Då var det söndag eftermiddag igen. Har varit i min kyrka på förmiddagen. Jag har upptäckt att en söndag utan kyrkbesök rör till mitt liv lite grann. Om jag någon söndag inte varit i kyrkan så blir jag liksom dagvill hela veckan som följer. Det blir ingen balans igen förrän det är söndag igen.
Nu är det ju inte så att jag går till kyrkan för att ha koll på dagarna. Varför går jag dit då? Det är en mängd olika anledningar. Den främsta är att möta Gud, att på tjäna honom, tillbe honom, vara i hans närhet. Visst kan jag göra allt det här även när jag inte är i kyrkan. Men det fantastiska är ju att få göra andliga erfarenheter tillsammans med andra människor.
En klok vän till mig sa en gång att anledningen till att man vill vara med vissa vänner, är just den att man har gjort andliga erfarenheter tillsammans. Det binder samman.
Så även om jag inte umgås med så jättemånga människor på fritiden så har jag ändå ett band till de som jag brukar möta i Elim på söndagar. Detta beror på just de gemensamma andliga erfarenheterna. Nu undrar säkert en del: vaddå för andliga erfarenheter? Det är tyvärr ganska svårt att förklara. Det är som man sjunger: det kan ej förklaras, kan bara erfaras. Det är ju just så, Jesus kan vara svår att förklara. Visst kan jag helt teoretiskt förklara Jesus, vem han var, vad han gjorde mm. Men erfarenheten måste just erfaras. Det är lika svårt att förklara min relation med Jesus som om jag skulle förklara en relation till en nära vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar