Äntligen...efter så lång tid av knackighet, så fungerar Bertil precis som en tolvårig, cool, cabbe skall göra. Det sista så har det nästan tagit en mil innan han kommit upp i hastighet....om det inte varit uppförsbacke.
En normalt fungerande bil skall ju sticka iväg lite piggt när man trycker på gasen, men inte Bertil inte. Han har låtit som en astmasjuk veteranbil, direkt plockad ur Kalle Anka. Men igår fick han komma till professorn för att se vad det kunde vara för fel.
Professorn hittade nästan genast problemet, både lambdasonden och luftmassamätaren var kass. Det innebar i princip att de jobbade mot varandra. Man skulle väl kunna säga att de va som en dåligt fungerande organisation. Båda förutsatte att den andra gjorde vad den skulle, men gjorde själva inte de dom skulle.Detta ledde till total kollision.
Men idag installerades det ny luftmassemätare och ny lambdasond, och lille Bertil går som ett spjut. När jag gasade iväg blev det till och med svart märken på gatan. Det minns jag inte senast när det hände.....eller jag menar kunnat hända.....jag kör ju faktiskt fantastiskt lungt och fint jämt och ständigt ..... just det.
I morgon skall Bertil få nya motorfästen med, så snart är han i bättre skick än matte. Nu är det bara jag som skall bli av med krasslet i halsen och näsan, tänk om man kunde byta ut delarna lika lätt på oss människor, eller bar blåsa rent. Det är ju som om att jag har skit i förgasaren eller problem med katalysatorn kanske. Ja, ja, till helgen skall det ju bli så varmt så jag kan nog cabba ner hur som helst.
Kan man köra annat än cab???????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar