En betraktelse....

Den senaste veckan har landat i samma kapitel i bibeln, om och om igen. Det är den femte psalmen, skriven av David. Psaltaren är faktiskt den bok i Bibeln som jag tycker bäst om. Det finns minst en psalm för varje tillfälle i livet. När man är ledsen, när man är glad, när allting går emot, när man behöver hjälp, när man inte behöver hjälp. Det finns texter som handlar som brusten vänskap, brusten kärlek, kärlek till Gud, relationer.....det mesta finns i psaltaren. När man känner att man blir felbehandlad av männsikor, så är det lätt att tänka .........hm hur skall jag nu uttrycka mig.......att tänka dömande . "Den gjorde minsann så och det kan ju inte vara rätt". Efter dessa tankar brukar det som ett brev på posten komma tankar som: "vem tror du att du är är, skulle du vara bättre själv, vem ger dig rätt att döma andra". Men när jag läser psalmer av David, som ju faktiskt var en man efter Guds hjärta, så ser jag att även han kunde önska att människor skulle förgöras, att Gud skall hata dem. Plötsligt får mina tankar faktiskt finnas. Inte att man skall leva med en massa negativa tankar och klanka ner på andra. men de får faktiskt finnas.

Det mest fantastiska med den här psalmen är dock det löftet som den avslutas med. Kursiverat och fetstilat av mig. Det är så skönt att veta att Gud är med mig.

Psalm 5
Morgonbön under förföljelse För sångmästaren, till nehilót,* en psalm av David.

Lyssna till mina ord, HERRE! Ge akt på mina suckar! Hör mig när jag ropar om hjälp, du min konung och min Gud, ty till dig ber jag.

HERRE, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.

Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig. De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän. Du förgör dem som talar lögn, HERREN avskyr de blodtörstiga och falska.

Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

HERRE, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljares skull. Gör din väg jämn för mig. Ty vad deras mun talar kan ingen lita på, deras inre är fördärv, en öppen grav är deras strupe och sin tunga gör de hal. Förklara dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall. Driv bort dem för deras många synders skull, ty de är upproriska mot dig.

Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas som älskar ditt namn. Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld.

Måste tillägga att jag när jag funderade på att skriva den här betraktelsen funderade över upphovsrätt. Man får ju inte publicera vad som helst på nätet utan tillåtelse från upphovsmanen. Men vad skönt att jag har fått skriftligt från Gud Fader själv att sprida budskapet om honom........;)