Ibland.....

....önskar jag att man kunde dra på sig ett skinn eller nått så att nerverna hamnar innanför igen.

Det är konstigt hur man kan känna sig som om att nerver och .....hela livet är någonstans utanför kroppen. Man har ingen direkt koll. Man rycker till för minsta lilla ljud...precis som mammas katt Åke. Och precis som Åke vill man vara för sig själv. Hellre betrakta än betraktas. Konstigt igentligen. Kanske det beror på mediciner, kanske det beror på fullmåne eller nymåne, kanske det beror på värmen, kanske det beror på luftfuktighet......eller .......så är det bara en del av livet.

Nu har jag i och för sig varit med om det så många gånger att det faktiskt är en del av livet. Underbart i allafall att det är en ny dag i morgon, då jag vet att allt är som vanligt, då de mörka molnen skingrats, då öronen inte är så känsliga för ljud....och framför allt en dag då nerverna är där dom skall va...innanför huden...

Men lite bilder på den gode herr Åke katt skall du i allafall få njuta av idag =)

Tänk när han var så här liten och sov i famnen på mig

Han upptäckte nog aldrig själv att han växt och blivit så stor att fönsterbrädet var för litet

Åke har alltid varit och klättrat på de mest konstiga ställena. Det är som om att han inte förstår att han är katt och inte skata.

Förvånad och överraskad mö!!!

Idag trodde jag att jag skulle åka och pyssla på brorsonens skola tillsammans med min svägerska. Kul grej tyckte jag, och jag är ju otroligt svag för pyssel.
När vi kom dit visades vi längst ner i butiken til pysselbodet. Vi var först där. Men genast dök det upp fler. Döm om min förvåning när jag kände allihop, och alla är människor som finns i imin absoluta närhet.
De var verkligen tvugna till att säga rent ut till mig att det var dags för möhippa. . . .min.

Visst vet jag att jag skall gifta mig, det är ju planerande både hit och dit. Men de sista dagarna så har det blivit mer och mer en verklighet. Beställning av frack, vigselsamtal, provning av bröllopsklänning och nu möhippa. Helt otroligt...jag skall gifta mig....!!!

Vi fick göra decoupagetavlor. Urkul, verkligen något som jag har velat lära mig. Så nu blir det nog en hel del decoupage inom den närmsta framtiden. Fick verkligen blodad tand.
Därefter fick jag manikyr. Du som sett mina naglar vet att det behövdes. Också det en härlig upplevelse. Väldigt härligt att sitta där inne i rummet och bli ompysslad, samtidigt som man hör glada skratt och ett livligt samtal från vänner som är därutanför.

Men nu manikyrerade naglar och spretande fingrar gick vi till Ulrikas Skafferi där det serverades god pastasallad, kyckling, sallad och gott bröd. Till efterrätt serverades det rabarber/jordugbsspaj och chokladkaka....mmmmm.......

Samtidigt som det känns som om att man varit en börda som fått människor att ta en kväll ledigt från sina liv, och engagerat sig en massa, så känns det som en ära. En ära att just de här människorna ville göra det här för mig. Jag medger att sådant här gör mig tårögd, det var verkligen inget som jag hade förväntat mig. Det här är verkligen människor som gjort mitt liv , min dag, ljusare och klarare och lyckligare. TACK

Som tack till de olika ställena vi varit på idag vill jag lägga ut länkar till dessa fantastiska ställen:

www.minnasanglar.se Pysselbutiken på hemmaplan
www.proclinic.se Skönhetssalongen på hemmaplan
www.ulrikasskafferi.se Mysigaste caféet på hemmaplan.

Hemmaplan är än så län ge Billdal

Gäspar en, gäspar alla

Hur många gånger har man inte råkat ut för att någon i ens nrähet gäspar och plötsligt är en epidemi av gäspningar utlöst? Nu har jag hittat svaret på varför (enligt forskningsresultat i tidningen "I form"). Det låter enligt följande:

"Luften vi andas in när vi gäspar, kyler ner hjärnan och håller oss pigga visar en ny forskning. Gäspningen är en uråldrig försvarsmekanism som hindrar människan från att somna. Att den är så smittsam beror på att den förr skulle hålla hela gruppen vaken så att den var beredd på att försvara sig mot hot."

Så nu vet du.....=)

Stolt

Jag måste erkänna att jag är stolt. Stolt över mannens prestation igår på Göteborgsvarvet. Tiden blev 2.12.52, och det var första gången som han sprang (Göteborgsvarvet alltså).

Han har väl inte tränat supermycket pga av förskylningar och annat som kommit ivägen. Måste medge att jag trodde att det var ett ras som jag skulle hämta upp vid Slottskogsvallen. Både jag och han var helt förvånade över hur pigg han var, det var ju ändå 2,1 mil han sprungit.

Men nu är det avklarat...... nu är det bara det tråkiga kvar.....att han har åkt hem igen. Men om 69 dagar så åker vi båda två hem när vi far till Mjölby. Du har jag bytt efternamn precis, och liksom kommit i hamn. Så härligt.

Annars så är det föreläsning/möte med Jonas Helgesson ikväll (om 37 minuter) i Elim Billdal. Skall bli kul att lyssna på honom.,

Hårdträning

Då ligger man i hårdträning igen........i positivt tänkande. Har det senaste dygnet legat till sängs på grund av en totalt, katastrofal rygg. Det verker så jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen.

Men trots smärtan så vill jag i alla fall försöka vara lite positiv. Solen skiner ju från en klarblå himmel, jag kan ligga med den bärbara datorn på magen, jag har en fantastisk svägerska som är massageterapeut som lindrar smärtan lite grann.........och....jag är ju faktiskt vid liv, har mat för dagen och tak över huvudet.

Men ont gör det...... Det tog nästan två timmar att komma upp i morse. Men det värsta var nog när jag skulle ta fram köttbullar ur kylen. Givetvis ramlade då en köttbulle ur och hamnade på golvet. Först trode jag knappt att jag skulle kunna ta mig ner på golvet, därefter kom ett värre eldprov......att ta sig upp. Helt plötsligt förstod jag verkligen varför det kanske inte alltid är så rent hemma hos människor som har väldigt ont. Det finns liksom ingen chans att lätt ta upp det man tappar....... så min syn på världen vidgades lite, när jag försökte ta mig upp från golvet.

Men lite stolt är jag över att jag nu har flyttat över vartenda blogginlägg jag någonsin gjort från MySpace till den här bloggen......och lite ny färg och layout blev det också. Det är väl det som kallas vårstädning.....=)

Run for your life......

Har idag varit ute och sprungit i sommar/vår solens sken. Härligt.... Idag kändes det faktiskt relativt lätt att springa plus att jag faktiskt sprang hela tiden.

Men under den lilla rundan han jag fundera en del också...och just idag finns det mycket att fundera över. Men, hur som helst, jag funderade över varför jag springer och tränar. Är det för att se fantastisk ut? Eller är det för att få en snygg kropp? (Med andra ord är dessa två inte samma sak för mig). Eller är det för att följa med i trenden? Trenden som ständigt finns angående träning.

Men jag kom fram till att jag för varje steg jag springer, varje sit-up jag gör, varje cykeltur jag tar.....så förlänger jag faktiskt mitt liv. Jag springer helt enkelt för livet, men inte på ett stressat sätt. För mig känns den här slutsatsen helt underbar. Det känns som om att det är det rätta motivet.

Huvudsaken är i och för sig att man har ett eget motiv så att man inte använder någon annans....för det brukar inte fungera så bra.

Ha en fortsatt bra söndag och pingstdag

Såååå duktig

Känner mig verkligen super duper duktig idag. Har vaknat, ätit en jätteseriös frukost. Fikat med föräldrarna, jobbat, åkt ärenden för jobbets räkning, ätit supernyttigt hela dagen. Tvättat bilen både på ut- och insidan. Lagat storkoksmat, bakat en kaka till jobbet, dratt fram en välrdstung hästen madrass ur garderoben. Bäddat framför tv:n på den. Nu är jag helt slut.
Det funkade bättre på soffan därför åkte den gamla madrassen fram. Får se hur det går.....

..........just det ja......solen skiner och livet är ganska härligt =)

Slut på ord

Känns just nu som om att jag har alldeles slut på ord, så de räcker inte till bloggen. Vet inte riktigt vad som hänt, men plötsligt blev det väldigt mycket att göra. När allt inte flyter på som det skall så blir det ännu mer att göra.

Men jag har i alla fall varit ute och sprungit idag igen...*stolt*. Skall testa och sova i soffan i natt. Kanske det fungerar bättre...kunde knappt ta mig ur sängen i morse. Känns inte helt kul att behöva knapra voltaren bara för att kunna röra sig. Det var ju trots allt bara 37 jag fyllde...inte 107.

Men en lite kul historia kan du få i alla fall (jag tittade på barnprogrammen morse):

Varför har älgen fyra bruna ben?????






För att kunna springa....................................

Visst är livet härligt

Vissa dagar bara är så där underbart härliga och idag har faktiskt varit en sådan. Så här skall du få en snabb resumé av hur en sådan dag är för mig:

Gick upp vid kvart i tio och gjorde mig lite frukost. Tog med frukosten ner till mamma och pappa och det nybryggda kaffe. Där tillbringade jag en timma med att njuta av livet och lösa melodikrysset med mamma.
När det var färdigt kom det två små härliga killar och ville absolut äta smörgås hos farmor. Fram åkte mer kaffe och smörgåsar. Även grabbarnas mamma och pappa fick en välbehövlig paus i slitet.
Efter det kollade nästan alla reprisen på Äntligen hemma, utom brorsan som ville jobba lite till.

Resten av dagen har jag surfat lite, spelat lite piano, lagat mat, tvättat, läst, varit ute och sprungit.....och slutligen tagit en härlig dusch.

Så nu kan jag de sista timmarna på dygnet bara totalslappa, hel och ren. Kronan på den här dagen får bli telefonsamtal med mannen. Hade varit bättre om han varit här men man kan ju inte få allt.

Imorgon väntar ytterligare en härlig dag...jag tänker iallafall försöka se det härliga med den, ta vara på guldkornen. När man startar dagen med ett härligt förmiddagsmöte så kan resten av dagen inte bli dålig.....=)

Hur lång är vägen????.....!!!!! eller vad var det som hände

Hur kan man köra 43 mil på väg 40 från Göteborg utan att komma fram till Jönköping??????
Jo man kör fram och tillbaka ett par gånger, men inte riktigt ända fram förstås.

Vad var det då som hände? Jo, i tisdags skulle mannen komma med sina barn. De skulle komma vid åtta-tiden på kvällen. När klockan är sex ringer han och berättar att bilen har gått sönder en bit hitom Jönköping. Jag ringde då och kollade med chefen som genast förstod vad felet var.

Jag fick låna chefens bil för att åka och rädda min blivande familj. Tog av maten från spisen och kastade mig iväg. Precis när jag paserat avfarten till Mullsjö så hittade jag den strandade familjen. Efter lite rådgörande med ena brorsan på telefon, och min vägran att bogsera mannens bil i 14 mil, så bokades en släpkärra i Ulricehamn. Vi tog och styrde bilen dit. Men vi hittade tyvärr ingen Preem station i Ulricehamn utan blev bara stående som frågetecken.

Då upptäcker brordern att Preem stationen är nedlagd och han inte märkt att han bokat kärran i Borås. Då satte vi oss i bilen, körde till Borås och hämtade släpkärran. Därefter körde vi tillbaka till Mullsjö avfarten, lastade på bilen, körde hem och dumpade bilen på verksta'n. Så klockan hann bli två innan vi var hemma....inte riktigt så jag hade planerat barnens första besök.

Så här såg det ut mitt i natten:


I onsdags lämnade vi först nycklarna på verksta'n så dom kunde laga bilen. Därefter åkte vi tillbaka till Borås med bilsläpet och därefter en avslappnande tur till.....Ullared. Mycket körande blev det. Puh.... Så i går hade vi bilfri dag, ingen ville överhuvudtaget sätta sig i en bil.

Men nur är SAAB:en lagad och går som en klocka. Tyvärr har den även styrt kosan tillbaka till Mjölby med den blivande........ Men idag är det bara tre månader kvar...YIPEE!!!!!

Måste bara få dela

Hittade det här på min systerdotters blogg....så underbart bra så man nästan inte vet var man skall göra av sig. Tyvärr lyckades jag inte lägga in den i bloggen så du får klicka vidare på den här länken.

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM