokmässan för flera år sedan. Den låg i en reakorg, så jag klippte till utan att kolla priset......BIG MISSTAKE. Ordinariepris var 600 kronor, och det var 50 % rabatt. Men jag kunde inte med att säga att jag inte skulle ha den.
Det kostar att ligga på topp
En skriver jag in predikningar som jag lyssnat på i (tycker att jag följer med mycket bättre om jag antecknar samtidigt). En anteckningsbok skriver jag in sångtexter jag kommer på (egen skrivna sådana alltså, inte andras). En anteckningsbok har etiketten: samtal mellan jag. Här var det tänkt att jag skulle kunna föra som samtal med mig själv, när jag väl slutade gå hos min terapeut. En annan anteckningsbok skriver jag in böner i.
Så här rullar det på. Det är bara ett problem, nåja i-landsproblem men ändock, kanske inte ett problem men .....
Jag håller mig inte alltid till etiketterna...så nu var det sagt. Så i den ångestfyllda boken kan det komma in ganska upplyftande saker. I mina anteckningsböcker med predikningar kommer det helt plötsligt in ett bra citat eller en sångtext. Det här är ju inget viktigt egentligen, det är bara det att när jag nu gått framåt i utvecklingen kommer jag på mig med att göra det igen.
Först började jag blogga här. Sedan upptäckte jag myspace. Där finns det ju också en blogg. Hmmmmm...beslutsångest. Men så tänkte jag att jag kanske skulle göra lite mer seriösa inlägg på myspace och de mer lättsamma här.
Det har inte gått speciellt lång tid utan att jag inte håller mig till de regler jag sättit upp för mig. Så om du vill undvika mina mer djupa tankar och filosoferanden så går det faktiskt inte. För jag är inte konsekvent. Jag har precis vaknat upp ur illusionen att jag är konsekvent så jag får se var jag landar. Fast det är så kul och nyttigt att blogga så jag dubbelkör nog ett tag till. Det finns ju så olika funktioner på de olika ställena också. Det finns saker som du som håller dig till den här bloggen får reda på men som inte myspace-arna får reda på.
Jag måste bara få berätta om min finaste anteckningsbok. Den är i skinnband, med handgjorda blad och en lädersnodd omkring sig. Köpte den på bokmässan för flera år sedan. Den låg i en reakorg, så jag klippte till utan att kolla priset......BIG MISSTAKE. Ordinariepris var 600 kronor, och det var 50 % rabatt. Men jag kunde inte med att säga att jag inte skulle ha den.
Det kostar att ligga på topp
Kahlil Gibran och att ha roligt
Fick lite krupp när jag råkade se i min profil att den säger att jag redan fyllt 36 ............... aaaaaaaaaaaaaaarhg. Det är ju faktiskt en hel vecka kvar. Kände verkligen att jag var tvungen att klargöra det. Annars kan ju någon tro att jag är en sån där gammal och grå och dammig varelse.
Skämt och sido.Tänkte vara lite seriös idag...som vanligt. Tänkte dela med mig av ett citat ur "Profeten" av Kahlil Gibran. Här kommer det
Arbete är kärlek synliggjord. Och kan ni ej arbeta med kärlek utan blott med olust, då är det bättre att ni lämnar arbetet och sätter er vid tempelporten och tar allmosor från dem som arbetar med glädje.
Ty om ni bakar ett bröd med likgiltighet, bakar ni ett bittert bröd som endast mättar människans halva hunger. Och om ni klagar när ni krossar druvorna, så skall er klagan sippra ned i vinet som ett gift.
Och om än ni sjunger likt änglar, och ej älskar sången, gör ni människornas öron döva för dagens röster och för natten röster.
Tänkte detta kunde vara något att tänka på nu när det varit en ledig långhelg. Skall väll tillägga att det talar till mig ialla fall. För hur lätt är det inte att gå omkring och klaga på det man gör, hur tråkigt det är mm. Fast egentligen kanske man bara gör det för att det förväntas att man inte skall tycka det man gör är roligt. Men nu tycker jag att det är dags för en revolution.
VÅGA HA ROLIGT OCH NJUT AV LIVET OAVSETT VAD DU GÖR!
Hej svejs, grus och gnejs!
Skämt och sido.Tänkte vara lite seriös idag...som vanligt. Tänkte dela med mig av ett citat ur "Profeten" av Kahlil Gibran. Här kommer det
Arbete är kärlek synliggjord. Och kan ni ej arbeta med kärlek utan blott med olust, då är det bättre att ni lämnar arbetet och sätter er vid tempelporten och tar allmosor från dem som arbetar med glädje.
Ty om ni bakar ett bröd med likgiltighet, bakar ni ett bittert bröd som endast mättar människans halva hunger. Och om ni klagar när ni krossar druvorna, så skall er klagan sippra ned i vinet som ett gift.
Och om än ni sjunger likt änglar, och ej älskar sången, gör ni människornas öron döva för dagens röster och för natten röster.
Tänkte detta kunde vara något att tänka på nu när det varit en ledig långhelg. Skall väll tillägga att det talar till mig ialla fall. För hur lätt är det inte att gå omkring och klaga på det man gör, hur tråkigt det är mm. Fast egentligen kanske man bara gör det för att det förväntas att man inte skall tycka det man gör är roligt. Men nu tycker jag att det är dags för en revolution.
VÅGA HA ROLIGT OCH NJUT AV LIVET OAVSETT VAD DU GÖR!
Hej svejs, grus och gnejs!
lördag 7 april 2007
En depression på väg.....?
Mörkret sänker sig sakta men säkert in i livet, allting misslyckas, ingenting fungerar som det skall, det går inte att tänka klart, det blir tyngre att andas, det börjar krypa i kroppen, en rastlöshet som kommer farande som ett godståg och kör över med full kraft.
Upplyftande....? Nej inte precis, men det är en del av hur det faktiskt känns när depressionen kommer krypande, eller panikångest attacken. Jag tror inte att det är helt lika för någon, även om man själv har upplevt det så kan man ändå inte helt sätta sig in i hur någon annan har/känner det.
För min del är det här ingenting att skämmas för, det är för tillfället en del av mig. Jag är inne på mitt nionde år med dom här symptomen, så jag börjar bli van. Samtidigt försöker jag att inte bli så van att jag inte reagerar på det längre, så van att jag inte kan gå vidare. För gå vidare måste man, men att gå vidare kan faktiskt i det här fallet innebära att vila, att ta vara på sig själv.
En annan liknelse som jag brukar använda mig av när det känns som jobbigast är följande: Mitt liv är som ett pussel som någon har kastat upp i luften och när alla bitarna har landat i fullständig oordning så fattas det till på köpet en del bitar. Men det här är ju tack och lov bara en dålig dag.
En bra dag njuter jag av livet i fulla drag. Många tror nog att en bra dag innebär ett stort socialt liv, men det har jag inte alltid ork till. Jag hoppas att du förstår det. För att njuta av livet kräver att jag bara är ibland, inga måsten, inga krav, bara vara.
Jag tycker om människor, tro inget annat. Jag vill att människor omkring mig skall må bra, ta vara på det som är viktigt i livet för just dom. Jag möter dom på jobbet, i kyrkan, i affären mm. Någon gång fikar jag med dom eller bara pratar i telefon.
Men ibland orkar jag inte ta kontakt med människor, hitta på en massa roliga saker mm. Jag har så många gånger försökt detta och nästan bränt ut mig igen, och jag vill inte att det skall hända igen, det är för tungt. Jag har fått nåden att överleva en gång. Jag är Gud evigt tacksam för att ha fått livet tillbaka. Men jag tänker inte pröva vare sig honom eller mig själv. Jag tänker inte spela med livet som insats. Det måste finnas någon annan väg.
Kanske har jag inte helt hittat den andra vägen än , men den kommer... det vet jag. Hoppas jag inte spridit för mycket mörker i ditt liv just nu, ta och titta ut genom fönstret och se våren som är på väg med stormsteg. Ta vara på det liv du har och de vänner du har.
Miljontals kramar till just dig
Upplyftande....? Nej inte precis, men det är en del av hur det faktiskt känns när depressionen kommer krypande, eller panikångest attacken. Jag tror inte att det är helt lika för någon, även om man själv har upplevt det så kan man ändå inte helt sätta sig in i hur någon annan har/känner det.
För min del är det här ingenting att skämmas för, det är för tillfället en del av mig. Jag är inne på mitt nionde år med dom här symptomen, så jag börjar bli van. Samtidigt försöker jag att inte bli så van att jag inte reagerar på det längre, så van att jag inte kan gå vidare. För gå vidare måste man, men att gå vidare kan faktiskt i det här fallet innebära att vila, att ta vara på sig själv.
En annan liknelse som jag brukar använda mig av när det känns som jobbigast är följande: Mitt liv är som ett pussel som någon har kastat upp i luften och när alla bitarna har landat i fullständig oordning så fattas det till på köpet en del bitar. Men det här är ju tack och lov bara en dålig dag.
En bra dag njuter jag av livet i fulla drag. Många tror nog att en bra dag innebär ett stort socialt liv, men det har jag inte alltid ork till. Jag hoppas att du förstår det. För att njuta av livet kräver att jag bara är ibland, inga måsten, inga krav, bara vara.
Jag tycker om människor, tro inget annat. Jag vill att människor omkring mig skall må bra, ta vara på det som är viktigt i livet för just dom. Jag möter dom på jobbet, i kyrkan, i affären mm. Någon gång fikar jag med dom eller bara pratar i telefon.
Men ibland orkar jag inte ta kontakt med människor, hitta på en massa roliga saker mm. Jag har så många gånger försökt detta och nästan bränt ut mig igen, och jag vill inte att det skall hända igen, det är för tungt. Jag har fått nåden att överleva en gång. Jag är Gud evigt tacksam för att ha fått livet tillbaka. Men jag tänker inte pröva vare sig honom eller mig själv. Jag tänker inte spela med livet som insats. Det måste finnas någon annan väg.
Kanske har jag inte helt hittat den andra vägen än , men den kommer... det vet jag. Hoppas jag inte spridit för mycket mörker i ditt liv just nu, ta och titta ut genom fönstret och se våren som är på väg med stormsteg. Ta vara på det liv du har och de vänner du har.
Miljontals kramar till just dig
torsdag 5 april 2007
Psalm 32
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning.Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem. Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig. Var inte utan förstånd som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel, för att de skall komma till dig.
Den ogudaktige har många plågor, men den som förtröstar på HERREN omger han med nåd. Var glada i HERREN och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni rättsinniga!
Syndabekännelse och förlåtelse En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning.Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem. Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig. Var inte utan förstånd som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel, för att de skall komma till dig.
Den ogudaktige har många plågor, men den som förtröstar på HERREN omger han med nåd. Var glada i HERREN och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni rättsinniga!
Tycker verkligen att den här psalmen hör hemma i påsken. Påsken handlar ju verkligen om att vi fått förlåtelse för alla våra synder. Bibeln säger också att vi skall bekänna dem. Jag tror att vi ibland tar lite för lätt på det. Jag menar inte att man behöver gå till den personen man syndat mot och be om förlåtelse (även om vi faktiskt måste bli bättre på det, inklusive jag). Men många gånger ber man Gud om förlåtelse helt allmänt. Synd behöver ibland nämnas vid namn.
Ha en underbar påsk allihopa
Påsktankar
Nu har långfredagen passerat och påskafton är under pågående. Påskafton är lite av en dag som nästan inte finns. Den är liksom mitt emellan slutet och början. Nu tänker du säkert att jag menar början och slutet men det gör jag faktiskt inte.
Slutet representeras av Jesu död på korset under långfredagen. Slutet på det gamla livet. Slutet på det som var förrut, innan allting vände. Början representeras av Jeus uppståndelse. En ny start.
Det känns som om att jag verkligen vill tillbringa den här dagen i stillhet och minnas vad Jesus gjort för just mig. En dag där det inte finns några måsten. En dag till eftertänksamhet. En dag till helande.
Just helande är något som söker upp mig vad jag än gör. Om jag ser på TV är det tal om helande, i tidningen jag läser står det om helande, musiken jag lyssnar på visar på helande. Helande både yttre och inre. Framförallt det inre helandet. Det är så svårt att mäta det. Det är inget som syns utåt, och ofta går det lite framåt och lite bakåt, men mest framåt.
Det känns också som att förväntningarna på morgondagen, påskdagen, är väldigt stora. I alla fall för mig. Det rä verkligen då allt är nytt. Påskdagen för mig är klart mer nystart än vad nyårsdagen är. Det är ju på grund av det som hände på påskdagen som jag har fått en andra chans....eller fler än så när jag tänker efter.
Nu vill jag önska er alla en helt underbar påsk och Guds rika välsignelse. Det är du värd.
Slutet representeras av Jesu död på korset under långfredagen. Slutet på det gamla livet. Slutet på det som var förrut, innan allting vände. Början representeras av Jeus uppståndelse. En ny start.
Det känns som om att jag verkligen vill tillbringa den här dagen i stillhet och minnas vad Jesus gjort för just mig. En dag där det inte finns några måsten. En dag till eftertänksamhet. En dag till helande.
Just helande är något som söker upp mig vad jag än gör. Om jag ser på TV är det tal om helande, i tidningen jag läser står det om helande, musiken jag lyssnar på visar på helande. Helande både yttre och inre. Framförallt det inre helandet. Det är så svårt att mäta det. Det är inget som syns utåt, och ofta går det lite framåt och lite bakåt, men mest framåt.
Det känns också som att förväntningarna på morgondagen, påskdagen, är väldigt stora. I alla fall för mig. Det rä verkligen då allt är nytt. Påskdagen för mig är klart mer nystart än vad nyårsdagen är. Det är ju på grund av det som hände på påskdagen som jag har fått en andra chans....eller fler än så när jag tänker efter.
Nu vill jag önska er alla en helt underbar påsk och Guds rika välsignelse. Det är du värd.
onsdag 4 april 2007
Förvirrad och otålig
Jag börjar väl så smått inse att det här med Myspace inte är lätt som en plätt. För det första så tycker jag att jag sitter vid datorn hela tiden för att få till mitt space som jag vill ha det, för det andra verkar inte allt funka som det ska, eller så är det så hemskt att jag inte får vara någons friend .
Skämt och sido. Det här med tålamod har nog aldrig varit min starka sida. Jag tycker heller inte om att inte ha koll på läget, att inte kunna. Jag minns så väl när jag kom in på gymet första gången. Jag förklarade för hon som skulle instruera mig att jag inte tycker om att inte kunna saker, och att jag helst skulle velat vara fulllärd vad det gällde gym i går.
Jag tillhör också den del av jordens befolkning som vid flytt, helst packar allt natten innan flytten och sedan packar upp allt nästföljande natt. Jag tycker helt enkelt inte om att bo i kartonger Jag menar nu inte kartong i stället för lägenhet.....du fattar säkert.
Kanske det är delvis på grund av det här som jag näst intill stressat ihjäl mig. Att försöka ha allt så perfekt som möjligt hela tiden. Inget får bli fel eller se fel ut. Jag bjuder gärna på mig själv om jag råkar klanta till det, men helst ser jag till att inte hamna i sådana situationer. Helgarderad om det går.
Men jag försöker att lära mig. Under senaste sex åren (oj vad tiden går) så har jag haft x antal ouppackade lådor i källaren. Visst går jag dit och plockar emellanåt för at inte förvara en massa onödiga saker som jag ändå aldrig kommer att använda. Men kanske det där röjandet också är ett uttryck av strävande efter perfektion...hm.
Men jag städar inte bara för att det är lite smutsigt, eller stryker all tvätt för att det ligger en hel hög och väntar (vad har man annars garderober till om inte för att slänga in ostruken tvätt), jag inte ens diskar så fort jag använt något. Det sistnämnda borde jag kanske göra när jag har ett så litet kök som jag har. Men allt detta är steg i att bara göra sådant som verkligen är väsentligt, göra det som kroppen orkar. Det är ingen ide att försöka pressa sig så mycket att man ligger i en liten hög med panikångest i ett par dar bara för att allt skall vara perfekt.
Panikångest......hemskt ord men ännu hemskare att uppleva. Det var ett tag sedan sist, men härom veckan hände det igen, två dagar på raken. Tack gode Gud för att man lärt sig hantera det någorlunda och att Gud just är Gud och hör ett rop på hjälp. Men nu är allt lungt igen......förutom då att jag inte riktigt får koll på funktionerna på My Space som du förstår tycker jag det är ofantligt roligt att använda smilisarna iallafall
Skämt och sido. Det här med tålamod har nog aldrig varit min starka sida. Jag tycker heller inte om att inte ha koll på läget, att inte kunna. Jag minns så väl när jag kom in på gymet första gången. Jag förklarade för hon som skulle instruera mig att jag inte tycker om att inte kunna saker, och att jag helst skulle velat vara fulllärd vad det gällde gym i går.
Jag tillhör också den del av jordens befolkning som vid flytt, helst packar allt natten innan flytten och sedan packar upp allt nästföljande natt. Jag tycker helt enkelt inte om att bo i kartonger Jag menar nu inte kartong i stället för lägenhet.....du fattar säkert.
Kanske det är delvis på grund av det här som jag näst intill stressat ihjäl mig. Att försöka ha allt så perfekt som möjligt hela tiden. Inget får bli fel eller se fel ut. Jag bjuder gärna på mig själv om jag råkar klanta till det, men helst ser jag till att inte hamna i sådana situationer. Helgarderad om det går.
Men jag försöker att lära mig. Under senaste sex åren (oj vad tiden går) så har jag haft x antal ouppackade lådor i källaren. Visst går jag dit och plockar emellanåt för at inte förvara en massa onödiga saker som jag ändå aldrig kommer att använda. Men kanske det där röjandet också är ett uttryck av strävande efter perfektion...hm.
Men jag städar inte bara för att det är lite smutsigt, eller stryker all tvätt för att det ligger en hel hög och väntar (vad har man annars garderober till om inte för att slänga in ostruken tvätt), jag inte ens diskar så fort jag använt något. Det sistnämnda borde jag kanske göra när jag har ett så litet kök som jag har. Men allt detta är steg i att bara göra sådant som verkligen är väsentligt, göra det som kroppen orkar. Det är ingen ide att försöka pressa sig så mycket att man ligger i en liten hög med panikångest i ett par dar bara för att allt skall vara perfekt.
Panikångest......hemskt ord men ännu hemskare att uppleva. Det var ett tag sedan sist, men härom veckan hände det igen, två dagar på raken. Tack gode Gud för att man lärt sig hantera det någorlunda och att Gud just är Gud och hör ett rop på hjälp. Men nu är allt lungt igen......förutom då att jag inte riktigt får koll på funktionerna på My Space som du förstår tycker jag det är ofantligt roligt att använda smilisarna iallafall
tisdag 3 april 2007
Hur livet fungerar..........
03 apr 2007, 09:00
Har precis suttit och kompletterat min profil. Vad svårt det är att skriva om sig själv. Men det är nog också ganska nyttigt. Man vill ju inte skriva så att människor får en negativ bild. Om man nu har en ganska negativ bild av sig själv så börjar man verkligen tänka till. Många saker man tycker om sig själv är nog ofta av gammal vana. Men när man granskar det i sömmarna så upptäcker man att det inte är som det alltid har varit.Förr önskade jag att jag skulle kunna få ordning på livet så att allt skulle bli bra. Men efter ett par år i terapi och åtskilliga tusenlappar mindre i madrassen så har jag fått lära mig att det aldrig blir sådan komplett ordning på livet. Det händer saker hela tiden, både bra och dåliga. Det mesta förändras över tiden. Till och med åsikter förändras, de kan till och med förändras på en sekund. Alla dessa förändringar är ju faktiskt själva livet. Det är det som gör det värt att leva. Det är det som är att leva. Den dagen jag insåg det här var en stor dag i mitt liv, en mil sten. Det har också gjort att jag själv inte är lika rädd för att förändras. Nu är det ju inte allt man vare sig kan förändra eller skall förändra. Man kan inte förändra en annan människa, man kan inte förändra sådant som har hänt. Men man kan förändra sig själv och man kan besluta sig för hur man skall agera på sådant som har hänt i livet.Jag har en stor favorit bland förkunnare, vars undervisning har gjort skillnad för mig. Hon, Joyce Meyer, säger så vist: Du kan inte göra något åt det som har hänt, men låt inte det få bli en ursäkt för att handla fel. Du väljer själv vilken attityd du har till saker och ting. Jag kan inte skylla på någon annan vilken attityd jag har till det som händer. Det är inte alltid lätt att leva efter det här, men ändå.....
Har precis suttit och kompletterat min profil. Vad svårt det är att skriva om sig själv. Men det är nog också ganska nyttigt. Man vill ju inte skriva så att människor får en negativ bild. Om man nu har en ganska negativ bild av sig själv så börjar man verkligen tänka till. Många saker man tycker om sig själv är nog ofta av gammal vana. Men när man granskar det i sömmarna så upptäcker man att det inte är som det alltid har varit.Förr önskade jag att jag skulle kunna få ordning på livet så att allt skulle bli bra. Men efter ett par år i terapi och åtskilliga tusenlappar mindre i madrassen så har jag fått lära mig att det aldrig blir sådan komplett ordning på livet. Det händer saker hela tiden, både bra och dåliga. Det mesta förändras över tiden. Till och med åsikter förändras, de kan till och med förändras på en sekund. Alla dessa förändringar är ju faktiskt själva livet. Det är det som gör det värt att leva. Det är det som är att leva. Den dagen jag insåg det här var en stor dag i mitt liv, en mil sten. Det har också gjort att jag själv inte är lika rädd för att förändras. Nu är det ju inte allt man vare sig kan förändra eller skall förändra. Man kan inte förändra en annan människa, man kan inte förändra sådant som har hänt. Men man kan förändra sig själv och man kan besluta sig för hur man skall agera på sådant som har hänt i livet.Jag har en stor favorit bland förkunnare, vars undervisning har gjort skillnad för mig. Hon, Joyce Meyer, säger så vist: Du kan inte göra något åt det som har hänt, men låt inte det få bli en ursäkt för att handla fel. Du väljer själv vilken attityd du har till saker och ting. Jag kan inte skylla på någon annan vilken attityd jag har till det som händer. Det är inte alltid lätt att leva efter det här, men ändå.....
måndag 2 april 2007
Kluvenhet och packboxar
Nu känner jag att är lite splittrad. Dels har jag gått och skaffat mig en egen liten hörna, dvs My space, men jag vill ju gärna vara kvar på bloggspot också....hmmm.
Det blir nog lite skillda typer av bloggar så får vi se vilken som vinner sedan. Om du vill kolla in mitt My space så är adressen så enkel som www.myspace.com/monackla .
Men nu skulle jag vilja ta tillfället i akt att uppdatera världen om Bertil. Jag börjar inse att Bertil börjar bli lite till åren (men om han varit människa hade han varit en ostyrig tonåring snart). Som bil börjar han nog närma sig pensionsåldern. Det är krämpor både här och där. När jag kommer ut och skall åka i väg på mornarna nu (jag vet att 10 inte är mogon för alla, men för mig) så stinker det som det värsta oljeraffinaderiet när jag kommer fram till Bertil. Ungefär som när en människa inte håller tätt....uhhhlll. Bertil har ett läckage i sin nya växellåda!!!!!!!!!!!!
Men nu skall det nog vara slut på sölandet. Fick bytt ut den packbox som läckte idag. Appropå packboxar. Visst låter det som en liten fyrkantig låda av något slag.....fyrkantig ialafall..vet inte varför det känns så men.... Du kan ju tänka dig hur förvånad jag blev första gången jag åkte och köpte en sådan (ja, det har hänt flera gånger...det gäller ju Bertil som är en Ford). En packbox är inte det minsta fyrkantig, man kan inte ens ha någonting i den??!!!! Får man verkligen kalla något packbox om inte går att ha någonting i den elleratt den är fyrkantig...
Nåväl. En packbox är rund i det här fallet och är till för att täta. Så nu har vi lärt oss någonting nytt. Apropå att lära sig nya saker. Idag skulle jag spela in Evas funkarprogram till mina brorsöner. Hon gick idag igenom hur en bilmotor och växellåda fungerar. Hur intressant som helst. Tänk att man skulle behöva se på barnprogram för att lära sig sådant....jag som jobbar på en verkstad, kontoret men ändå.
Kan verkligen rekommendera Evas funkarprogram. Det fortsätter nio måndagar framöver klockan halv sju på kanal ett.
Grus och slam, mackadam............................
Det blir nog lite skillda typer av bloggar så får vi se vilken som vinner sedan. Om du vill kolla in mitt My space så är adressen så enkel som www.myspace.com/monackla .
Men nu skulle jag vilja ta tillfället i akt att uppdatera världen om Bertil. Jag börjar inse att Bertil börjar bli lite till åren (men om han varit människa hade han varit en ostyrig tonåring snart). Som bil börjar han nog närma sig pensionsåldern. Det är krämpor både här och där. När jag kommer ut och skall åka i väg på mornarna nu (jag vet att 10 inte är mogon för alla, men för mig) så stinker det som det värsta oljeraffinaderiet när jag kommer fram till Bertil. Ungefär som när en människa inte håller tätt....uhhhlll. Bertil har ett läckage i sin nya växellåda!!!!!!!!!!!!
Men nu skall det nog vara slut på sölandet. Fick bytt ut den packbox som läckte idag. Appropå packboxar. Visst låter det som en liten fyrkantig låda av något slag.....fyrkantig ialafall..vet inte varför det känns så men.... Du kan ju tänka dig hur förvånad jag blev första gången jag åkte och köpte en sådan (ja, det har hänt flera gånger...det gäller ju Bertil som är en Ford). En packbox är inte det minsta fyrkantig, man kan inte ens ha någonting i den??!!!! Får man verkligen kalla något packbox om inte går att ha någonting i den elleratt den är fyrkantig...
Nåväl. En packbox är rund i det här fallet och är till för att täta. Så nu har vi lärt oss någonting nytt. Apropå att lära sig nya saker. Idag skulle jag spela in Evas funkarprogram till mina brorsöner. Hon gick idag igenom hur en bilmotor och växellåda fungerar. Hur intressant som helst. Tänk att man skulle behöva se på barnprogram för att lära sig sådant....jag som jobbar på en verkstad, kontoret men ändå.
Kan verkligen rekommendera Evas funkarprogram. Det fortsätter nio måndagar framöver klockan halv sju på kanal ett.
Grus och slam, mackadam............................
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)