Sankta Theresas Bön:

Låt det idag finnas frid inom dig.

Må du lita på Gud att du är exakt var du är menad att vara.

Glöm inte bort de oändliga möjligheterna som föds från tro.

Må du använda de gåvorna som du har fått, och ge vidare

den kärlek som har givits till dig.

Må du vara tillfreds i vetskapen om att du är ett Guds barn.

Låt den närvaron sätta sig i din kropp,

och ge din själ friheten att sjunga, dansa, lovorda och älska.

Den finns där för oss alla.

Så här är det nog....

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka

Att hoppas är att riskera att bli besviken.

Men man måste våga ta risker,

För den största risken i livet är att inte riskera någonting.

Den som inte riskerar något, åstadkommer inget, ser inget, och är inget

Den kan inte lära sig något, inte känna, inte förändras, inte växa, inte älska och inte leva.

Måste erkänna att jag snott det här, men nog ligger det någonting i det, eller ganska mycket när jag tänker efter. Jag tror faktiskt att det är viktigt att inte låta rädslan för olika saker hålla oss ifrån att göra saker. Man går miste om så mycket i livet om man lever ett liv i fruktan.
Ett annat citat som passar in i det här är: "Det vi inte dör av gör oss starkare". Det innebär ju att varje besvikelse, varje sårad känsla, varje misstag, som vi inte dör av formar oss som människor. I Cinderella story sägs följande: "Låt inte fruktan för att misslyckas hindra dig från att leva".
Slutligen vill jag citera Joyce Meyer: Do it afraid. Det betyder ungefär att man gör det fastän man är rädd. Det är en livsdevis som jag verkligen vill leva efter

Vad ett samtal kan göra

Tänk vad ett samtal kan förändra allt. Ibland går man omkring och tänker på olika saker och liksom kör fast i sin egen tankegång. Eller så har man bekymmer som man inte ser någon lösning på. Men så stöter man på någon människa som man pratar med och plötsligt ser man saker på ett nytt sätt. Om det är ett bekymmer man haft så känns det som om att det lyfts av från axlarna. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man får en lösning på bekymmret, utan bara det faktum att man pratar med någon gör att det blir lätt.
Det har ofta varit så som olika samtalsterapier har fungerat för mig. Det har inte varit så att jag fått färdiga svar, eller att terapeuten talar om hur jag skall handla eller tänka. Men genom att man talar ut det högt så är det som om att man får ett nytt perspektiv på saker, man ser det ur en helt annan vinkel.
När man väl talar ut det kan jag själv känna att jag samtidigt som jag talar ut ord, kommer på vad som är rätt, ser vad som är ok och kan känna att min åsikt eller mitt tankesätt faktiskt är ok.
Sen finns det ju vissa personer oxå som det räcker att bara prata med om precis vad som helst och så känns livet lite lättare. Men det är ju oftast de människor som har en speciell relation till.
Det finns ju också de människor som man ångrar att man börjat prata med, eller ångrar att man sagt något om just den saken, oftast kanske för att man inte får den respons man tänkt sig. Men allt kan ju inte gå som på räls jämt och ständigt. Min chef brukar säga att lätt är tråkigt, och han har på sätt och vis rätt. För om det aldrig fanns något motstånd så tror jag att man skulle bli ganska less till slut. Och tänk bara hur dåligt ett elektriskt motstånd skulle fungera utan .......just

När allt flyter

Först och främst vill jag bra säga följande....förlåt att jag inte skrivit på flera dagar. Men det är så det blir ibland.
Senaste tiden har varit ganska stressig. Det är ju inte precis stress som jag skall utsätta mig för, men ibland finns det inte riktigt något val. Kanske du tänker: "klart att det finns". Delvis har du rätt, men det är ju inte alltid så enkelt.
Det som ligger framför nu är årets jul och advents konsert. Det är något som jag verkligen vill göra, har sett fram emot det en längre tid. Men ju närmare det kommer, desto mer stressad känner jag mig. Men det är ju fortfarande så att jag gärna vill göra det. Jag vill ge människor möjligheten att kunna bjuda med sig vänner och bekanta för att få ta del av julens sånger, och framför allt ta del av vad julen faktiskt handlar om.
Idag var det då dags för övning med kompet. Måste erkänna att det inte känns helt lätt. Jag älskar att sjunga med komp, men att spela ihop med andra.....gör att jag känner mig sressad. Vi skulle börja öva klockan tio plus. Trodde att vi skulle få stressa, och jag skall vara bort klockan ett. Men redan klockan halv tolv var vi färdiga....Så gott att ha flyt.
Tror nog att jag är på väg in i en period med flyt helt enkelt....underbart. Livet ler mot mig. Hade jag varit Fred Flinta hade jag utbrustit i ett: Yabadabadoooooooooooooooo.
Kanske är det så att jag har himlen runt hörnet, att det är min tid nu.....
Härligt

Ett under har skett

Nu måste jag berätta för dig om ett underverk. Jag är helt begeistrad, facinerad..... finner inte riktigt ord.
Du har säkert tittat inuti en vattenkokare nån gång. Har du då lagt märke till hur svart den kan var inuti (förutom om den är svart till färgen)? Det bildas avlagringar och oftast blir inte bar metallen inuti svart och ful utan även plasten. Det känns liksom inte helt sunt att dricka vatten som varit i den där vattenkokaren.
Igår bestämde jag mig för att försöka få rent en sådan, så jag sökte på nätet efter nåt bra tips. Jag läste att man skulle koka upp vatten i vattenkokaren och därefter tillsätta ättiksprit och låta det stå. Visst förstod jag att det skulle bli renare. Men att den skulle bli som NY, det hade jag ingen aning om. Så nu går jag igenom varenda vattenkokare jag hittar och ser till att göra ren den.
Hur är livet annars då? Jo det är ganska bra, men nog känns biverkningarna från medicinen i tisdags fortfarande. Känner mig liksom lite seg hela tiden, och mår ganska lätt illa, å så snurrar det lite när jag reser mig. Givetvis hörde läkaren inte av sig häromdagen så det har inte hänt nått nytt på den fronten.
Men hur som helst.... det är ju söndag idag....och det tycker jag om. I synnerhet när jag varit och lyssnat på en kanonpredikan, tagit nattvarden, träffat vänner vid fikabordet.....då är livet super. Och snart börjar "Ogifta par - en film som skiljer sig" på tv. Lorry gänget är verkligen helt kanon. Det blir gott att få skratta lite (för det brukar jag ju inte göra............inte) ha ha ha ha ha ha ha !
Ångest och vånda.....snart e det månda' !
(kul va)

I feel funny

Som jag känt mig idag tror jag att Briget Jones kände sig i "På spaning med Bridget Jones" när hon hade ätit svampstuvning på psykidelisk svamp. I går fick jag en till medicin som skulle förstärka den jag redan har, eftersom jag inte mått helt hundra de sista veckorna.
När jag öppnade kartongen kändes det inte helt rätt att ta den....den såg grön ut. Det visade sig sen att det bara var förpackningen som var grön, så det var ingen större fara......trodde jag. När jag läste bipacksedeln så måste jag säga att jag kände mig väldigt fundersam. Tal om hur illa tabletten smakade och att man därför skulle försöka svälja den fort, var inte speciellt tilltalande.
Biverkningarna såg inte så farliga ut, det var typ bara en eller två biverkningar som var vanliga. De mest sällsynta var desto fler. Men dom brukar man inte behöva bry sig om. Jag tog min tablett och la bekvämt till rätta för att prata i telefon ( man skulle ta tabletten typ en timma innan man gick och lag sig, så den skulle fungera lite som en insomningstablett också). Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, och det är lite ovanligt för mig. När jag la på telefonen och reste mig upp kände jag mig lite illamående, men jag trodde det berodde på att jag inte ätit på ett par timmar.
I morse väcktes jag (!!!!!!!! vågar knappt säga tiden) vid halv tio av min chef som ringde och kollade om jag kunde hämta lite grejer på väg till jobbet. Visst sa jag. Jag kände mig totalt borta, mådde illa, hela världen snurrade och svetten började rinna. Jag gick och la mig en kort stund igen och kände mig helt grön i ansitktet.
Illamåendet släppte inte, och så fort jag reste mig upp så snurrade allting, kände sån yrsel så jag trodde jag skulle krevera....... Kollade in bipacksedeln till medicinen igen.....och där bland de sällsynta biverkningarna fick jag nästan full pott. Yrsel, illamående, lågt blodtryck...... och inte bara lite grann utan jätte jätte mycket.
Så det var bara att avboka det man skulle ha gjort idag, och lägga sig ner i horisontalläge. De utlovade biverkningarna ledvärk och myrkrypningar har kommit.......som en räkning på posten.
Tyvärr var inte min läkare tillgänglig idag, men sjuksköterskan skrev in en telefontid i morgon och rekommenderade att jag inte skulle ta någon tablett ikväll. Inte ens alla Pamplonas tjurar skulle kunna få mig att ta en tablett till. Det har var nog nästan den värsta dagen i mitt liv..........det känns i alla fall så nu. Vill verkligen inte vara med om det igen.
Undrar bara när eländet har gått ur kroppen? Det räcker att jag lutar huvudet lite åt sidan så känns det som ............jag hittar faktiskt ingen träffande beskrivning. Men kanske en blandning av bomull, gelé, bly....................
Så jag känner mig lite funny, wozzy, moshi (eget ord)....................
Liv kom tillbaka, jag längtar så efter dig.........

En ängel

Har du någon gång råkat ut för en ängel?Eller....hm....råkat ut och råkat ut, låter ju nästan som om att det skulle vara något negativt, men det är det ju inte.
Jag tror faktiskt att vi alla då och då får besök av änglar, eller får vara änglar. Genom andra människor får vi besök, men det är inte alltid vi ser dom. Men den här gången har jag faktiskt gjort det. Just nu finns det saker i livet som stökar till det lite grann, men då har jag en ängel som faktiskt gör allting lite (eller ganska mycket) lättare.....nämligen min chef.
Han bara är.......... Det är liksom inget speciellt han gör...eller ....jo.....han bryr sig utan att vilja fixa allt åt mig. Han vet att det är bara jag som kan om någon kan. Jag är säkert lite sån också som dom som gärna vill att allting skall bara bra, av ren omtanke. Dom hjälper gärna till med mitt liv, för att förenkla det, för att dom bryr sig. Men det kan ju bli så fel. Det kan ju faktiskt bli en extra börda......Ledsen att säga det....men så är det faktiskt.
Men min ängel ger mig utrymme. Sen finns det mängder av andra änglar som jag vet tänker på mig, och den tanken styrker.
Men oftast tror jag att änglar är precis som i "The preacher's wife". Vi ber Gud om hjälp och han skickar den i en eller annan form, kanske som en ängel. Men vi har tänkt ut en helt annan plan än vad Gud har gjort och därför öppnar vi inte ögonen och tar emot den hjälp som Gud ger.
Skall nog försöka att se var hjälpen finns........man måste ju inte klara allt själv.

Kylan kommer.......

I morse när jag vaknade trodde jag nästan att det inte var sant att klockan ringde..... När jag låg där under täcket så funderade jag verkligen över hur jag någonsin skulle kunna ta mig upp......jag frös ju om näsan.
Men upp kom jag till slut. Eftersom det var så kallt ute så var det givevis på alla bilrutorna, och eftersom bilen just nu står bredvid en husvagn så töar inte solen bort isen. Av ren slapphet byltade jag på mig en massa kläder och gick till kyrkan. Men när man har bra med kläder på sig så är det ganska skönt ute.
Sen läste jag min syster dotters blogg......där har det snöat ca 3 decimeter. Då tycker man att det är ganska skönt att vi inte har nån snö här...än. Systerdottern tröstade sig å sin sida med att 3 decimeter snö.....det är väl knappt vad Skåne får på en hel säsong.......schysst va....inte.
Men det är ju väldig skillnad på snö här på Västkusten och snö i Norrland. Där är det liksom en härlig kyla av snön........här nere så blåser det ju oftast genom märg och ben så det blir inte alls det där mysiga......
Mitt slutsats är att snö skall man ha i Norrland......på Västkusten skall det vara sommar sol och bad.......året om. Men i och för sig........hösten är ju ganska mysig också....om man bara har gott om stearinljus och en härlig filt......

Blogg light............

Ett helt nytt sätt att blogga.......eller.......det här att sno från nån annan. Tycker faktiskt att det är helt ok, då får man ju spridit ut det som man tycker är bra. men jag tror hur som helst att dagens egentliga författare inte har så många invändningar. Han är liksom död sen många hundra år sedan......Augustinus var namnet. Men det skulle faktiskt lika gärna ha varit jag som skrivit........om inte han hade hunnit före.

Sent har jag börjat älska dig

du uråldriga och evigt nya Skönhet

sent har jag börjat älska dig.

Och ändå var du i mitt inre

men jag var utanför.

Därute sökte jag dig och förblindad

kastade jag mig in i allt det sköna som du skapat.
Du var hos mig

men jag var inte hos dig.

Jag fångades av allt det

som inte kan finnas till utan din vilja.

Du kallade på mig,

du ropade och trängde

igenom min dövhet.

Du flammade upp och bländade mig

och du tog bort min blindhet.

Du sände ut din väldoft,

jag andades in

och nu längtar jag efter dig.

Jag har smakat dig

och nu hungrar och törstar jag efter dig.

Du berörde mig

och jag upptändes av längtan efter din frid.

Det här beskriver så väl mitt möte med Gud, mitt liv med Jesus.

Fars dag och husdjur

Fars dag......söndag. Ni glömmer väl inte det? Själv har jag gått och klurat lite på vad man skall ge den gamla farsgubben. Man vill ju inte ge något bara för att det är tradition, utan för att på sätt och vis visa sin tacksamhet. Det är ju faktiskt inte alla som har en pappa, eller som inte har en pappa vid liv. Så kunde ju faktiskt fallet varit för mig och mina syskon, men tack gode Gud och tack för sjukvården.
Hur som helst så har jag kommit på ( wow vilken aha upplevelse *ironi*) att pappa gärna sitter och bläddrar i saker, gärna sådana där små fotoalbum eller andra små böcker eller liknande. Det är liksom lagom för honom att kika i. Har även under en tid börjat fundera på om jag skall börja scrappa. Nu tänkte jag att jag skulle få ihop de här två sakerna, så om tiden och framförallt orken räcker till så blir det ett litet scrap familjealbum till fadern. Skulle tro att det blir uppskattat.
Vill även meddela att jag skaffat mig ett husdjur, flugan Ernie. Det är bara ett problem med Ernie och det är att han är svår att fostra. Jag vet inte hur många gånger som jag har sagt till honom att han inte får sitta i ansiktet eller surra runt huvudet på mig. Men han lär sig aldrig. Finns det någon som har några tips på hur man fostrar en fluga?
Han är iallafall billig i drift, kräver ingen mat, kostade inget i inköp, behöver inga vaccinationer. Men tyvärr så kan jag irritera ihjäl mig på honom. Har go lust att klippa till honom emellanåt......men det skulle väl vara slutet på den vänskapen........
Nä..nu är det nog dags att börja scrappa om det skall bli nått.........

Igång igen

Då har ytterligare en helt ny vecka sparkat igång. Skall bli spännande att se vad den innehåller. Har allvarliga funderingar att skriva om Ted Gärdestads gamla hit "Jag vill ha en egen måne", texten skulle då givetvis vara "Jag vill ha en egen sol". Eller kanske hellre "Jag vill ha en sol som skiner".....för nog skulle jag dela med mig av en varm och härlig sol.

Du som känner mig har förmodligen ramlat av stolen vid det här laget......skulle Monica vilja ha sol.......? I vilken tidsålder då? Jo, men det ligger faktiskt till så här att värmeproduktionen (min altså) har gått ner, och för första gången som jag kan minnas saknar jag solen. Nu vill jag ju inte klaga i och för sig, för det var underbart väder både i fredags, lördags och söndags om jag inte minns fel. Men tyvärr hjälper det ju inte när det är riktigt, äkta, svenskt höstväder idag.

Men nu skippar vi skitsnacket om vädret. Viktigare saker finns att prata om. Igår kväll hade vi kvällsmöte i Elim, med Hans Weichbrot som talare (nej, jag är inte helt säker på hur det stavas, men jag håller mig numera till den här stravningen). Första gången jag hörde Hans var tidigare i höstas, och jag fastnade för hans öppenhjärtliga sätt, hans teologiska djup och hans humor.

Gårdagens möte innehöll givetvis alla dessa delar. Ämnet var "Ett nytt liv för en ny tid". I och med att jag spelade så hade jag inte hundra fokus på predikan (bra att skylla på det va, men det e sant), men det som ligger kvar i mig idag från predikan, slutkontentan för mig, var att göra det där avstampet så att man hamnar i ett nytt liv. Med det nya livet kommer en ny tid som inte är något tidigare likt.

Det handlade även om att hämta sin kraft hos Gud, genom den Helige Anden, varje dag. Det räcker inte att få påfyllning lite då och då. Det behövs varje dag. Får du nån gång möjligheten att gå och lyssna på Hans så tycker jag verkligen att du skall ta chansen.
Vill bara tala om att jag gjorde något helt super duper gott idag. I sommras lovad jag min ena brors småkillar att jag skulle baka en kladdkaka med jordnötssmör i.....idag blev det av. Tycker du om Snickers så är det definitivt något för dig. Det var bara att göra receptet som vanligt och så blandade jag i cirkus två matskedar jordnötssmör.....Yummie!

Nä.....nu är det snart dags för en ny dag....ett nytt oskrivet blad.......undrar vad som hamnar på det....?

Meningslöst dravell..............

Nu tänkte jag faktiskt att jag skulle göra det som jag är bäsgt på: att bara mala på om precis ingenting. Det är en sorts talang jag har. Har tyvärr inte riktigt kommit på vad jag skall ha den till. Jag menar ....varför skall man vara duktig på att kunna prata om just ingenting. Skulle vara om man skall uppehålla någon för att dom inte skall gå in i det där rummet som ens kompanjon just nu är inne i för att ta reda på saker som man egentligen inte alls borde ha reda på. .......frågan kvarstår dock varför just jag begåvats med det här dravlet...jag menar...hur stor är chansen att jag hamnnar i en situation som jag måste försöka ta mig ur, eller där jag måste uppehålla någon.

Men se här.....på så kort tid har jag lyckats plita ner åtskilliga rader med text som är totalt meningslösa. Men det förstås....meningslösa för vem? Ja...säg det du. Egentligen är jag ju inte bra på meningslöst snack...iallafall inte när det kommer till att kallprata....du vet det där att lyckas prata om saker som egentligen inte har något värde. Jag förstår egentligen inte hur folk lyckas med det. Eller....egentligen har ju pratet ett värde men det är bara så att ja inte kommer på det. När jag möter en ny människa så vet jag liksom inte hur jag skall öppna konversationen...det gäller ju även skriven form som du vet (du som följt mina bloggar en längre tid).

Jag har ju tagit upp det här mängder av gånger, men lyckas inte komma fram till någon lösning. Frågan är då....hur kan någon som lyckas skriva på om precis just ingenting så här länge vara totalt värdelös när det handlar om att komma i kontakt med människor?
Nu kom jag just på en lysande idé. Kanske jag kan gå omkring med en skylt kring halsen, eller skriva i pannan...eller varför inte skaffa mig en kepa med texten........prata med mig............ Min egen spontana reaktion är: PSYCHO. Om jag hade sett någon med den texten på sig på stan så hade jag ju undrat vad det var för något miffo. Men det är väl så ....på sig själv känner man andra, Kanske jag skulle ta och deklarera här och nu........jag är ett psykat miffo.... *asgarv*. Kan man göra annat än att skratta åt sig. Det är ju det enklaste sättet att ta sig igenom.

Ibland funderar jag på om jag inte skulle ta och flytta min blogg härifrån till nått annat ställe. Det är ju så fruktansvärt tråkigt att inte kunna få nån respons på det man skriver......jag menar...hur många är det egentligen som har My Space. Det är ju lite det jag inte tycker om, när en del blir utelåsta. På blogspot så kan ju vilket miffo som helst skriva en kommentar. Men det är än så länge bara en massa funderande. Tills dess kommer jag att stanna här i m in lilla hörna av cyberspace. Med samma problem som jag alltid haft.

Men jag kan ju hoppas att Mr Right till exempel, surfar in här med en elegant sväng och läser om mitt dilemma. Därefter tar han kontakt och löser alla mina problem. Kastar upp mig på surfbrädan och så surfar vi tillsammans in i solnedgången........... eeeehhhhh.......nytt problem........jag kan inte surfa....på vatten.

Nä Mr Right får nog vara såpass romantisk så att han klurar ut ett helt eget sätt att svepa med mig på. Jag tänker inte ge några ledtrådar om hur. Tycker faktiskt att det borde räcka med att folk vet att jag är en obotlig rmantiker.......vem är det som har de flesta superduper romantiska filmerna som hon ser om och om och om igen....Förr var det Harlequin men tekniken går framåt.
Nu har jag i allafall återigen bevisat att det går att skriva en hel massa saker utan att egentligen få sagt någonting. Men det är ju lite lättare här. Vem tar mig på allvar, och så är det ju ingen som tjötar emot. Jag kan säga precis vad jag vill här. Ingen säger emot mig, ingen avbryter mig. För om jag skulle prata på så här i verkliga livet (hemma på vår gata i stan) så skulle jag förmodligen tappa tråden nånstans. Å det jobbiga med att tappa tråden i dravell är att det inte finns någon tråd egentligen............

Sug på den du

Lyckan är gjord.....

Hade en sån där dag igår när det känns som om att det sitter tugummi under fötterna, eller som om att man vandrar omkring i gyttja upp till midjan. Till slut fick jag nog och åkte hem och drog täcket över huvudet. Tro det eller ej ..... men det hjälpte faktiskt.

När jag sedan stack upp huvudet igen (med viss modifikation) så lyckades jag se på slutet av "Studio 60 on the Sunset Strip". Där var jag med om något helt fantastiskt. Ett gäng på kanske ...typ.... sju killar, spelar O helga natt med blåsinstrument. Kan bara säga att jag inte riktigt finner ord för att beskriva känslan. Det var gjort som en hyllning till New Orleans (i samband med att Katrina hade skövlat hela sta'n).

Känslan som killarna spelade med........................ooooooooh. Kände genast att jag var tvungen att få reda på vilka det var. Surfade, och surfade, och surfade ......det enda jag kom fram till var att när det här avsnittet sändes i USA blev det en smärre tittarstorm. Alla ville ha musiken, så NBC var tvugna att lägga ut musiken på sin hemsida för efterfrågan var så stor.

Nå.....vilka var det här. Killen som var ledare heter Troy Andrews och är typ 22 år gammal, men man skulle nog kunna säga att han är ett musikalisktgeni. Han spelade vid detta tillfället ihop med et gäng musiker från just New Orleans. Från början var det tänkt att man skulle spela ett arrangemang av O helga natt gjort av Snuffy Walden (som skriver väldigt mycket till NBC). Men när killarna började spela och inspirationen föll så gjorde Troy en helt egen tolkning som ........blev helt fantastisk.

Har under de senaste 24 timmarna gjort allt för att få tag på en fil med låten.....men eftersom avsnittet sändes förra hösten i USA så har NBC vid det här laget tagit bort den fil som dom hade på sin hemsida. Men den som söker han finner. Jag fann den................men jag säger inte var. Men den blir en del av adventskoserten i Elim den 2 december 17.00.............
Välkommen!

PS. Gå gärna in och lyssna på lite annat med Troy på hans My Space, http://www.myspace.com/tromboneshorty . Jo .....han kallas för Trombone Shorty också. DS