Nu känns det inte så ont i halsen längre, men då kommer ju givetvis den där snuvan. Det spelar ingen roll hur mycket man snyter sig, efter bara ett par sekunder så rinner det igen. Hela huvudet känns som en uppblåst balong på väg att sprängas.
Men det finns ju också något positivt med att var lite sjuk. Man är så illa tvungen att ta det lungt. För så fort man gör något så svettas man som en liten gris. Så lungt är precis det jag tar det. Har till och med lyckats läsa en hel del. Är snart färdig med boken av Richard Foster "Vägar till glädje", jag kan verkligen rekommendera den.
Den typen av böcker brukar ofta av mig förses med små post-it lappar. Överallt där det står något som är så bra att jag kanske vill läsa det igen, placeras det en lapp. Den här boken har en hel del sådana. Herr Foster har verkligen en gåva att formulera saker så att man förstår. In på ett rent teoretiskt sätt enbart utan med känsla och egna erfarenheter. Det blir inte slätstruket, utan man triggas verkligen att ta tag i visssa områden av livet.
Det är i och för sig lätt att läsa om saker, en helt annan grej att verkligen göra något åt problemen. Det räcker ju inte att tycka en lösning är bra utan man måste ju även ta steget vidare och göra något åt det hela. Inte helt lätt alltså.
Jag tillhör också den kategorin av människor som gärna vill ha allting i ordning innan jag gör några förändringar. Problemet är då att allting blir aldrig i ordning. Å precis när allting verkar vara iordning så kommer det något nytt. Jag har ju nämnt det förut och jag nämner det igen....det är ju livet. Får nog försöka lära mig att göra förändringar "even if I don't have my ducks in a row" (citat från Ashton Kutcher).
Hej då från snorfia!
Tittar på: "A lot like love"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar